Herr talman! Fru statsråd! Ärade meddebattörer!
Av svaret att döma får man intrycket att friskolorna
numera lever i de bästa av världar och att allt är frid
och fröjd. Men så är det faktiskt inte. Andreas
Carlgren gav ju ett antal exempel på att det inte är så.
Det finns även många andra exempel från andra
kommuner.
Jag tycker alltså att principen måste vara att om en
friskola uppfyller de kriterier som vi på nationell nivå
har fastställt skall den vara godkänd och också vara
garanterad en lägsta ersättningsnivå.
Den nuvarande riksdagsmajoriteten har ju tyvärr
tagit bort möjligheterna att ge friskolorna en lästa
garanterad ersättning genom att ta bort skolpengen,
och nu ser vi faktiskt effekterna av detta.
Visserligen kan man säga, som skolministern gör i
svaret, att det finns många ansökningar hos Skolver-
ket. Man har än så länge godkänt några och avslagit
en, tror jag, men de flesta är ändå inte behandlade.
Man har skrivit in i bestämmelserna att kommunen
kan inlägga sitt veto om de ekonomiska eller organi-
satoriska konsekvenserna blir påtagliga för kommu-
nen. Skolverket skall sedan göra en bedömning uti-
från detta. Genom den modellen skapar man en stor
konfrontation. Den sker överallt.
Jag tror att Ylva Johansson innerst inne och i själ
och hjärta vill ge friskolorna samma ekonomiska
möjligheter som de offentliga skolorna, men proble-
met är att hon är i otakt med sina egna. I de socialde-
mokratiska styrda kommunerna gör man allting - det
gäller kameral sifferexercis, överklaganden osv. - för
att se till att inga friskolor kommer till stånd.
Låt mig bara ta ett exempel. I Jönköpings kom-
mun för man en omfattande diskussion om huruvida
det skall etableras en muslimsk skola. Skolverket har
sagt ja till det. Däremot har bl.a. Socialdemokraterna
sett till att kommunen har överklagat beslutet.
Man läser i pressen att det ledande socialdemo-
kratiska kommunalrådet i Jönköping gått ut och sagt
följande: Jag är politiker och inte jurist. Jag ger ut-
tryck för känslor och värderingar och har inte större
respekt för Skolverket än andra.
Vad skall vanliga kommunmedborgare tycka om
myndigheter när det ledande kommunalrådet tycker
att man med en axelryckning kan strunta i de beslut
som Skolverket har fattat? Det är en utveckling som
är klart olycklig. Dessa exempel visar att man måste
se till att det blir en garanterad lägsta ersättningsnivå.
Det måste bli raka rör mellan de beslut som fattas här
i riksdagen och verkligheten.