Fru talman! Detta betänkande är positivt ur många
synpunkter, tycker jag. Det är ett enigt
betänkande. Det har ett stort värde i dessa frågor,
som brukar vålla stora stridigheter, att det är ett
enigt förslag. Det är ett steg mot en mer
produktionsinriktad älgjakt. Det innebär en
avbyråkratisering av älgjakten. Det innebär att vi
får samma regler i hela landet. Det finns också en
skrivning i betänkandet om hur vi i fortsättningen
skall reglera eventuella viltskador.
När det gäller den produktionsanpassade jakten,
som jag menar att detta är ett steg mot, försvinner
generellområdena för gott. Det innebär att de som
i dag har jagat på generella områden i stället för att
skjuta två älgar nu får inskränka sig till att skjuta en
älg.
Jag vill i det här sammanhanget rätta Inge Carlsson
på en punkt: Det inte kommer att ske någon
automatisk överföring från generellområden till B-
licensområden. Det krävs en aktiv ansökan från
innehavarna av generellområdena före den 1
januari 1995 för att man skall få B-licensrättighet.
Produktionsanpassningen blir bättre tack vare att vi
i betänkandet har poängterat att länsstyrelserna
skall använda instrumentet kort jakttid på B-
områdena. Det är sagt att länsstyrelserna skall
uppmärksamma principen att avskjutningen per
arealenhet inte bör överstiga den som sker på de
egentliga älgjaktsområdena, dvs. A-licens- och
älgskötselområden. Det är en viktig skrivning.
Möjligheten att få jaga en kalv under en längre
jakttid innebär ju också ett steg till en bättre
samverkan och större produktionsanpassning. Jag
tycker att det som utskottet har blivit enigt om
innebär en större valfrihet.
Betänkandet innebär också att vi föreslår att det
skall bli lika regler i hela Sverige. Förut har det varit
undantag för vissa kommuner i Skåne. Vi skriver nu
i utskottets betänkande att det finns starka skäl för
att bestämmelserna om älgjakten bör omfatta hela
riket. Det säger sig självt att om man undantar vissa
kommuner eller vissa län får man svåra
gränsdragningsproblem, och vi får tröskeleffekter
som inte är särskilt positiva.
Vi skriver också ett tillkännagivande till regeringen
angående de framtida ersättningarna för viltskador.
När nu viltskadeersättningen upphör på det sätt
som den hittills har fungerat har utskottet sagt, att
sådana viltskador som åstadkoms av vilt som t.ex.
på grund av ringa bestånd inte är jaktbart skall det
finnas möjligheter att ersätta.
Vi säger nu att om det framstår som uppenbart
oskäligt att den enskilde själv skall svara för
kostnaderna, bör det finnas förutsättningar för att
sådana ersättningar skall kunna utgå även i
fortsättningen. Jag tycker också att det är ett viktigt
och ett riktigt tillkännagivande.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till
hemställan i detta betänkande.
Inge Carlsson uppehöll sig litet grand vid, och det
gjorde också John Andersson, priset på
jaktarrenden. Jag tycker att det som nu har skett
mellan Assidomän å ena sidan och jägarintressena
å den andra visar att det enda rätta när det gäller
prissättning på jaktarrenden är att vi har en
avtalsfrihet. Det vore orimligt att vi genom
politiska beslut skulle försöka påverka
prissättningen på dessa avtal. Jag tycker att det är
mycket vällovligt att Domän och jägarna nu har
kommit överens och på det sättet visat att
avtalsfriheten i det här fallet är det enda som är
användbart.
Fru talman! Tillåt mig att avsluta med att instämma
i Inge Carlssons ord till John Andersson. Jag skulle
vilja säga att samarbetet med John Andersson i
varje fall för mig alltid har varit en källa till trivsel
och inspiration. Inte minst gäller det att ha fått ta
del av den mycket stora kunskap och de stora
erfarenheter som John Andersson har på just det
område som vi nu diskuterar. Tack, John!