Fru talman! Jag skulle snarare säga att en av själva utgångspunkterna för den nya gymnasiereformen är att man ska öppna fler dörrar. Det handlar just om att se till vad elever är intresserade av, vad de väljer att göra i framtiden. Men det handlar också om möjligheten att själv välja på ett annat sätt. Även de som läser yrkesprogram har självfallet möjlighet att läsa till de kurser som behövs för att de ska få högskolebehörigheten.
Man får inte heller glömma bort att man kan ångra sig, vilket jag har respekt för och förståelse för. Det är klart att man kan göra det och byta uppfattning om vad man vill göra. Då har man också rättigheten att läsa in detta på komvux efteråt, just för att inte stänga några dörrar. Det om något är väl att ha en syn på livslångt lärande. Vi säger: Du har inte bara en chans, utan här erbjuder vi flera chanser, och vi gör det under tiden.
När det gäller de andra delarna ska jag säga till Rossana Dinamarca att jag accepterar att hon inte heller tyckte att allting vad bättre förr. Jag konstaterar att hon nämner problemen. Hon tycker också att det är problematiskt att 30 000 lämnar gymnasieskolan och inte får den kunskap de behöver. Hon säger att man hade lösningar. Men i så fall undrar jag: Vilka är de i dag?
Nu har man ägnat stora delar av den här debatten åt att säga att ingenting av den gymnasiereform som kommer är korrekt. Ingenting stämmer. Vad var i så fall lösningarna från vänstersidan? Nu har man i den här debatten också ägnat sig åt att säga att ingenting av det vi genomför, som är efterfrågat på många håll, kommer att leda till framgångar. Vad är alternativet? Det finns ingenting. Ni blundar för problemen. Ni ser inte de som misslyckas, och det tycker jag är ett stort svek.