Fru talman! Jag tvingas faktiskt börja med proce-
durfrågan, därför att jag måste frita mig från varje
avsikt att vara raljant mot interpellanterna. Jag vill ha
till protokollet att det under inga omständigheter var
min avsikt. Jag konstaterar att både Magda Ayoub
och Kerstin-Maria Stalin väl känner till att regeringen
endast kan ge vägledning genom beslut i enskilt ären-
de. Jag påstår absolut inte att interpellanterna skulle
vara okunniga.
Däremot menar jag att de citat ur de beslut som
har fattats av respektive Utlänningsnämnden och
Migrationsverket är ryckta ur sitt sammanhang och
inte ger en fullständig bild. Det var inte alls raljant.
Det menar jag faktiskt. Ärendena är så beskaffade att
man skulle ha tagit med ett mer fullständigt citat om
man ville ge en bild av hur myndigheterna hade be-
handlat dessa frågor. Samtidigt konstaterar jag att jag
personligen är förhindrad att uttala mig om hur en-
skilda ärenden har behandlats av dessa myndigheter.
Det tror jag att vi är överens om att jag är.
Hur praxis utformas tror jag att vi är överens om.
Myndigheterna har möjlighet att utveckla sin praxis
och ta hänsyn till nya omständigheter. Om nämnden
vill ha vägledning av regeringen måste man under-
ställa regeringen beslut i ett enskilt ärende. Det gäller
också Migrationsverket. Ett antal sådana enskilda
ärenden som har underställts regeringen kommer vi
att diskutera i samband med nästa interpellation av
Kerstin Maria Stallin. Det är så det går till. Jag tror att
vi allihop har varit på det klara med att så arbetar vi i
utformningen av utlänningsrätten i Sverige.
Jag vill i mitt svar på intet sätt förebrå Kerstin-
Maria Stalin - det har jag inte heller gjort - att inter-
pellationen skulle ha varit särskilt kort. Jag kan för-
säkra att det inte på något sätt har varit min avsikt att
förebrå interpellanten något sådant.
Jag hoppas att vi därmed har klarat av de rena
procedurfrågorna i så att säga diskussionen om dis-
kussionen.
När det sedan gäller bedömningen av de aktuella
förhållandena och hur myndigheterna ska tillämpa
utlänningslagen är det alltså på det sätt som jag av-
slutar mitt svar och som jag också har anfört i ett svar
på en skriftlig fråga av Magda Ayoub att om det finns
en välgrundad fruktan för förföljelse och en risk för
dödsstraff eller om man hotas av omänsklig, förned-
rande behandling på grund av sin religiösa tillhörig-
het åtnjuter man ett starkt skydd i svensk utlännings-
lagstiftning. Detta betraktar jag som utomordentligt
grundläggande och viktigt.
Sedan ska jag gärna i ett ytterligare meningsutbyte
återkomma om behovet av källkritik när det gäller de
generella och de mer specifika bedömningarna av
förhållandena i Iran för de kristna. Men jag under-
stryker att det inte av denna debatt får framgå att man
inte skulle åtnjuta skydd enligt svensk utlänningslag-
stiftning om man förföljs på grund av sin religiösa
tro. Något sådant skulle vara ett utomordentligt all-
varligt fel.