Herr talman! Vi skall nu behandla en mängd mo-
tioner från allmänna motionstiden som rör våldsbrott
och brottsofferfrågor. Dessa frågor är oerhört viktiga.
En grundläggande fråga i samhället är hur man klarar
av att ta itu med just dessa problem.
Det finns i dag i samhället oerhört mycket våld
och också ett ökande våld. Precis som föregående
talare sade måste man i det grundläggande och före-
byggande arbetet möta våldet genom att komma till
rätta med våldets orsaker. Men vi måste också kunna
ta itu med våldet när våldet har uppkommit.
I betänkandet finns det reservationer som handlar
om just våldet mot kvinnor. Vi står här i världens
mest jämställda riksdag. Vi är en mängd kvinnor som
tillsammans har kunnat driva på och lyfta fram frågor
om våld mot kvinnor. Vi ser att våld mot kvinnor är
ett problem som finns i strukturen. Det är ett djupgå-
ende problem. I många länder ses våld mot kvinnor
fortfarande inte som något brott.
När det gäller våld mot kvinnor har vi kommit
ganska långt här i Sverige, men det finns fortfarande
väldigt mycket att göra. I denna fråga är vi helt över-
ens här i riksdagen. Det har tillsatts en kvinnovålds-
kommission som har arbetat med dessa frågor över ett
mycket brett spektrum. Kommissionen har lyft fram
frågorna om våld mot kvinnor - åtgärder och förslag
som inte bara handlar om lagstiftning utan också om
utbildning och åtgärder på en mängd olika områden.
Det finns en del reservationer i betänkandet utifrån
motioner under allmänna motionstiden som lyfter
fram en del av de förslag som kvinnovåldskommis-
sionen har lagt fram. Förslagen bearbetas nu av rege-
ringen och kommer att föreläggas riksdagen under
hösten. Jag måste ändå säga att jag beklagar att vi i
dag behöver ha reservationer på detta område, att vi i
denna kammare skall behöva ställa förslag mot var-
andra och rösta om dem, när vi inte har den helhets-
bild som hela kvinnovåldskommissionens förslag har.
Jag har litet svårt att förstå varför vi skall lyfta ut
vissa frågor och säga att vi skall snabbehandla dem
här. Jag har svårt att förstå varför vi skall ställa för-
slagen mot varandra, när vi, Sveriges mest jämställda
parlament, gemensamt på bred front borde kunna lyfta
fram frågorna och få ett samlat grepp på hur vi skall
komma till rätta med våldet mot kvinnor. Det borde vi
göra i stället för att se frågorna som partitaktiska eller
frågor som vi skall rösta om och väga fram och tillba-
ka just i dag.
Vänsterpartiet kommer därför att avstå från att
rösta vid omröstningarna om de reservationer som rör
kvinnovåldskommissionens förslag. Det gör vi inte
för att vi är fega, inte vill ta ställning eller inte håller
med, utan just för att vi vill ta ställning till helheten.
Vi vill inte i dag rösta emot ett förslag som vi vet att
vi kommer att stödja och som vi stöder i sak. Jag hade
önskat att vi hade kunnat ha ett gemensamt betänkan-
de där vi lyfte fram att vi faktiskt är överens i dessa
frågor, där vi hade lyft fram enigheten och sagt att till
hösten när förslaget kommer, kommer vi att gemen-
samt kunna fatta beslut i dessa frågor.
När det gäller de övriga motionerna, herr talman,
vill jag lyfta fram frågan om prostitution. Här finns
också en utredning som håller på att behandlas och
beredas i regeringen. Men detta är en utredning som
har legat väldigt länge och som har pekat på att man
borde kriminalisera både köparen av sexuella tjänster
och den som säljer sexuella tjänster. Därför ansåg jag
att det var viktigt att i detta betänkande peka på att det
just är köparen av sexuella tjänster som bör kriminali-
seras. Med detta yrkar jag bifall till reservation 6.
Vidare innehåller betänkandet frågor om brottsof-
fer. Herr talman! Jag önskar att vi nu kunde gå vidare
i debatten om brottsofferfrågor. Det är ett faktum att
vi tidigare inte har sett brottsoffren. Att människor
som har farit illa och blivit utsatta för brott inte har
fått det stöd och den hjälp av samhället som de fak-
tiskt har haft rätt att kräva är någonting som vi faktiskt
bör skämmas för.
Vi har under en period haft en debatt där grupper-
na brottsoffer och brottslingar har ställts mot varand-
ra. Om man velat genomdriva reformer, förändringar
och förbättringar för brottslingar, har detta uppfattats
som att det skulle stå i motsatsförhållande till
brottsoffrens situation. Det har blivit en politisk de-
batt där dessa två grupper ställts mot varandra.
Herr talman! Jag anser att det i dag är dags att gå
vidare i denna debatt. Vi behöver göra en mängd
insatser när det gäller brottslingarna. Vi behöver göra
en mängd förändringar när det gäller fängelsestraffet
och innehållet i fängelsestraffet. Vi behöver göra
insatser för att förändra deras tillvaro, ge dem ett
drägligt liv och möjligheterna till ett liv utanför kri-
minalitet. Samtidigt måste vi med lika stor kraft kunna
driva frågan att människor som varit utsatta för brott
skall kunna få det stöd och den hjälp de behöver.
Utskottet gjorde för ett år sedan ett tillkännagi-
vande om en utredning som skulle ge ett samlat grepp
om den lagstiftning som har skett under de senaste
åren, de insatser som görs i övrigt, var det fortfarande
finns brister, vad som behöver lyftas fram, vilken
ytterligare lagstiftning som behövs och vad det be-
hövs för förändringar när det gäller utbildningen på
detta område. Utredningen kommer att ta ett samlat
grepp i frågan. Jag hoppas att vi här i riksdagen ge-
mensamt skall kunna lyfta fram brottsoffrens situation
och förbättra deras möjligheter att få en upprättelse
efter brott. Men i det här fallet avvaktar vi i Vänster-
partiet den utredning som pågår för att kunna få detta
samlade grepp. Men jag känner stor sympati för
många av de reservationer från både moderaterna och
centerpartiet som gäller brottsofferfrågor.
Men det finns en brottsofferfråga, herr talman,
som inte behandlas tillräckligt mycket i översynen
och inte heller i kvinnovåldskommissionens förslag.
Det handlar om frågan om lagen om besöksförbud. I
dag efterlevs oftast besöksförbud i samband med att
kvinnor blivit trakasserade och misshandlade. Men
när besöksförbudet inte efterlevs är det kvinnan som
får leva i en utsatt situation. Hon är alltid den som
måste fly och alltid den som får sin rörelsefrihet be-
gränsad.
Vi i Vänsterpartiet anser inte att lagen om besöks-
förbud är tillräckligt effektiv i dag i vissa fall. Det är
viktigt att poängtera att den i många fall fungerar
mycket bra, men man behöver också se över detta och
göra en utredning där man tittar på att det i vissa fall
måste vara förövarens frihet som skall begränsas, och
inte offrets. Det gäller när förövaren inte följer de
besöksförbud som finns. Därmed vill jag också yrka
bifall till reservation 13.
Herr talman! Innan jag avslutar, jag ser att jag har
ett par sekunder kvar, vill jag också ta upp frågan om
terapikostnader för brottsoffer. Det tas upp i reserva-
tion 16. Jag är helt överens i sak om att det är viktigt
att man får möjligheter till kvalificerat psykologiskt
stöd och kristerapi. Vi i Vänsterpartiet ser dock det
här som en helhet. Vi driver frågan att psykoterapi
och andra terapiformer skall kunna ingå i den vanliga
sjukvårdens resurser. Man skall kunna få terapi, också
långvarig terapi, vid krissituationer. En sådan föränd-
ring och ett sådant förslag skulle också gynna
brottsoffer. Därför har jag valt att inte stödja just
denna reservation.