Fru talman! Jag vill tacka migrationsminister Jan
O Karlsson för svaret.
Först vill jag uttrycka min oro över behandlingen
av dessa ärenden, som handlar om liv eller död. Mi-
grationsverket och Utlänningsnämnden har totalt
nonchalerat situationen för kristna konvertiter från
Iran i sin praxis. Ministern utgår från att utlännings-
myndigheterna följer lagstiftningen och fastlagd
praxis. Samtidigt vet ministern att vi väntar på en
säker asylprocess, dvs. att vi ska ha förvaltningsdom-
stolar i stället för Utlänningsnämnden. Tyvärr be-
kräftar de beslut som fattas i dag den bild som alla sju
partierna har av den icke rättssäkra processen.
Enligt det islamiska rättssystemet sharia är kon-
version från islam till annan religion förbjuden.
Brottet att konvertera ses som ett brott mot Gud och
ger dödsstraff. Iran är ett av de länder som hårdast
tillämpar sharia-lagstiftningen.
I det iranska samhället finns oskrivna regler, och
alltfler kristna försvinner spårlöst. Folk tar lagen i
egna händer, och myndigheterna lägger sig inte i, inte
officiellt i alla fall.
Fru talman! I januari 1996 antog Utlännings-
nämnden en ny praxis. Från att tidigare ha godkänt
konvertering som en fullgod anledning till asyl togs
beslut som i praktiken gör det omöjligt för en iranier
att åberopa konvertering som enda anledning för att
få uppehållstillstånd.
Hos Utlänningsnämnden kan man aldrig prata om
någon generell praxis eftersom det till så stor del
handlar om en enskild prövning i varje fall. Men som
det ser ut nu är det mycket svårt att få uppehållstill-
stånd med endast konvertering som skäl, säger en
landansvarig för Iran på Utlänningsnämnden.
År 1993 åkte en grupp från Migrationsverket ner
till Iran för att bl.a. titta på konvertiters situation. När
de kom dit stod det ganska snart klart att den som
vågade lämna islam var i stor fara.
Gruppen från Migrationsverket ansåg att situatio-
nen var så allvarlig att alla asylsökande konvertiter
från Iran borde få stanna i Sverige. Följden blev en
enorm anstormning av oseriösa iranska konvertiter,
dvs. asylsökande som för att få uppehållstillstånd i
Sverige sade sig ha lämnat islam. Situationen blev
snabbt ohållbar.
Fru talman! År 1995 anordnades en ny resa från
Migrationsverket. Återigen undersöktes konvertiter-
nas situation. I den rapporten drogs helt andra slutsat-
ser än i utredningen som kom 1993. Den iranska
regeringen hade nu, två år efter rapporten om kon-
vertiternas situation och utsatthet, övertygat den
svenska delegationen att det inte alls var något pro-
blem att konvertera från islam till någon annan religi-
on. Denna praxis gäller fortfarande.
Bedömningen från 1993 var alltför generös, och i
den nya utredningen kom man fram till andra slutsat-
ser.
Svenska utlänningsnämnden bygger sin praxis på
situationen i Sverige i stället för att basera den på hur
det ser ut för konvertiter i Iran. Det verkar som om
Utlänningsnämnden kallt räknar med att man får offra
en och annan konvertit som faktiskt talar sanning för
att slippa dras med alla dem som ljuger.