Fru talman! Först vill jag tacka Inge Carlsson för de
vänliga orden; jag glömde det förut.
Man kan självfallet diskutera de särskilda
villkoren. På den punkten har Inge Carlsson helt
rätt. Men det kan inte vara någon stor sak att vissa
jägare jagar på de mindre markerna. Det handlar
om 4 % av den totala jaktmarken. Man måste
förlita sig till att jakten samordnas på frivillighetens
väg.
Kalvjakt i 70 dagar är dock något som jag inte
tycker om. Om man är rädd att B-områdena, där
man får jaga i högst fem dagar, skall störa den
produktionsanpassade jakten, förstår jag inte
varför man skall få jaga i 70 dagar. Jag betraktar en
kalv på samma sätt som en vuxen älg. Kalvarna föds
ju av älgkorna och ingår i älgstammen. Om man får
sitta i fem dagar på ett område på 10 000 hektar där
det finns 15 jaktområden kanske det inte skjuts en
enda älg, eller bara någon enstaka. Påverkan blir
inte så stor. Men om 15 personer jagar i 70 dagar är
ju möjligheten mycket större att man skjuter en
kalv. Man kanske skjuter åtta nio kalvar. Detta
inverkar ju på hela områdets avskjutning. Man
öppnar möjligheterna att snedvrida avskjutningen
ändå mer. Jag tycker helt enkelt inte om att man
utökar till 70 dagar på ett så litet område som 20
hektar.
Däremot tycker jag att man kan få sitta där och
spela bingolotto i några dagar.