Fru talman! Jag kommer att återupprepa vad Ut-
länningsnämnden säger. Iranska medborgare som
konverterar från islam till en annan religion och som
låter konversionen förbli en privat angelägenhet ris-
kerar inte att bli föremål för myndigheternas intresse.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man ska
hålla inne med sin religion för att man inte ska råka ut
för något. Hur länge ska vi vänta - vi som reagerar
starkt när någon försvinner? Hur många personer ska
försvinna innan vi agerar härifrån?
Personligen känner jag till många iranier som re-
dan har uppehållstillstånd och som har bott i Sverige
länge som har konverterat. De har gjort det av egen
vilja och övertygelse, och inte av någon annan anled-
ning. Man påstår ju att de gör detta för att de ska få
stanna i Sverige. Vi måste utgå från individen, och
inte generalisera beslut för alla.
Fru talman! I Sverige accepterar vi fullt ut att
kristna människor omvänder sig till islam. Men Ut-
länningsnämnden slår fast att konvertering från islam
till kristendom är suspekt. När nämnden sedan hävdar
att det i Iran är legitimt att ljuga, vilket innebär en
hög acceptansnivå vad gäller lögnen som ursäkt för
vissa betingelser, som t.ex. att man har sökt asyl i
väst, så låter det hela ännu mindre trovärdigt. Hur kan
man påstå att en regim uppträder tolerant inför dem
som har sökt asyl och konverterat i andra länder?
Jag vill avslutningsvis fråga ministern: Vilka åt-
gärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att
iranska konvertiters fall mot denna bakgrund får en
rättvis behandling?