Fru talman! Det är alltid väldigt spännande för mig som kommer sist att debattera. Jag skulle önska att alla fick känna av vad det innebär att ha suttit och arbetat med ett arbete, som vi har gjort med detta betänkande, att ha suttit på flera utskottssammanträden i grupper och varit överens med andra om mycket, att ha skrivit ett anförande från början, eller två, och så sedan sitta och vänta: Vad säger Moderaterna? Vad säger Folkpartiet? Vad säger Centerpartiet? Finns det något kvar till mig att säga i detta? Vi är i alliansen nämligen oerhört överens när vi med stolthet går fram med betänkandet om nya gymnasieskolan.
Jag kan verkligen yrka bifall till detta betänkande, fru talman. Det är spännande med den väg vi har fått gå. Jag känner mig alltid väldigt gammal, fru talman, när jag säger detta, men jag kan inte låta bli att upprepa att vi i opposition 1998, 1999 och 2000 skrev motioner på motioner om lärlingsutbildning. Det här tycker jag är
så
viktigt! Man känner av det på tre punkter minst.
En av dem är att det lönar sig att ihållande försöka få igenom en idé som man tror på. Till slut går det! Kanske är det många sådana här idéer som gjorde att Alliansen fick makten i det här landet. Socialdemokraterna höll med hjälp av övriga partier i vänsterblocket hela tiden på och förändrade vår utbildningspolitik till att alla skulle göra samma saker på lika lång tid och på samma sätt. Man skulle ha samma mål. Alla skulle ha högskolebehörighet, och om de inte hade det var de odugliga.
Dåvarande utbildningsminister Thomas Östros, som naturligtvis inte är här nu, betraktade mig och sade i ett anförande att jag var kunskapsfientlig när jag härjade om praktisk utbildning och handens kunskap. Med mitt lilla huvud kunde jag inte förstå att arbetarrörelsen gick emot arbetets värde och värdet i att ha en yrkesutbildning och känna stolthet i de ämnen som en yrkesutbildning innebär.
Rossana har här hela tiden yttrat: Men varför ska de inte kunna lika mycket svenska? Varför ska de inte kunna matte? Hade hon varit här - hon har gått ifrån debatten - skulle jag ha frågat henne varför hon inte vill lära sig samma ämnen som en elektriker, en svetsare eller en rörmokare måste lära sig. Vi behöver i samhället duktiga teoretiker med goda kunskaper inom de ämnena, men vi behöver också många yrkesmänniskor som är oerhört skickliga inom sina ämnen, och det är skilda kompetenser som krävs.
Fru talman! I dag hade Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien tillsammans med Rifo ett seminarium här i riksdagen om innovation, entreprenörskap och tillväxt. Vi talade om framtidens samhälle där detta behövs. Det som är alldeles självklart är att vi behöver jättemånga som går vidare till forskning, universitet och så vidare, precis det vi har nu. Vi behöver också alla dem som tar innovation via entreprenörskap och yrkeskunnande, och vi har många sådana.
Vi erbjuder människor, våra ungdomar, möjligheten till både och. Det är en stolthet för mig, ska jag ärligt säga. Jag är så glad att höra till en grupp som vill förändra samhället med en människosyn där alla är lika mycket värda oavsett om man har praktisk eller teoretisk begåvning. Alla är lika mycket värda. Därför ska vi också satsa på de utbildningar som de vill ha och känner sig triggade av.
Jag vill inte tala om en misslyckad skola. Det är tillräckligt många som har gjort det redan.
En sådan stor förändring som vi gör har aldrig tidigare skett i svensk utbildningspolitik. På en och samma gång förändrar vi grundskola, gymnasieskola, lärarutbildning, betygssystem, lärarlegitimation och värdet i dessa olika delar. Dessutom förändrar vi möjligheten till högre utbildning. Kom ihåg att vi lägger på en del som inte har funnits! De som har gått på yrkesinriktade linjer kan gå vidare till yrkeshögskolan direkt.
Detta är vägar som inte har funnits tidigare. Vi ger alltså alla samma chans utifrån vad de vill och deras förutsättningar och behov. Samhället behöver allihop. Samhället behöver alla människor. Därför ger vi alla denna möjlighet, och den är förenad med människovärde, arbetslinje och den kunskap som behövs för att vårt land också om 30-40 år ska ligga i fronten av utveckling, välfärd och tillväxt. Det är detta vi gör, mina vänner, och jag känner mig väldigt glad över det.
Jag kan skriva under på vad många av mina kamrater har sagt, men jag nöjer mig så här. Vi är glada över detta. Nu blir det verklighet av det som vi har kämpat för i minst tolv år i denna talarstol. Ni förstår att vi är glada.
(Applåder)
I detta anförande instämde Annika Eclund (KD).