Fru talman! Konsumentmakt och marknadsekonomi går hand i hand. Starka konsumenter kan bara finnas inom en fungerande marknadsekonomi med god konkurrens där det är lätt för nya aktörer att träda till, där det är lätt för den enskilde att välja och där det är lätt att välja bort.
Grunden för den konsumentpolitik som Folkpartiet liberalerna står för är att värna marknadsekonomin och värna möjligheten till konkurrens, valfrihet för den enskilde och mångfald i utbudet. Det gynnar den enskilde - både genom effektivisering och nytänkande och genom att makten läggs i den enskildes händer, makten att välja vilken typ av varor, produkter och tjänster man efterfrågar.
Grunden för den liberala konsumentpolitiken är därför att vårda marknadsekonomin och att se till att den enskilde hela tiden behåller så stor beslutandemakt som möjligt över vilka olika val man ska träffa. I dag är stora delar av det svenska samhället reglerat på olika områden. Det handlar framför allt om att den offentligt finansierade sektorn är styrd av ett regelverk som till stora delar skiljer sig från det regelverk som gäller på marknadens område. För konsumentens, den enskilde medborgarens, del betyder det sämre möjligheter att hävda sin rätt, sämre möjligheter att kunna klaga och få ersättning för fel i de tjänster som man har rätt att förvänta sig när det handlar om produkter och tjänster inom den offentligt finansierade sektorn.
Därför, fru talman, är en av de punkter som vi vill trycka på i våra reservationer i det här betänkandet att det är dags att göra en samlad genomlysning av den konsumenträttsliga lagstiftningen för att se hur man kan utsträcka den till de sektorer som den i dag inte täcker på den offentligt finansierade sektorns område. På så sätt kan man stärka den enskildes möjligheter att veta vilka rättigheter man har när man beställer en tjänst, eller efterlyser en tjänst, från den delen av samhället.
Det handlar om att se över konsumenttjänstlagen. Det handlar om att se över konsumentköplagen. Men det handlar också om att se över annan konsumenträttsligt relaterad lagstiftning såsom produktsäkerhetslagen. Av den orsaken står även vi bakom reservation 6, som handlar om konsumenträtt inom den offentliga verksamheten.
Fru talman! Eftersom grunden för konsumentpolitiken är att stärka möjligheterna att välja och välja bort handlar det också om att den enskilde ska vara säker på att det finns ett regelverk som tar emot ifall något går fel och ifall den vara eller tjänst som man beställer inte uppfyller de krav som man kan ställa.
Av den anledningen anser vi att det är centralt att det regelverket blir så gemensamt som möjligt inte bara för Sverige utan också för de europeiska länderna i allmänhet. Sverige är sedan nästan tio år tillbaka medlem i den europeiska unionen, och fortfarande haltar regelverket mellan de olika länderna på ett sätt som gör att den enskilde konsumenten inte känner trygghet.
Den europeiska kommissionen har redovisat att konsumenter inom EU känner en väsentligt lägre grad av trygghet när de handlar över gränserna inom EU än vad de gör när de handlar inom det egna landet. 56 % - vilket i sig är en anmärkningsvärt låg andel - känner sig trygga över att det finns ett regelverk som ger den enskilde konsumenten stöd när denne handlar inom det egna landet. Endast 31 % känner sig trygga över att det finns ett motsvarande regelverk för handel över gränserna inom EU. Det är alltså inte mer än ungefär hälften så många som känner trygghet vid handel över gränserna.
Vår övertygelse är att det finns starka skäl att få en så tydlig och långtgående harmonisering som möjligt inom den europeiska unionen på det här området. Det är bara så som den fria rörligheten för tjänster, kapital och varor blir en möjlighet inte bara för företag och andra som har goda möjligheter att bevaka juridiska intressen i olika regelsystem utan också för den enskilde konsumenten. Den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital ska kunna komma den enskilde till gagn på samma sätt som för företag.
Här finns en stor skillnad mellan Folkpartiet och regeringen och för den delen också andra partier. Vi tror att det är viktigt att Sverige visar en tydlig viljeinriktning att det är dags att ha en harmonisering på en hög och gemensam nivå av det konsumenträttsliga regelverket i EU. Vi vet att det förekommer ett omfattande arbete både på EU-nivå och inom många av de nuvarande EU-länderna. Sverige var tidigt ute med en konsumenträttslig lagstiftning. I dag hinner de övriga länderna i kapp oss i snabb takt. I det läget är det kanske inte längre alltid nivån på konsumentskyddet som varierar utan det är detaljutformningen. Men bara det faktum att man har skilda regler i olika länder, även om de i sig kan ge ett nöjaktigt skydd, skapar en otrygghet som gör att man inte som enskild konsument kan ta till vara de möjligheter som den fria marknaden erbjuder.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om finansieringen av resegarantisystemet, som har tillkommit för att trygga den enskildes intressen i de fall där resor som man har beställt inte visar sig kunna genomföras på det sätt som man hade förväntat. Det finns en lagstiftning som tryggar den enskildes möjligheter, men den gör det inte på ett konkurrensneutralt sätt. Finansieringen av resegarantisystemet är i dag utformat på ett sätt som innebär en kraftigt ökad börda för de mindre researrangörerna i förhållande till de större.
Det kan inte, fru talman, ligga i samhällets intresse att genomföra en konsumenträttslig lagstiftning på ett sätt som försvårar konkurrensen på resemarknaden och som hindrar tillträdet för nya aktörer, de små uppstickarna, de nya entreprenörerna, de som vi behöver fler av i samhället i stället för färre.
Av det skälet anser vi att det är hög tid att nu göra en fullständig utvärdering av det regelsystem som finns i dag och att det sätts i gång ett lagstiftningsarbete för att ta fram en alternativ modell, där man bättre tillgodoser de små reseföretagens intressen samtidigt som man bevarar konsumenternas rätt till skydd.
Av det skälet, fru talman, yrkar jag avslutningsvis bifall till reservation nr 8.