Fru talman! Låt mig börja med sista. Jag tror att poängen är att det fortfarande är väldigt tidigt. Det är preliminära statistikuppgifter från vissa delar av landet. Vi vet inte exakt vad resultatet blir. Vår utgångspunkt har inte varit att till varje pris få som många som möjligt att söka just till yrkesprogrammen. De är bra och håller bra kvalitet, men det är också bra om folk söker till de andra programmen.
När det gäller konjunkturen vill jag säga att vi kan gissa vad saker och ting beror på. Jag konstaterar bara att även under tidigare år med dagens gymnasieskola sjönk också antalet ansökningar till yrkesprogrammen som en konsekvens av att man under finanskris och annat såg att det var svårt på arbetsmarknaden. Då sjönk antalet ansökningar till yrkesprogrammen därför att människor var lite osäkra på om de skulle kunna få ett jobb direkt.
Jag är inte alls säker på att det är konsekvenser av det som vi ser nu, men det skulle kunna vara en av flera förklaringar. Andra förklaringar kan handla om att programmen har förändrats och att man inte har bestämt sig exakt var man ska hamna.
När det gäller det som Caroline Helmersson Olsson sade i början om vilken taktik man ska ha när man gör förändringar i skolan kan jag konstatera att vi hade en väldigt tydlig taktik, och den var att förklara hur vi såg på problemen i skolan. Vi berättade väldigt tydligt redan i valrörelsen 2006 vad som var Alliansen gemensamma besked och vilka saker vi tänkte göra om vi vann. Vi fick ett tydligt mandat från väljarna, och vi genomför den politiken. Det tycker jag är ett ärligt sätt att hantera politik gentemot väljarna.
Jag vet inte om Caroline Helmersson Olsson nu antydde att man vid ett regimskifte skulle riva upp gymnasiereformen. Jag hoppas att så inte är fallet.
Låt oss vänta och se! Låt oss vara positiva och konstatera att nu sker de största och, tycker jag, bästa förändringarna i svensk gymnasieskola på väldigt många år.