Fru talman! Efter att tidigare ha diskuterat två in-
terpellationer av samma interpellant ska jag nu besva-
ra två interpellationer i ett sammanhang.
Magda Ayoub har frågat mig vilka åtgärder jag
avser att vidta för att säkerställa att iranska konverti-
ter får asyl. Hon har vidare frågat mig vilka åtgärder
jag avser att vidta så att landinformationen om kristna
konvertiter ses över och förbättras. Kerstin-Maria
Stalin har frågat mig om jag avser att verka för att
praxis ändras till den som gällde fram t.o.m. 1995.
Jag har som sagt valt att svara på de båda inter-
pellationerna i ett sammanhang.
Jag vill först påminna om att det är Migrations-
verket och Utlänningsnämnden som är de rättstilläm-
pande myndigheterna i asylärenden. Det är dessa
myndigheter som fastställer och tillämpar praxis.
Som Magda Ayoub och Kerstin-Maria Stalin väl
känner till kan regeringen endast ge vägledning ge-
nom beslut i enskilt ärende som överlämnats av nå-
gon av utlänningsmyndigheterna, och något sådant
ärende har inte överlämnats. Finner Utlänningsnämn-
den att situationen för kristna konvertiter i Iran har
förändrats sedan de fem praxisbildande besluten i
januari 1996 har nämnden möjlighet att själv ändra
denna praxis.
Magda Ayoub och Kerstin-Maria Stalin har i sina
interpellationer citerat delar av beslut fattade av Ut-
länningsnämnden respektive Migrationsverket. Cita-
ten är emellertid ryckta ur sitt sammanhang och ger
således inte en fullständig bild.
Beträffande asylskälen för iranska konvertiter är
jag som statsråd förhindrad att uttala mig om enskilda
ärenden men vill ändå poängtera vikten av att varje
asylärende behandlas individuellt. Jag utgår från att
utlänningsmyndigheterna följer lagstiftning och fast-
lagd praxis med hänsyn tagen till den aktuella och
reella situationen i de asylsökandes ursprungsländer i
sin bedömning av de uppgifter som lämnas av de
asylsökande och deras ombud.
Myndigheterna har att kritiskt granska faktaun-
derlaget i varje enskilt ärende och så långt möjligt
kontrollera lämnade uppgifter. När det gäller myn-
digheternas beslutsunderlag i form av landinforma-
tion inhämtas sådan fortlöpande från en mängd olika
källor, bl.a. UNHCR, Amnesty International och
andra organisationer och från Utrikesdepartementet
samt genom egna utredningsresor till de viktigaste
ursprungsländerna. Myndigheterna har egen expertis
med uppgift att samla landinformation om förhållan-
dena i ursprungsländerna.
De uttalanden som Utlänningsnämnden gjorde för
drygt sex år sedan i de praxisbildande besluten måste
naturligtvis relateras till vad som då var känt om
förhållandena i Iran. Situationen i Iran, men även i
andra asylsökandes hemländer, kan under en så lång
tidsperiod ha förvärrats men även förbättrats. Ytterli-
gare information om dessa länder har givetvis till-
kommit som måste analyseras för att sedan ingå i det
totala beslutsunderlaget.
Utifrån ovanstående finner jag ingen anledning att
se över utlänningsmyndigheternas tillgång till landin-
formation.
Som jag tidigare anfört i mitt svar den 3 april
2002 på Magda Ayoubs riksdagsfråga 2001/02:939,
som även den handlade om kristna konvertiter i Iran,
ges asylsökande som känner en välgrundad fruktan
för förföljelse och som riskerar dödsstraff eller som
hotas av omänsklig eller förnedrande behandling på
grund av sin religiösa tillhörighet ett starkt skydd i
svensk utlänningslagstiftning.