Herr talman! Skolministern ifrågasatte kvaliteten
på mitt underlag. Det var exempel hämtade direkt ur
verkligheten. Är verkligheten av dålig kvalitet så
beror det på de regler av dålig kvalitet som riksdagen
har beslutat om till följd av de förslag som Ylva Jo-
hansson har lagt fram.
Nu säger skolministern: Ja, men vänta på utvärde-
ringen. Jag vågar inte vara tvärsäker.
Nej, men skolministern vågar i alla fall vara så
tvärsäker att hon föreslog reglerna, och då måste man
faktiskt också kunna diskutera vad de betyder för dem
som nu drabbas av reglerna.
I många fall är det mycket tydligt att skolorna får
sena besked om vilka pengar som skall gälla. Frisko-
lan Myrstugeberget i Huddinge i Stockholms län fick
dagen efter skolstarten i höstas besked om hur stort
bidraget skulle bli för höstterminen. Det visade sig
dessutom - efter det att man hade startat med sina
elever - att det rörde sig om en sänkning så stor att
skolan nu riskerar att gå med förlust. Men initiativta-
garna skall bara vänta till dess att skolministern har
mer fakta på bordet. Jag tycker inte att det är rimligt
att behandla verkligheten på det viset.
I Västra Götaland finns det sammanlagt 28 kom-
muner. I 16 av dessa - dvs. i hälften av kommunerna
- hade man fattat beslut om friskolebidrag för inneva-
rande läsår efter det att skolstarten hade skett i okto-
ber. Men i resten av kommunerna hade man inte ens
fattat beslut. Detta är också en följd av reglerna. Kon-
sekvenserna får skolorna bära, men till dess att verk-
ligheten har registrerats på Utbildningsdepartementet
får de vänta på att det skall ske någonting. Det är inte
rimligt, och det var därför som jag ställde frågan: Om
ni var så tvärsäkra när ni införde reglerna, varför kan
ni inte åtminstone ta hänsyn till den akuta situation
som uppstår för många friskolor?
Jag respekterar att ni vill utvärdera helheten. Jag
får också acceptera det trots att jag är emot hela re-
formen, men i de akuta delarna borde ni kunna göra
någonting. Skolministern sade ganska självnöjt att det
är rekordmånga som söker. Jovisst, men det är också
rekordmånga som har fått avslag.
Till Carina Hägg vill jag säga att man nog kan be-
höva en gemensam grund genom att vara tillsammans
med dem som är olika. Visst tror jag det, men jag tror
också att varje människa som tillhör en minoritet har
upplevt att man först helt och hållet måste få vara sig
själv för att kunna, vilja och ha förmågan att vara
tillsammans med andra. Det är en viktig aspekt när
man talar om de etniska friskolorna. När det gäller de
judiska skolorna, de estniska skolorna och de Sveri-
gefinska skolorna vore det mycket märkligt om vi i
Sverige bara skulle ställa dessa skolors möjligheter åt
sidan. Tvärtom har Sverige en stor skuld att betala,
inte minst med tanke på vår dåliga behandling av det
finska språket som är en anledning till att sådana
skolor behövs.
Man kan kanske visa i den utvärdering som nu
görs att det sammanlagt har blivit mer pengar till de
fristående skolorna. Det är möjligt att det är så, därför
att det finns mer pengar i kommunerna till skolan. Det
tycker jag är bra. Men problemet är fortfarande att
friheten beskärs och att självständigheten sätts i fråga.
Man vill inte bara göra skolorna fattiga, man riskerar
också att göra dem ofria. De tvingas anpassa sig till
den kommunala kostymen som många gånger har
krympt, men det skall vara samma snitt som på den
kommunala kostymen. De fristående skolorna skall
uppträda precis som de kommunala skolorna. Då
riskeras en del av det som är de fristående skolornas
själ och deras särart. Det är svårt att erkänna misstag,
men när man väl har gjort misstag, skolministern, är
det bra om man rättar till konsekvenserna av dem, och
det borde skolministern göra.