Fru talman! Vad gäller den konsumentpolitik som förs i Sverige i dag, som regeringen står för och framför i olika förhandlingar på internationell nivå, vill jag klargöra att Vänsterpartiet har ett nära samarbete med regeringen i dessa frågor och att vi har en samsyn i flertalet av de konsumentpolitiska frågorna.
Jag vill snabbt beröra några av de punkter som redan har lyfts upp av våra borgerliga ledamöter i utskottet. Sedan kommer jag att snabbt gå igenom vissa av de reservationer Vänsterpartiet har lyft upp, för att slutligen beröra ett område som jag kommer att stanna vid längst i mitt anförande, nämligen könsdiskriminerande reklam.
Fru talman! Först och främst gäller det konsumentskyddet i offentliga sektorn. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt - det verkar vara en ideologisk skillnad mellan reservanterna och utskottsmajoriteten - att inte se områden inom den offentliga sektorn, till exempel vård, utbildning och omsorg, som frågor som handlar om konsumentskydd där brukarna, medborgarna, benämns som konsumenter eller kunder. Det är en viktig skillnad. Jag ska också erkänna att visserligen tycker även jag att det behövs förändringar inom området, det behövs ett starkare skydd för medborgarna som använder sig av offentliga tjänster, men vi i Vänsterpartiet tycker inte att den konsumenträttsliga lagstiftningen är det rätta området för att reglera och stärka brukarnas inflytande och möjligheter till att klaga. Möjligheterna till att klaga måste utvecklas mycket starkare inom de respektive områdena vård, utbildning och omsorg. Det är mot den bakgrunden vi från Vänsterpartiet har avstyrkt motionsyrkandet, inte med motiveringen att det inte behöver bli bättre, att människor inte behöver ha fler instanser att klaga vid eller få sin röst hörd.
Till syvende och sist är det det här området som vi politiskt beslutar över. Vi får inte frånsäga oss det politiska ansvaret genom att lägga in området inom den konsumenträttsliga lagstiftningen. Jag vill ändå i debatten påminna om att det faktiskt redan i dag finns områden, som mycket väl och utförligt står i lagutskottets betänkande nr 8, som kan regleras. Det finns exempel inom barnomsorgen där man har klagat och fått pengarna tillbaka. Det pågår ett arbete inom Regeringskansliet.
Fru talman! Medborgarnas inflytande och rätt att klaga behöver absolut förstärkas, men det är inte den rätta metoden att lyfta in frågorna i konsumentskyddslagstiftningarna.
Fru talman! Vad gäller resegarantisystemet kan jag bara konstatera att utskottsmajoriteten, som jag stöder, egentligen inte har någon annan uppfattning än reservanterna. Vi tycker alla att frågan ska utvärderas. Det skrevs in när lagutskottet föreslog lagstiftningsändringen, det vill säga att det skulle utvärderas snabbt. Men det måste trots allt gå en viss tid innan man kan utvärdera någonting. Lagutskottet skrev då, och tycker fortfarande, att det är just de små reseföretagens ställning som man måste titta på och ta hänsyn till. Självklart ska det vara en utredning. Jag förutsätter att regeringen kommer att ta itu med detta så snart det finns ett underlag att utreda.
Så går jag över till de frågor som Vänsterpartiet har reserverat sig i. Det handlar bland annat om konsumentvägledningen. Vänsterpartiet anser att det är angeläget att den kommunala konsumentvägledningen faktiskt byggs ut och stärks ännu mer så att hela befolkningen får tillgång till lokala konsumentvägledningar. Så är inte fallet i dag. Under senare tid har det visserligen vidtagits åtgärder, i vissa fall i form av engångsåtgärder och utvecklingsprojekt. Dessa projekt är förvisso lovvärda, men det behövs utveckling och mer långsiktighet som går ut på att alla medborgare i landet ska ha den möjlighet som finns i vissa kommuner men inte i andra, det vill säga ha tillgång till lokal rådgivning.
Det är också viktigt att framhålla att den uppsökande verksamheten inom ramen för de lokala konsumentverksamheterna också bör riktas ännu mer till de allra fattigaste och utsatta hushållen. Där tycker vi i Vänsterpartiet att Konsumentverket bör ta ett initiativ för att utveckla ett arbetssätt inom området.
Fru talman! Vi har en gemensam reservation med Folkpartiet, som handlar om överskuldsättning. Det är en folkpartimotion, där vi helt och hållet håller med Folkpartiet om att det är angeläget att återbetalningsplaner för långtidsarbetslösa personer med stora skulder utformas på ett sådant sätt att det lönar sig, trots skuldbördan, att ta ett arbete. En skuldsatt ska således inte behöva avstå från ett erbjudet arbete på grund av sina skulder. Även här tycker vi att Konsumentverket bör ta upp frågan i sina kontinuerliga diskussioner med de exekutiva myndigheterna.
I fråga om marknadsföring av ekologiskt odlade produkter har vi stött en miljöpartimotion, som tar upp att lagstiftningen på marknadsföringsområdet faktiskt kan lägga hinder i vägen. Vi tycker att det är viktigt att vi politiskt ger bättre förutsättningar för ekologiskt odlade produkter. Därför har vi reserverat oss till förmån för den motionen.
Detsamma gäller märkning av djurtestade produkter. Det finns förvisso ett förslag från EU om en ny lagstiftning. Det kommer att ta tid innan den implementeras i den svenska lagstiftningen. Därför ser vi det som viktigt att fram till dess utforma ett märkningssystem här i Sverige för att ge konsumenterna möjlighet att välja bort de produkter som är djurtestade.
Detsamma gäller märkning av hund- och kattskinn. Vi tycker att det är helt oacceptabelt att de över huvud taget importeras. Här kan jag också klargöra att det i grunden ligger i Vänsterpartiets syn att få bort all pälshandel och även förbjuda pälsdjursfarmningen i Sverige. Därför har vi reserverat oss även till förmån för att märka hund- och kattskinn.
Vi har ett särskilt yttrande om införande av en konsumentbalk. Innan har diskuterats bland annat införande av barnbalk. I den här frågan är det ungefär samma sak, nämligen att vi vill ha en sammanhållen konsumenträttslig lagstiftning. Det tycker vi kan göras genom att sammanföra alla konsumentlagarna till en balk. Det är pedagogiskt riktigt. Där har vi stött en socialdemokratisk motion.
När min talartid nu redan är över vill jag ändå försöka tala om att frågan om könsdiskriminerande reklam under lång tid har varit en viktig fråga för Vänsterpartiet. Det är ett allvarligt samhällsproblem som kräver kraftfulla åtgärder. Vänsterpartiet har drivit frågan under många år både i och utanför riksdagen. Jag kan med glädje konstatera att jämställdhetsministern äntligen tycks ha samma linje som Vänsterpartiet.
Jag vill också påtala att Vänsterpartiet vill att riksdagen ska besluta om att begära att regeringen ska tillsätta en utredning för att se över möjligheterna till lagstiftning på området. Det har lagutskottet varit emot.
Bland annat hänvisar man till några pågående projekt. Och många av projekten, bland annat Flickaprojektet, är förvisso vällovliga. Men enligt min mening lägger man i de här projekten vikten väldigt mycket vid att gå ut till unga tjejer och killar och nästan ge dem ansvaret för det som händer. I stället borde man gå ut till producenterna, till dem som driver marknadsföringen och producerar reklamen, och ge dem ansvaret för att göra något åt det här problemet. Det här ingår inte minst i den diskussion som handlar om det sexualiserade offentliga rummet.
Här kan jag bara konstatera att Vänsterpartiet numera inte enbart är ett feministiskt parti utan också är ett parti som ifrågasätter heteronormen. Det är inte minst viktigt vilka bilder som samhället hjälper till att få ut och vad samhället talar om är okej. Det handlar inte minst om bilder som cementerar och konserverar könsrollsmönster och så vidare.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag också tala om att Vänsterpartiet har stött en motion som socialdemokratiska ledamöter har skrivit. Det handlar om obligatorisk märkning av manipulerade bilder, vilket vi tycker är väldigt sympatiskt, inte minst med tanke på könsdiskriminerande reklam.
Jag yrkar bifall till reservation 16. I övrigt står jag givetvis bakom alla andra Vänsterpartiets reservationer, men för att vinna tid yrkar jag inte bifall till dem.