Herr talman! Jag vill tacka skolministern också för
detta svar. Men jag måste säga att jag inte är nöjd
med det.
De fristående skolorna spelar en mycket viktig roll
i vårt skolväsende. De är en avgörande förutsättning
för att det skall finnas tillräcklig valfrihet för elever-
na. Jag tycker att det är ett stort problem att den soci-
aldemokratiska regeringen hittills har skött den här
frågan så bakvänt och på ett sätt som har gett så litet
förtroende bland de fristående skolorna. Nya regler
gäller sedan den 1 juli förra året. Det är en självklar-
het, som skolministern säger i sitt svar, att olika
kommunala beslut också leder till olikheter mellan
kommuner. Det är inte det som jag invänder mot.
Vad jag invänder mot är att det nu också visar sig
gång på gång att skillnaderna i hur man tillämpar
reglerna är stora. Det är faktiskt en annan sak. Det
visar ju att reglerna inte har varit tydliga och att reg-
lerna inte ger de fristående skolorna den säkerhet och
den tydlighet som de borde kunna kräva för att kunna
existera. En fristående skola existerar faktiskt på
andra villkor än en kommunal skola. Det handlar ofta
om människor som har tagit mycket större risker och
som gör oerhört stora arbetsinsatser. De måste rimli-
gen på längre sikt kunna veta vilka regler som skall
gälla. Det vet de inte med de nya regler som nu gäller,
eftersom de tillämpas litet märkligt, litet olika och
litet oväntat. Reglerna tolkas inte bara olika, utan
reglerna tillämpas också konsekvent så att de just
skall missgynna de fristående skolorna. Man är sen
med att lämna besked så att fristående skolor har
problem vid läsårets början och ofta inte vet vilka
spelregler som gäller. Beslut delegeras till tjänste-
mannanivå, så att det är svårt att utkräva ett politiskt
ansvar. Det är dessutom krångligare när de skall
överklaga. Det finns många exempel på detta.
I Höörs kommun får de fristående skolorna bidrag
för sina faktiska kostnader upp till kommunens ge-
nomsnittskostnad för det enskilda kostnadsslaget.
Men det betyder ju att en fristående skola som väljer
att fördela sina pengar på ett litet annat sätt än en
kommunal skola omedelbart också förlorar pengar på
det. Då har man tagit bort inte bara pengar utan fram-
för allt frihet.
I Borås kommun får fristående skolor bidrag som
motsvarar genomsnittskostnaden för kommunala
skolor i den stadsdel som har lägst genomsnittskost-
nad, så att det konsekvent skall missgynna de fristå-
ende skolorna. Men dessutom strider detta mot det
som var själva avsikten med lagen och som var det
som skulle vara själva fjädern i hatten för Socialde-
mokraterna, som jag har förstått det, nämligen att man
hade sett till att reglerna skulle ta hänsyn till skolans
åtagande och elevens behov. Men hur skall man på
det sättet schablonisera och för alla fristående skolor i
en kommun kunna veta att alla råkar ha precis den
lägsta genomsnittskostnaden såsom i den billigaste
skolstadsdelen? Man har helt enkelt valt det som har
missgynnat. Man har inte tagit hänsyn till skolans
åtagande och elevens behov. Då går det på tvärs med
det som var själva avsikten. Då tycker jag att det
närmar sig det som är kärnfrågan i problemet, nämli-
gen att detta inte i första hand är en kamp om pengar
utan att det till sist är en kamp för själva självständig-
heten, möjligheten att vara en fristående skola som
fungerar just med de fristående skolornas fördelar.
Ibland är det litet jobbigare, ibland kräver det en del
extra insatser, ibland är det litet osäkrare, men man
har i alla fall friheten och självständigheten. Men
t.o.m. den riskerar ni att rycka bort med de regler som
nu finns.