Herr talman! Våldet breder ut sig. Det kryper ned i
åldrarna och blir allt brutalare. Någon entydig förkla-
ring till denna utveckling finns i dag inte. Några skäl
till våldsutvecklingen anses vara arbetslöshet, segre-
gation och brist på fasta normer och etisk fostran, men
självklart brukar också ökat utbud av alkohol och
narkotika, ökat vapeninnehav och underhållningsvål-
det i massmedierna anges som orsaker. Men det sak-
nas en samlad kunskap som kan få oss att förstå var-
för våldsbrotten förändras och berör så många grup-
per i samhället.
Kampen mot våldet måste vara allas angelägenhet.
Det är bakgrunden till att vi i Centern anser att en
kommission bör tillsättas och få i uppdrag att diskute-
ra de olika åtgärder som kan behöva vidtas för att på
bred front kunna bekämpa de tilltagande våldstenden-
serna i samhället. Arbetet i denna kommission måste
särskilt belysa det manliga våldet och det faktum att
männen står för huvuddelen av våldet. Kommissio-
nens arbete bör också inriktas på att bli ett slags råd-
slag med hela svenska folket mot våldet. Kommissio-
nen bör kunna föreslå åtgärder som kan utvecklas
särskilt på det lokala planet och mobilisera samarbete
med olika grupper i samhället, bl.a. folkrörelser. Detta
påtalar vi i reservation 1, som vi har gemensam med
Folkpartiet.
I reservation 3 framhålls att våld mot kvinnor har
förekommit i alla tider och att det dessvärre fortfaran-
de är vanligt förekommande i vårt samhälle. En stor
del av de kvinnor som blir misshandlade lever till-
sammans med den man som misshandlar. Det faktum
att våldet utövas inom familjen gör att dessa brott inte
kommer till myndigheternas kännedom i samma ut-
sträckning som annan våldsbrottslighet. Motionsvä-
gen har vi från Centerns sida år efter år krävt ytterli-
gare insatser för att motverka våldet mot kvinnor.
Vissa motionskrav, faktiskt ganska många, har blivit
tillgodosedda under årens lopp, men vi menar att fler
insatser krävs. Detta berörs också i Kvinnovålds-
kommissionens betänkande, som innehåller olika
förslag till nya insatser.
Det är därför viktigt att denna kommissions för-
slag nu läggs fram och får övervägas och att riksdagen
snarast ges möjlighet att ta ställning till dessa förslag.
Jag vill här peka på några av de frågor som jag anser
vara särskilt angelägna att ta upp till behandling och
som vi i Centern har motionerat om.
För att kunna avgöra vilka åtgärder som bör vidtas
mot våldet mot kvinnor krävs ökad kunskap om
brottslighetens nivå, struktur och utveckling. Statisti-
ken över anmälda brott och uppgifter om hur brott
mot kvinnor hanteras inom rättsväsendet utgör viktiga
källor till sådan kunskap. Av kriminalstatistiken går
det emellertid inte att i dag utläsa om det anmälda
våldet ägt rum mellan två män eller om t.ex. det våld
mot kvinnor som anmäls till polisen utövats av män
som dessa kvinnor lever eller har levt tillsammans
med. Det går därför inte i dag att utifrån statistiken
uttala sig om nivå eller utveckling vad gäller våld mot
kvinnor i nära relationer utan att göra specialunder-
sökningar. Kriminalstatistikens utformning bör därför
ändras. En ökad könsuppdelning av statistiken krävs,
liksom information om skadestånd och frihetsberö-
vande vid brott som avser våld mot kvinnor. Just
kravet om ökad könsuppdelning av statistiken över
våld mot kvinnor har faktiskt krävts i en sjupartimo-
tion till riksdagen under detta riksdagsår.
En brottsofferundersökning avseende våld mot
kvinnor bör också genomföras för att öka kunskaper-
na ytterligare. Kvinnojourerna och kvinnoforskningen
såväl i Sverige som utomlands har också bidragit till
ökade kunskaper om våld mot kvinnor. Det gäller inte
minst frågor om makt och inflytande som konfliktor-
sak mellan män och kvinnor.
En kartläggning bör också göras av sambandet
mellan förekomsten av våldspornografi och våldsbrott
mot kvinnor. Frågan hur kvinnor som utsätts för våld
bemöts av myndigheterna inom bl.a. rättsväsendet är
av central betydelse. Här krävs bättre rutiner och
kortare handläggningstider, liksom att riktlinjer för
domstolarnas handläggning av ärenden om våld och
andra övergrepp mot kvinnor utvecklas närmare i
policydokument. På sätt som Kvinnovåldskommissio-
nen föreslagit anser jag vidare att domstolsverket bör
utforma en lämplig fortbildning för domstolspersonal
i frågor som gäller våld mot kvinnor.
Vad gäller polisens arbetsmetoder föreligger ett
behov av datoriserat informationssystem som gör det
möjligt för polisen att snabbt identifiera om det är
fråga om upprepat våld och följa upp sådana fall på
ett effektivt sätt. Detta har vi motionerat om förr från
Centerns sida. Än så länge har det inte blivit genom-
fört. Det är skälet till att vi upprepar kravet. Det är
faktiskt så att polisen ofta får rycka ut på grund av
t.ex. lägenhetsbråk utan att ha kännedom om att andra
polismän har varit i samma lägenhet vid tidigare till-
fällen i samma ärende. Ett datoriserat system med
bakgrundsinformation om tidigare ingripanden m.m.
skulle självklart underlätta för polisen att vidta rele-
vanta åtgärder.
Jag vill också ta upp frågan vilket skydd polisen
bör kunna erbjuda kvinnor som har utsatts för våld.
Enligt min mening bör sådana åtgärder som trygghet-
spaket och livvaktsskydd nu kompletteras med s.k.
punktbevakning av gärningsmän, dvs. att polisen
särskilt bevakar och kontrollerar de gärningsmän som
hotar eller förföljer sina offer.
I reservation 6 påtalas att könshandeln åter har
ökat. För att förhindra en sådan utveckling måste
forskning, information och uppföljande verksamhet
fortsätta och intensifieras. Men det räcker inte att
försöka informera bort könshandeln. Det har vi gjort
länge, utan resultat. En kriminalisering av könsköpar-
na är också en viktig signal från politiskt håll att
prostitution är någonting som inte accepteras i vårt
samhälle. Det betyder inte att jag tror att det går att
lagstifta bort prostitutionen. Det krävs flera andra
åtgärder, särskilt sociala insatser, men också insatser
mot drogmissbruk måste erbjudas. I den här reserva-
tionen menar vi att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett lagförslag.
Reservation 7 handlar om oetisk kontaktförmed-
ling. Det är en verksamhet som kan sägas gå ut på att
importera kvinnor till Sverige. Det kan vara djupt
oetiskt och kränkande för de inblandade parterna. Den
som i vinningssyfte ägnar sig åt sådan verksamhet och
på ett cyniskt sätt utnyttjar inte bara kvinnors önskan
om ett bättre liv utan också mäns kontaktbehov och
osäkerhet bör på något sätt utsättas för sanktioner från
samhällets sida. Enligt min mening ger inte de nu
tillämpliga bestämmelserna i brottsbalken tillräckligt
utrymme för att komma åt denna typ av förmedling av
kontakter. Härför behövs ett regeringsförslag med
mer effektiva sanktioner.
I samband med kommunistdiktaturernas fall och
utvecklingen av marknadsekonomier har olika sociala
problem uppstått i Östersjöområdet. Förutom den
organiserade brottsligheten har sexhandel med barn
och prostitution ökat kraftigt under senare år. Center-
partiet ser mycket allvarligt på denna utveckling och
anser att regeringen bör verka för att en särskild ak-
tionsgrupp tillsätts inom Östersjörådet med uppgift att
analysera problemen och föreslå lämpliga åtgärder.
Enskilda organisationer med engagemang i kvinno-
frågor och frågor om barns rättigheter bör involveras i
aktionsgruppens arbete. Detta påpekar vi i reservation
9.
Herr talman! Brottsofferfrågorna måste ställas i
centrum. Genom resultatet av Brottsofferutredningens
arbete kommer förhoppningsvis ytterligare förbätt-
ringar att kunna genomföras på området. Jag vill peka
på några åtgärder som jag anser vara särskilt angeläg-
na att vidta. Enligt Centerns mening föreligger det ett
behov av att kunna förorda ett målsägandebiträde
även vid tredjemansskada, t.ex. då de efterlevande till
någon som bragts om livet åsamkats personskada som
gett medicinska effekter. De anhöriga har många
gånger svårt att föra sin egen talan och vågar inte
anlita en advokat utan att särskilt veta att de själva
slipper att stå för kostnaderna. Lagstiftningen bör
därför ses över så att målsägandebiträde kan förordas
även vid tredjemansskada.
Oftast är det polisen som först kommer i kontakt
med brottsoffret. Det är därför viktigt att polisen vid
första kontakten ägnar offret tid, omsorg och intresse.
Utbildnings- och fortbildningsinsatser och goda ruti-
ner inom polisen är viktiga för att ytterligare förbättra
hjälpen till brottsoffren. Informationen till brottsoff-
ren är också viktig.
Samarbetet mellan polis och brottsofferjourer fun-
gerar bra på sina håll men behöver utvecklas.
Brottsoffret bör vid anmälningstillfället bl.a. informe-
ras av polismyndigheten om brottsofferjourernas
arbete och brottsoffrens rättigheter vad gäller stöd och
hjälp av samhället. De brottsoffer som så önskar bör
också kunna bli kontaktade eller få besök av polis en
kort tid efter brottet. Samtliga polisdistrikt har väl
utarbetade rutiner för hur stöd och information till
brottsoffer sker. Ett personligt möte på ett tidigt stadi-
um mellan åklagaren, brottsoffret och målsäganden
bör kunna ske när målsäganden har uttryckt önskemål
om detta. Åklagaren kan då lämna målsäganden in-
formation om handläggningen av ärendet. När åklaga-
ren t.ex. beslutar att ett brott inte kan bestyrkas bör
åklagaren beskriva skälet till detta beslut om målsä-
ganden så önskar för att kunna skapa förståelse för
detta. Det är också viktigt att domstolarna tar väl hand
om målsäganden i samband med rättegång. Här har vi
från Centerns sida föreslagit ett särskilt handlingspro-
gram vid varje domstol. Bl.a. bör ett särskilt väntrum
kunna erbjudas.
Lagen om besöksförbud är ett viktigt skydd för
kvinnor som hotas av förföljelser och trakasseras.
Enligt Centerpartiets mening vore det intressant att
närmare studera det system som tillämpas i Irland och
som innebär att det är den misshandlande, alltså oftast
mannen, som kan få besöksförbud i sitt eget hem. I
avvaktan på beslut om vem som skall få rätt att bo
kvar i det gemensamma hemmet bör den misshandla-
de kvinnan ha rätt till detta. Vi tycker att införandet
av ett sådant system bör utredas.
I reservation 15 talas om förskottering av skade-
stånden. För att brottsoffren skall garanteras sitt ut-
dömda skadestånd - det kan ofta ta lång tid att över
huvud taget få utdömt ett sådant - tycker vi att staten
inom rimlig tid skall gå in och förskottera de utdömda
lagakraftvunna skadestånden i de fall där gärnings-
mannen inte betalar. Sedan får det bli statens uppgift
att fortsätta att driva skadeståndskravet gentemot
gärningsmannen. Detta vore det bästa sättet att garan-
tera brottsoffren att få sina utdömda skadestånd. Vi
vet att det har skett förbättringar på det här området,
att kraven omgående skickas över till kronofogde-
myndigheten i dag. Men offren får många gånger
ändå vänta långa tider på att få sitt skadestånd. I Nor-
ge har man infört ett system där staten går in och
förskotterar skadeståndet. Vi tycker att man skall
studera detta.
Reservation 16 handlar om terapikostnader för
brottsoffer. Eftersom Gun Hellsvik har utvecklat
kraven i den reservationen skall jag inte närmare gå in
på dessa.
Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation
3 och 11 även om jag självfallet står bakom samtliga
centerreservationer.