Herr talman! Alice Åström beklagar att det finns
reservationer i det här betänkandet. Hon efterlyser en
helhetssyn i ett enda grepp som skall komma från
regeringen. Men återigen: Hur skall regeringen veta
vad vi här i riksdagen tycker om olika enskilda förslag
om vi bara avstår från att tycka och hänvisar till att
det pågår beredningar? Jag är övertygad om att vi inte
alls är överens i alla detaljer när det sedan kommer ett
förslag från regeringen. Regeringen har inga signaler
alls härifrån riksdagen om vad partierna tycker i en-
skilda frågor.
Låt mig bara ta det här med ett datoriserat infor-
mationssystem, något som jag anser att polisen skall
ha t.ex. i samband med utryckningar vid kvinnovåld i
hemmen. Detta har varit uppe till debatt och diskus-
sion tidigare här i kammaren. Vid de tillfällena, långt
innan det var beslutat om någon kvinnovåldsutredning
och kommission, och långt innan det var beslutat om
en brottsofferutredning, var det bara ett par partier
som ställde sig bakom. Hur skall regeringen få veta
om nu ytterligare partier har ställt sig bakom dessa
krav om vi aldrig uttalar ett sådant stöd i riksdagen?
Det är det jag tycker är synd i de här behandlingarna.
Vi står fullständigt nollställda inför de här kraven och
avvaktar bara.
Jag tycker, efter att ha jobbat med olika förslag till
förbättringar för kvinnor som utsätts för våld och för
andra brottsoffer i samhället, att detta är en pågående
process. Det är inte så att det kommer ett förslag och
sedan är allt frid och fröjd för tio tjugo år framåt -
inte ens för två år framåt. Det sker ständigt en utveck-
ling i olika länder. Även om det nu kommer ett nytt
paket om ett år eller ett halvår, låt oss hoppas att det
kommer väldigt snabbt, så kommer det att om ett år
därefter ha kommit fram nya idéer som gör att proces-
sen pågår. Därför kan jag inte förstå varför vi inte
ständigt tar de små steg vi kan och talar i de frågor
som berör detta.