Herr talman! Bör statsministern neka att acceptera hedersdoktorat om motiveringen är fjäskigt formulerad och därmed kanske försätter universitetet i fråga i en lite obekväm sits, eller bör statsministern av allmän artighet förbigå fjäskiga formuleringar med tystnad och riskera att bli KU-anmäld av Folkpartiet? Herr talman, det är stora och svåra frågor, men det är snarare frågor om protokoll och om vett och etikett än om Sveriges konstitution.
Tobias Krantz och Folkpartiet kan ju inte klaga på att vi inte har tagit den här anmälan på allvar. Vi ägnar nio sidor av betänkandet åt att undersöka allting som har något avlägset samband med anmälan, till exempel jävsregler om bisysslor och vilka statsråd som tidigare har fått hedersdoktorat, från Gösta Bagge 1944 och framåt. Det är alltså ganska ordentligt genomtröskat, skulle jag vilja säga.
Det som säger något om substansen i anmälan är möjligtvis längden på det avslutande stycket, nämligen utskottets ställningstagande. Jag läser det i dess helhet: "Granskningen föranleder inget uttalande från utskottet."