Fru talman! Gymnasieskolan är en oerhört viktig del i utbildningskedjan. Jag tror att många tonåringar känner en spänd förväntan över att äntligen få göra ganska avgörande val inför framtiden. Utifrån talang, motivation och intresse finns det stora möjligheter att välja olika inriktningar.
Jag skulle vilja hyfsa till debatten lite grann. Jag har en son som går på gymnasiet och en dotter som alldeles nyligen gått ut, och jag tycker inte att de går i en dålig skola. Jag tycker att det på många sätt är en bra skola. Teknikprogrammet med designinriktning som Kalle går på fungerar mycket bra på många sätt. Att tro att det är svart eller vitt när man jämför dagens gymnasieskola med den gymnasieskola som startar till hösten blir inte riktigt rättvist.
Däremot är det viktigt att vi som politiker sätter fokus på det som skolan misslyckas med. Av olika anledningar misslyckas alldeles för många elever i dag. Därför måste vi kunna visa på att det görs ett stort och gott jobb på många ställen. Men det finns också alldeles för stora brister, och det måste vi kunna diskutera på en och samma gång.
Till hösten börjar Gy 11 att gälla. Därför kan den här debatten lite grann kännas som att vi befinner oss i ett vakuum. Vi vet inte exakt hur det kommer att bli. Vi vet vad vi har i dag, men vi vet inte precis hur det kommer att bli. Det är dock spännande att gå in på olika gymnasieskolors hemsidor och se hur de vill informera sina elever om vilka möjligheter de har i vuxenlivet, efter den utbildning som de väljer.
Det låter i dagens debatt som om det fanns många stängda dörrar. I verkligheten tycker jag att det är precis tvärtom. Det är oerhört viktigt att den skola vi har på olika sätt förbereder för vuxenlivet.
Vi sänker inte kraven bara för att vi ställer olika krav på olika utbildningar. Någon nämnde tidigare när det gäller bygg och anläggning eller snickarutbildning att man nu inte alls kommer att ha lika mycket matte som tidigare. Men när man stärker yrkesämnena har jag väldigt svårt att förstå varför inte de olika delarna skulle tas in också där. I Gy 07, som Caroline Helmersson Olsson nämnde tidigare, pratar man om infärgning i ämnena på olika sätt. Verkligheten är inte indelad i skolämnen på det sättet.
Däremot är det viktigt att vi håller en hög och bra kvalitet på alla olika delar i utbildningen. Jag ser fram emot att det ska finnas olika vägar framåt. Men vi pratar också om en rättighet för alla elever som inte har läst in högskolebehörighet under gymnasietiden att kunna göra det vid ett senare tillfälle. Den rättigheten ser jag som oerhört viktig.
För Centerpartiet har det varit viktigt att det ändå finns möjlighet att läsa in grundläggande högskolebehörighet under gymnasietiden. Jag tycker att vi ska vara ärliga om detta. Visst kan vi vara bekymrade över att vissa utbildningar inte rekryterar. När det gäller omvårdnadsprogrammet har vi i ganska många år haft bekymret att det inte tilltalar tillräckligt många som vill arbeta till exempel inom äldreomsorgen. Men det finns och ska finnas högskoleutgångar från omvårdnadsprogrammet. Det ska inte vara ett hinder att man tror att det är en återvändsgränd. Men i debatten har det låtit som om det skulle vara så. Jag tycker att vi som politiker får ta på oss ett ansvar för att vi har varit med och spridit delvis felaktiga bilder.
Jag måste starkt vända mig mot att det pratas om att man blir lågutbildad om man har gått ett yrkesprogram. Så har det låtit tidigare i debatten. Det handlar inte om det. Att ha genomgått en fullständig gymnasieutbildning gör inte att man blir lågutbildad. Det gör att man får en bra språngbräda in i yrkeslivet. Man blir behörig till yrkeshögskolan. Man blir behörig på många sätt. Man förväntar sig att man får god kompetens i det yrke som man väljer.
Det har tidigare i debatten från Vänsterpartiets sida hänvisats till att man hade problem med söktrycket på en naturbruksgymnasieskola. Det finns en sådan i min närhet som heter Sötåsen. Där är man glad över det söktryck som man har, och där visar man också på vilka utgångar det finns från naturbruksgymnasiet. Det finns direkt yrkesförberedande utgångar men också högskoleutgångar. Det är oerhört viktigt att visa på alternativen.
Det blir orättvist att göra en bedömning och mäta söktrycket när vi delvis förändrar programstrukturen. Vissa program försvinner som tidigare har räknats in som yrkesprogram och nu blir mer teoretiska. Vi ska givetvis följa den här utvecklingen på nära håll och se vad den nya gymnasieskolan leder till.
Jag anser för egen del att vi på olika sätt behöver stärka studie- och yrkesvägledningen. Det är en viktig del. Jag vet inte om man får erkänna att man har vickat ett par terminer som studie- och yrkesvägledare tidigt i sin lärarkarriär då det inte fanns jobb för det man var utbildad för. Det fanns inte tillräckligt med tjänster. Men det är ett oerhört inspirerande jobb studie- och yrkesvägledarna har, och det är ett oerhört viktigt jobb, kopplat till att kunna ge vägledning framåt när det gäller att välja framtidsinriktningar. I skollagen är vi tydliga med att säga att den personal som eleven möter i skolan också ska ha framtidsperspektivet, även om man inte är studie- och yrkesvägledare. Även lärarna har en viktig del kopplat till att kunna vägleda framåt.
För att nämna ytterligare en satsning som alliansregeringen har gjort kan jag säga att yrkesvux är en viktig del. Det handlar inte bara om att gå från yrkesprogram till högskoleutbildningar, utan också om att ha gått ett teoretiskt program och välja en yrkesvuxinriktning. Det är viktigt att det finns många vägar framåt.
Det som nästan över huvud taget inte har nämnts i debatten är lärlingsutbildningen, bara för att det inte fanns några motioner om den under den allmänna motionstiden. Den är också en viktig del av gymnasieskolan. Angående att på olika sätt kunna rekrytera lärare har vi varit inne på lärarlegitimationen. Möjligheten till lektorer i gymnasieskolan är en viktig faktor för att stärka kvaliteten och möjligheten att forska i skolan.
Jag skulle vilja nämna en annan oerhört viktig skolform som också betyder mycket för många ungdomar, men också unga vuxna. Det är folkhögskolorna. Där finns också en viktig möjlighet om man till exempel inte har fullföljt gymnasieskolan av någon anledning. Det är inte alltid så att utbildningen är dålig, utan det händer saker i livet som gör att man behöver göra ett avbrott. Då är folkhögskolorna en viktig del för att hjälpa till att komplettera och stärka sina kunskaper. Där har man också en viktig del kopplat till integrationen. Många nya svenskar upplever att den utbildningsformen är väldigt givande på många olika sätt för att stärka sitt språk men också förstå mer av de omgivande normerna i vårt samhälle.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi från politiskt håll visar att det i gymnasieskolan finns stora satsningar att göra och många vägar framåt. Att luras och säga att vi stänger en massa dörrar tycker jag är djupt orättfärdigt. Sedan krävs det en studie- och yrkesvägledning som visar på vilka möjligheter man har. Där är det viktigt att vi gör ytterligare förstärkningar. Därmed vill jag, fru talman, yrka bifall till betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Yvonne Andersson (KD).