Fru talman! Jag tänkte att ministern en gång för
alla kunde ge en förklaring. Vad är egentligen enskil-
da ärenden när man talar om generella frågor? För
mig personligen är det att tala om enskilda ärenden
att säga ett namn på en person, ärendenummer, per-
sonuppgifter osv.
När man hela tiden talar om dessa allmänna situa-
tioner handlar det absolut inte om enskilda ärenden.
Enskilda ärenden handlar om de personer som är
bakom. Vi går inte på något sätt in på något enskilt
fall. Vi talar generellt om 20 personer eller 100 per-
soner. Det kan inte vara enskilda ärenden.
Jag hör det ofta även från utskottet. Så fort man
berättar en sann berättelse om personer man har träff-
at och talat med, talar om hur de mår och hur de kän-
ner handlar det om enskilda ärenden. Det har absolut
inte varit fråga om att nämna något namn eller per-
sonuppgifter.
Jag vill verkligen väjda till ministern att berätta
för mig hur man betraktar enskilda ärenden i denna
kammare och även i andra sammanhang.
Fru talman! Utlänningsnämndens rådande praxis
att avvisa iranska konvertiter bygger på två centrala
argument. För det första riskerar iranska medborgare
som konverterar från islam till en annan religion och
som låter konversionen förbli en privat angelägenhet
inte att bli föremål för myndigheternas intresse. För
det andra stadgar den i Iran gällande sharia-rätten
officiellt dödsstraff för konversion från islam till
kristendom. I ett fall under 1900-talet har konversion
utgjort grund för utdömt dödsstraff enligt sharia-
lagen.
Det vore på sin plats att Utlänningsnämnden för-
klarade hur en konversion till kristendom kan hem-
lighållas. Islam genomsyrar det iranska samhället. De
icke-muslimska minoriteterna i Iran, ca 1 % av be-
folkningen, diskrimineras politiskt, juridiskt och
religiöst.
En muslimsk man som upptäcks som konvertit
ska enligt sharia avrättas. Det har jag läst i olika
översättningar som jag tagit del av. Det står mycket
klart och tydligt att dödsdomen är vad som väntar en
konvertit. En kvinna däremot ska hållas fängslad tills
hon återkonverterar eller avlider. Tortyr är vanligt i
iranska fängelser, och konvertiter kan dödas utan
straffpåföljd.
Fru talman! I FN:s senaste rapport om Iran note-
ras ett tjugotal försvunna konvertiter under ett år,
1997-1998. Källorna för rapporten uppger att de
sannolikt mördats. Det gäller såväl regeringens
agenter, religiösa fanatiker och även konvertiternas
egna familjer. Ser man till denna totala bild där för-
tryck och mord utövas mot oliktänkande på alla nivå-
er i samhället kan avsaknaden av offentliga avrätt-
ningar av konvertiter inte rimligen sägas bevisa en
existerande rättstrygghet för den som konverterat från
islam.
Utlänningsnämndens rådande praxis är full av
märkliga uttalanden om Iran och iranier som alla
syftar till att misskreditera den asylsökandes trovär-
dighet och framställa konversionen som ett påhittat
alibi för asyl. Utifrån sina kunskaper om det iranska
samhället och iraniers förhållande till islam förklarar
nämnden att seriositeten av en konversion från islam
till annan religion som sker utomlands, t.ex. i anslut-
ning till asylansökan, starkt kan ifrågasättas. Det är
ett märkligt uttalande. Skulle iranier vara en homogen
grupp där individerna inte kan fatta egna beslut?