Herr talman! Först vill jag säga till Tobias Krantz att jag var väldigt noga i mitt anförande med att säga att var och en av oss ledamöter har rätt att anmäla till KU i princip vilken fråga som helst. Vi tar emot den, och vi behandlar alla frågor seriöst. Det var jag väldigt tydlig med i mitt anförande.
Men när vi sedan går igenom anmälan och slår våra kloka huvuden ihop kommer vi fram till att vissa saker ska vi ägna mer tid åt och vissa saker behöver vi inte ägna så himla mycket tid åt. Detta är en fråga som egentligen inte borde ha blivit anmäld och som vi inte ägnar så där himla mycket tid åt. Men anmälan har kommit in, och vi har behandlat den. Vi har kommit fram till att där finns ingen som helst grund för kritik. Det ligger inte i närheten av en jävsfråga. Frågan har till och med varit utredd av åklagare som också skrev av den relativt enkelt i sitt beslut. Där finns ingenting som påminner om en jävsituation.
Att Örebro universitet kanske eventuellt inte har koll på hur regeringsbeslut fattas må vara en sak, men doktor Krantz borde ju veta hur regeringen fattar beslut. Det är inte statsministern som utser universitet i det här landet. Det gör regeringen gemensamt. Det är väl förberett under lång tid, och det är utbildningsministern som bereder ärendet och framför det i regeringen. Beslutet är alltså fattat i konsensus i regeringen. Statsministern har inte själv fattat det här beslutet. Det har dessutom gått lång tid mellan detta och att han blev utsedd av ett universitet där han själv har studerat.