Fru talman! Marianne Carlström säger nu att målet är full harmonisering, men det är inte det som står i de riktlinjer som regeringen i dag arbetar utifrån. Skulle det vara så att det fanns en tydlig viljeinriktning som pekar ut både ett slutmål och vägen dit skulle möjligheten till samsyn vara betydligt större.
Vår kritik riktar sig just mot att det finns en brist på enhetlighet i hur man i dag ser på hur regelsystemet bör vara utformat. Det är det som gör att man också i EU-sammanhang ser att de konsumentpolitiskt ansvariga ministrarna resonerar utifrån att man får diskutera det här från fall till fall.
Jag har själv sett slutsatserna från det konsumentministermöte som hölls i vintras. Jag vet inte om det var det senaste eller det näst senaste, jag tror att det var det senaste. Där konstaterade man att man arbetar vidare och tror att man ska kunna harmonisera lite mer, men att man får titta på detta från fall till fall.
Där går det inte att se om den svenska ministern tycker att detta är en tillfredsställande sammanfattning eller om den svenska linjen är att man ska vara ambitiösare. Vi tycker att man ska vara ambitiösare, därför att det är viktigt för Europas konsumenter att man vet att regelverket är likvärdigt och ser likadant ut i de olika länderna. Annars har vi ingen gemensam marknad som fungerar också för konsumenter.
Ett exempel, för att ta upp konkreta saker, handlar ju om prisinformationslagen, där Folkpartiet vill att de prisinformationsbestämmelser som ska gälla på svensk nivå ska harmoniera med motsvarande bestämmelser på EU-nivå och så vidare. Bestämmelser om ångerveckor, garantitider och liknande handlar ofta inte om att ländernas olika lagar i sak är så olika, men det faktum att de skiljer sig åt skapar en ovisshet och en otrygghet för konsumenterna.