Fru talman! Jag tror i och för sig inte heller att Caroline Helmersson Olsson alltid är negativ. Jag hör positiva saker komma från henne också. Jag har dessutom haft turen i min riksdagskarriär att i samband med, tror jag, över 50 procent av mina anföranden fått ha replikskiften med Caroline Helmersson Olsson. Jag har hört många positiva och goda saker från hennes mun.
En uppfattning som jag delar är just det som Helmersson Olsson inledde med, nämligen att det i dagens samhälle krävs gymnasieutbildning för att få ett jobb. Det är en ganska god utgångspunkt som jag tror att vi kan vara överens om.
Utifrån det får man då dra slutsatserna. Har vi i dag en gymnasieskola som leder till det här? Nej, det har vi inte. Tvärtom har vi en gymnasieskola som dåligt förbereder för både högskolestudier och jobb. Och det är en yrkesutbildning som inte håller tillräckligt hög kvalitet.
Anledningen till att vi stoppade den planerade gymnasiereformen från er var ju inte att ni hade fattat beslut om den, utan anledningen var att den inte tillräckligt tydligt och tillräckligt väl svarade upp mot de utmaningar som fanns. Då konstaterade vi att det var bättre att göra detta rätt från början i en riktig genomgripande reform, och där är vi i dag.
Sedan handlade det om vilka konsekvenser det ger, för att svara specifikt på frågan. Det är som sagt lite tidigt att titta på yrkesprogrammen och hur många som kommer att söka dit. Man var inne på konjunktureffekter. Man kan säkert se olika delar. Det har sjunkit även tidigare. Men poängen är just att vi har för lite information för att veta exakt. Och eftersom man gör om programmen - man kan titta på medieprogrammet och annat - är det inte riktigt självklart hur man översätter dem, där emellan. Låt oss därför vänta och se vad resultatet blir!
Det som däremot kan vara viktigt att säga är: Jag tycker inte att det finns ett egenvärde i att så många som möjligt ska söka till yrkesprogrammen. Det vi säger är att yrkesprogrammen ska hålla en hög kvalitet.