Fru talman! Det låter lite grann som om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och tyvärr också Miljöpartiet har tappat markkontakt och verklighetskontakt när de diskuterar gymnasieskolans utveckling, hur vi har haft det och vad branschen, näringslivet och studier har visat. Jag hör mellan raderna att man fortfarande har sina ideologiska glasögon på sig, och det är ledande för deras bedömningar och inspel i stället för praktisk politik.
Fru talman! Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill vrida tillbaka klockan och egentligen cementera den gymnasiepolitik som bokstavligen har slagit ut många ungdomar i ungdomsarbetslöshet. Det är inget påhitt när utredare konstaterar att en av de viktigaste förklaringarna till att Sverige har en ungdomsarbetslöshet som tillhör Europas högsta är just vårt skolsystem och i synnerhet gymnasieskolan. Ändå fortsätter oppositionen att driva kravet på högskolebehörighet för alla elever oavsett intresse eller framtidsutsikter.
Vi vill utveckla gymnasieskolan. Vi skärper intaget till hösten i och med den nya gymnasieskolan. Det räcker inte, som jag har sagt tidigare i talarstolen, att vara godkänd i matematik, svenska och engelska. Under många år har vi haft en treämnesskola där allt fokus i högstadiet har legat på att få elever godkända i matte, svenska och engelska. Man har nästan inte alls fokuserat på andra ämnen. Även om dessa elever har haft formell behörighet har en stor andel av dem haft mycket svårt att följa med, inte för att det har varit fel på gymnasieprogrammens kvalitet utan för att de har haft för dåliga förkunskaper. De har haft otillräckliga kunskaper för att klara av en gymnasieutbildning. Jag håller med om det som tidigare kolleger har sagt här i talarstolen om att det är grundskolans uppgift att se till att man lämnar grundskolan med tillräckliga förkunskaper. Det finns ett stort samband mellan vilket resultat man har från grundskolan och om man avbryter eller lyckas genomföra en gymnasieutbildning.
Resultatet är att man antingen går i gymnasieskolan i tre eller fyra år och därefter får ett samlat betygsdokument, det vill säga man har inte godkänt i alla kurser, eller avbryter sina studier under år tre för att söka in på vuxenutbildningen eller gå till Arbetsförmedlingen. Några elever avbryter gymnasiestudierna mycket tidigare, redan efter år ett.
Denna målgrupp elever är en lika stor utmaning som de elever som har godkänt på papper. Det har ingen berört tidigare, men vi har också ett bekymmer med så kallade snälla-G-betyg som man får i vissa grundskolor i Sverige. Det handlar om elever som får ett godkänt betyg men som egentligen inte har rätt förkunskaper. Även dessa elever tillhör dem som först avbryter och till och med definitivt avbryter sina studier och inte bara byter program eller går till IV-programmet. De lämnar gymnasieskolan helt och hållet för att söka sig till kommunens socialkontor för att få ekonomiskt bistånd eller för att söka sig till Arbetsförmedlingen för att få arbetsmarknadspolitiska insatser.
En skolpolitik som är kravlös och som inte fokuserar på och signalerar vikten av att klara minst Godkänd i alla grundskoleämnen har successivt lett till att kvaliteten i gymnasieskolan har sjunkit. Vi har sett det på medieprogrammet och handelsprogrammet. Det är kanske de två tydligaste exemplen där resultaten har sjunkit väldigt mycket på grund av att man har ett elevunderlag som inte har tillräckliga förkunskaper. Medieprogrammet fasas också ut i den nya gymnasiereformen.
Utöver detta har det individuella programmet blivit en uppsamlingsplats för de elever som av olika anledningar inte klarat av sina studier i grundskolan.
Fru talman! Jag vill påstå att utvecklingen på IV-programmet är symbolen för den socialdemokratiska gymnasiepolitikens stora misslyckande.
Inte nog med detta, utan socialdemokrater i många kommuner har medverkat till inrättande av så kallade privplatser, det vill säga att obehöriga elever eller till och med nollpoängare har kunnat tas in på ett nationellt program. Det heter lite fint att de preliminärt antas till ett nationellt program, till exempel fordonsprogrammet eller det samhällsvetenskapliga programmet, trots att de inte har tillräckliga förkunskaper. De är inte ens formellt behöriga. De kanske inte är motiverade, intresserade eller ens har förutsättningar att klara av denna utbildning.
Skolverket kom med en rapport 2008 om avbrott på gymnasiet. Då pekades på flera aspekter, men bland annat hade man problem med närvaron i gymnasieskolan. Man hade också problem med att upprätthålla studiemotivationen under tre till fyra år på gymnasieskolan.
För socialdemokratiska skolpolitiker påhejade av vänsterpartister har det varit fullt fokus på hur lätt det ska vara att komma in på gymnasieskolan, men tyvärr har man frånhänt sig allt ansvar för hur det sedan har gått i praktiken för dessa ungdomar under gymnasietiden och inte minst efter gymnasietiden.
Jag överdriver inte när jag tar ett exempel från Västerås kommun. Drygt hälften av de här priveleverna hoppade av och lämnade gymnasieskolan, och den andra halvan fortsatte i två tre år till men fick inte med sig ett betygsdokument utan ett samlat betygsdokument.
Det är dags att göra något konkret åt detta, fru talman. Det är regeringens och Folkpartiets åsikt att vi måste förebygga avhopp och det utanförskap som många ungdomar hamnar i på grund av skolans uppbyggnad. Vi vill ha en gymnasieskola som håller hög kvalitet och aktualitet och som hela tiden samverkar med arbetslivet. Gymnasiet ska förbereda ungdomar för arbetsmarknaden och högre studier. Har jag lyssnat ordentligt på företrädarna för S och V är det mest hägrande i slutet av tunneln högskolan och universitetet. Man säger visserligen att vi ska förbereda för arbetsmarknaden, men man har inte täckning för det i sina inlägg, utan det är till högskolan och universitetet man ska.
Vi är för riktiga yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar. Vi öppnar flera studiemöjligheter än dagens skolpolitik till komplettering under eller efter gymnasieskolan. Vi inför en ökad rättighet att studera inom vuxenutbildningen. Det är inte så i dag. Vi skärper intaget till gymnasieskolans program för att lyfta upp kvaliteten och nivån. Jag delar inte uppfattningen att vi sänker kraven på gymnasieskolan - tvärtom. Vi har haft en treämnesskola. Nu krävs det åtta respektive elva ämnen för att få komma in på gymnasieskolan.
Vi tar inte bort engelska och matematik på de yrkesförberedande programmen, som Rossana Dinamarca försökte ge sken av. Däremot anpassas matematikkurserna till den yrkesinriktning man sedan vill arbeta inom efter skolan. Självklart ska även yrkeseleverna läsa svenska, engelska och matematik, och så är det också i den nya gymnasieskolan.
Vi tar ansvar för de resurser som investeras i ungdomarnas gymnasieutbildning. Vår utgångspunkt är att gymnasietiden inte enbart handlar om tre bra år i skolan utan också ska underlätta vägen vidare till anställning, eget företagande eller studier vid högskola.
Vi har inte nämnt yrkeshögskolan, som normalt brukar välkomnas av oppositionen, och yrkesutbildningarna är ju steget innan yrkeshögskolan. Jag talade med generaldirektören för myndigheten som sade att i princip alla som går där får jobb inom sex månader. Det är ett fantastiskt bra resultat.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att vi tar ansvar både för intaget till gymnasiet och för kvaliteten och upplägget under gymnasietiden samt för att ungdomar ska erbjudas program där de lyckas och får slutföra en utbildning och kan lämna gymnasieskolan med en gymnasieexamen inom sin inriktning.
(Applåder)
I detta anförande instämde Yvonne Andersson (KD).