Herr talman! Jag hade förväntat mig lite mer argumentation i sakfrågan från Anders Bengtsson i stället för den typen av uttryck som Anders Bengtsson använde för att karakterisera mitt och Folkpartiets agerande i den här frågan. Det var tydligen inte bara så att vår ståndpunkt i sakfrågan var fel, utan det var också fel att göra en anmälan.
Men om vi tittar på de konstitutionella grunder som finns diskuteras det bland annat i utskottets utredningstext huruvida det finns jävsregler som det kan ha brutits mot. Den etikkommitté som i början av 90-talet lade fram förslag om hur statsråd skulle agera i olika situationer där man kan riskera att hamna i en otillbörlig relation diskuteras. Den bakgrunden finns, så det måste ändå ha varit rimligt med socialdemokratiska mått mätt att den här diskussionen får föras. Eller är det så att det råder ett debatt- och anmälningsförbud på den typen av punkter som statsminister Göran Persson tycker är särskilt känsliga och särskilt besvärliga och där man riskerar att trampa på ömma tår?
Det är ett sidospår när Anders Bengtsson talar om utnämningspolitiken. Den har vi diskuterat tidigare. Jag tar gärna den debatten igen. Och Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, har inte haft någonting annat än en socialdemokrat som chef under de senaste 50 åren, det vill säga under den tid som Ams har funnits. Det är klart att det finns skäl att använda rätt starka ord när man karakteriserar regeringens utnämningspolitik på det området.
Jag skulle vilja ge Anders Bengtsson chansen igen att argumentera lite grann mer i sakfrågan och förklara varför det var så otroligt lämpligt av Göran Persson att ta emot det här hedersdoktoratet.
Detta handlar inte om ett angrepp mot hedersdoktoratsystemet. Jag vill också påpeka att jag inte är hedersdoktor och inte aspirerar på att bli det. Jag har avlagt doktorsexamen helt enligt de examensregler som gäller och på ett helt normalt sätt. Det är inget angrepp på det. Det är inget angrepp mot att statsråd ska kunna bli hedersdoktorer, men däremot måste statsråd noga tänka över med vilken motivering man tar emot hedersdoktorat.
Här finns det en tydlig koppling mellan vad Göran Persson gjorde 1999, när han själv dessutom personligen åkte till Örebro universitet och meddelade detta, och det hedersdoktorat han fick 2004-2005. Det var olämpligt att försätta sig i den situationen.