Fru talman! I början av den här mandatperioden
hösten 1991 fick vi i riksdagen ärva en
jaktproposition från den tidigare regeringen. I den
debatt som vi hade i samband med behandlingen av
propositionen och i omröstningen därefter gjorde
jag för kds räkning två tydliga markeringar. Den
första var att vi under den här mandatperioden inte
skulle medverka till att avskaffa jakträtten för
vuxet djur -- en älg -- för de små markägarna. Den
andra markeringen var att vi motsatte oss
avskaffandet av viltskadeersättningen. Det gjorde
vi i en reservation.
Nu kan man konstatera att det på båda dessa
punkter har gått vår väg. Jakträtten kommer att
finnas kvar för de små markägarna när det gäller
möjligheten att fälla en vuxen älg. Uskottets
skrivningar innebär att det också fortsättningsvis
kommer att finnas möjligheter till ersättning vid
vissa viltskador. Det tycker jag givetvis är en stor
framgång för den linje som vi haft i vårt parti.
Inge Carlsson talade om det socialdemokratiska
särskilda yttrandet. Min fråga till Inge Carlsson är:
Varför skrev ni inte en reservation? Det Inge
Carlsson sade i talarstolen var egentligen ett
''reservationsanförande''. Jag uppfattade det som
Inge Carlsson sade som ett hot att
socialdemokraterna än en gång var beredda
försöka frånta de små markägarna möjligheten att
fälla ett vuxet djur. Det verkar nästan som att man
också på det här området är beredd att riva upp ett
beslut. Det blir nästan patetiskt. På varje område
som vi diskuterar i riksdagen kommer
socialdemokraterna med uttalanden om att riva
upp de beslut som fattas. På det här området vore
det mycket olyckligt.
Därför skulle jag vilja veta vad Inge Carlsson
menar: Skall ni ut och jaga igen för att frånta de
små markägarna möjligheten att fälla ett vuxet
djur?
John Andersson har fått varma ord från olika
företrädare. Jag känner inte honom så väl för jag
har inte varit i riksdagen så länge. Jag delar de
uppfattningar som John Andersson har delgivit här
i älgjaktsfrågan om de små markägarnas
möjligheter att jaga älg. Mitt tack till honom går ut
på att åtminstone jag fortsättningsvis så gott det går
kommer att föra de små markägarnas talan så att
deras jakträtt kommer att finnas kvar. Vi vinner en
seger i och med det beslut som riksdagen kommer
att fatta i detta ärende. Men det är uppenbart att
hotet finns där hela tiden. Det gäller att verkligen
slå vakt om de små markägarna och de
jaktarrendatorer som har mindre marker att jaga
på och se till att de har den här jaktmöjligheten
också fortsättningsvis.