Herr talman! Jag blir inte riktigt klok på Anders Bengtssons argumentation. Det är väldigt lite argumentation i sakfrågan, utan det handlar i hög grad om att anmälan aldrig borde ha gjorts, och sedan försöker Anders Bengtsson slå knut på sig själv när han ändå hävdar att man naturligtvis har rätt att göra en anmälan. Det är alltså väldigt lite argumentation i sakfrågan, och jag tycker ändå att den här diskussionen förtjänar sådan argumentation, särskilt om man använder den typen av skarp polemik. Då bör man ha ett antal argument som man underbygger polemiken med, och det tycker jag inte att Anders Bengtsson har.
Jag tycker att det är uppenbart av den debatt som har förts efter att Göran Persson fick motta hedersdoktoratet visar att förtroendet för honom har rubbats. Det här handlar om att statsråd inte ska försätta sig i en situation där förtroendet för honom eller henne kan rubbas. Man måste ha ett tydligt säkerhetsavstånd till att försätta sig i den typen av situationer. Det hade varit väldigt lätt för Göran Persson att säga: Tack, det var mycket trevligt att ni vill utnämna mig till hedersdoktor, men jag tycker att det är olämpligt att jag tar emot det här hedersdoktoratet med den motivering som ni nu ger, inte minst därför att det finns frågor på den politiska agendan framöver som kan beröra Örebro universitet och som regeringen ska fatta beslut om. Exempelvis finns diskussioner om huruvida Örebro universitet ska få läkarutbildning eller inte.
Det kanske hade varit lämpligt av Göran Persson att inte ta emot hedersdoktoratet för att inte försätta sig i en sådan situation att beslutet kan misstänkliggöras. Det behöver ju faktiskt inte vara så att en relation är otillbörlig bara för att någon kan gynnas av den. Det kan ju också vara så att Örebro universitet i praktiken missgynnas av att statsministern tagit emot ett hedersdoktorat vid Örebro universitet.
Jag tycker att Anders Bengtsson smiter ifrån frågan om jävsituationen alltför lättvindigt. Det är klart att det är så att regeringen fattar kollektiva beslut och att utbildningsministern gjort föredragningen i regeringen, men statsministern har ju en stor tyngd i regeringen, och hans ord väger tungt. Det här skapar frågor om förtroendet för regeringens politik på området, och det borde inte statsministern ha medverkat till.