Fru talman! Den skrivelse som ligger till grund
för dagens betänkande har föregåtts av en brett upp-
lagd studie för att intensifiera Sveriges relationer med
Asien. Målsättningen har varit att ge en insiktsfull
och nyanserad bild av Asien och av konsekvenserna
av regionens omvandling. Förslag har utarbetats för
en integrerad svensk strategi gentemot länderna i
Asien för politiska relationer, säkerhetspolitik, han-
del, ekonomiskt samarbete, utvecklingssamarbete,
miljösamarbete, besöksutbyte, forskning, information
och kultur.
Det finns de som liknat det här initiativet vid
myggan och elefanten, att det inte är möjligt för ett
litet land som Sverige att göra en strategi för en hel
kontinent som Asien. Från regeringens sida har man
naturligtvis varit medveten om de begränsningar som
följer av att Asien är en stor kontinent. Man begrän-
sade därför förstudien och skrivelsen till att omfatta
de asiatiska länderna från Pakistan och österut, dvs.
Sydasien, Sydöstasien och Östasien.
Utredningen fokuserade på fem huvudteman:
- Asien i den internationella ekonomin
- fattigdom och livskvalitet
- miljö och hållbart utnyttjande av naturresurser
- demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet
- den asiatiska säkerhetssituationen
Arbetsgruppen som arbetat med studien redovisa-
de sitt resultat hösten 1998 och därefter sändes den ut
på remiss. De remissinstanser som lämnade svar var
överlag mycket positiva till rapporten.
Fru talman! Regeringen redogör i skrivelsen för
hur Sveriges relationer med länderna och ekonomier-
na i Asien kan breddas och fördjupas, och man pre-
senterar en svensk Asienstrategi inför 2000-talet.
Utgångspunkten är Sveriges intressen och ansvarsta-
ganden som de kommer till uttryck i vårt internatio-
nella agerande.
Grundelementen bör vara:
- att främja utveckling mot demokrati och ökad
respekt för mänskliga rättigheter samt jämställd-
het mellan kvinnor och män,
- att verka för fred och säkerhet genom utveckling
av de internationella instrumenten för att förebyg-
ga och hantera konflikter och för nedrustning,
- att verka för ökad tillämpning och utveckling av
det internationella normsystemet och de organisa-
tioner som bär upp systemet,
- att verka för ekonomisk utveckling genom frihan-
del, genom att medverka till att stärka det multi-
laterala regelverket för handel och investeringar
inom ramen för världshandelsorganisationen
WTO och stödja vidgat medlemskap i denna och
genom fortsatt aktiv dialog med de asiatiska län-
derna inom ramen för ASEM,
- att verka för att höja de fattiga folkens levnadsni-
vå genom att bidra till att lösa utvecklingsproblem
som orsakar eller orsakas av fattigdom och flyk-
tingsituationer som föranletts av konflikter,
- att främja framväxten av öppna och effektiva
institutioner och livskraftiga civila samhällen,
- att verka för förbättrad miljö och naturresurshus-
hållning.
Huvudsyftet med skrivelsen är att ange en
färdriktning. Genomförandet kommer att konkretise-
ras ytterligare i en handlingsplan.
Asienstrategin innehåller både generella inslag
och landspecifika strategier. Förutsättningarna växlar
kraftigt från land till land, och det handlar ofta om att
utveckla redan omfattande bilaterala relationer.
Grundläggande internationella förhållanden som
fred och säkerhet, klimatet på jorden, demokrati och
respekten för mänskliga rättigheter, ekonomisk och
social utveckling och stabiliteten i världsekonomin är
nära förbundna med utvecklingen i Asien. Det gäller
också våra möjligheter att gemensamt bekämpa nar-
kotikahandel och terrorism och att tillsammans, ge-
nom FN och andra multilaterala institutioner, åstad-
komma en globalt hållbar utveckling. Utan asiatisk
medverkan kan inte detta lösas. Det är tillsammans
med länderna i Asien som världen kan göras säkrare
och bättre.
Fru talman! Vi européer har alltför länge betraktat
den här delen av världen med en kolonialhistoriskt
präglad referensram. Successivt har det här synsättet
förändrats, och efter en drygt 200 år lång parentes
håller relationerna mellan Europa och Asien på att
återfå den mer jämbördiga karaktär som bestod före
den europeiska expansionens tidevarv. Det är framför
allt en fråga om vår föreställningsvärld och vår upp-
levelseförmåga. Det gäller att se länderna i Asien och
deras kulturer på ett nytt sätt, att se Asien med dess
vitt skilda länder och folk som det ser ut i dag, se
kraften i förändringarna, se med ökad empati på da-
gens kris och se utvecklingspotentialen bortom kri-
sen.
Stark tonvikt ligger i strategin på stöd till reformer
och kapacitets- och institutionsbyggnad som syftar till
att utveckla de grundläggande förutsättningarna för
demokrati, marknadsekonomi och socialt och ekolo-
giskt hållbar utveckling, miljösamarbete samt upp-
byggnad av bredare ömsesidiga kontakter med län-
derna i Asien på utbildningens, forskningens, folkrö-
relsernas, kulturens och näringslivets områden.
Sverige har redan i dag vittförgrenade bilaterala
relationer med länderna i Asien, och de går längre
tillbaka än vi vanligtvis föreställer oss. Under efter-
krigstiden har de utvecklats politiskt, kommersiellt,
kulturellt och genom Sveriges omfattande utveck-
lingssamarbete. Turism, massmedier och invandring
har fört länderna i Asien och deras kulturer väsentligt
närmare oss. Det finns en god grund för en fördjup-
ning och breddning av de bilaterala relationerna till
länderna och samhällena i Asien.
Fru talman! Utskottets majoritet ställer sig bakom
detta synsätt. I betänkandet behandlas även ett antal
motioner. Ett motionsyrkande rörande religionens roll
i samarbetet med Asien tillstyrks, medan övriga mo-
tionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
Fru talman! I en motion av Pär Axel Sahlberg be-
gärs ett tillkännagivande om religionsperspektivets
betydelse i det framtida Asiensamarbetet. Här menar
utskottet att en grundförutsättning för ett konstruktivt
svenskt Asienengagemang är att våra kunskaper om
Asien förbättras. Religionens betydelse i de asiatiska
samhällena och dess potential som brobyggare mellan
samhällen och kulturer har en given plats i en sådan
kunskapsbyggnad. Vi delar därför motionärens syn-
punkt att Asienskrivelsen i högre grad hade kunnat
understryka perspektivet på religionens roll i utveck-
lingen av samarbetet med Asien, och vi menar att det
framtida arbetet bör kompletteras med förstärkt kun-
skapsinhämtande om religionens betydelse och roll
och hur detta kan förbättra vårt partnerskap med Asi-
en. De svenska folkrörelsekontakterna bör också
omfatta religiösa kontaktytor och religiöst utbyte, och
i kulturutbytet bör religionens roll som kulturbärare
understrykas.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på samtliga reservationer.
Jag skall också kommentera de inlägg som har
gjorts här i dag.
Jan Erik Ågrens anförande innehöll, liksom kd:s
motion och reservation, krav på en utökad bistånds-
ram och att biståndet bör inriktas på ett mindre antal
sektorer samt att biståndet huvudsakligen i vissa fall
bör gå via enskilda organisationer.
Biståndet kommer att öka framöver, dels som en
följd av den av riksdagen beslutade höjningen av
biståndets andel av bruttonationalinkomsten från
0,7 % år 1998 till 0,73 % år 2001, dels på grund av att
bruttonationalinkomsten ökar. En av regeringens
prioriteringar är att bedriva ett fortsatt utvecklings-
samarbete på åtminstone dagens nivå. Den ökade
betoningen av mål- och resultatstyrning i biståndet
har inneburit en koncentration till färre samarbetsom-
råden i de enskilda mottagarländerna. Av skrivelsen
framgår att regeringen har för avsikt att behålla den
här huvudinriktningen.
När det gäller bistånd via enskilda organisationer
går internationellt sett en mycket stor andel av det
svenska biståndet via folkrörelser och enskilda orga-
nisationer, och en betydande del av medlen går till
stöd för demokrati och MR-insatser. Organisationer-
nas egeninsatser är betydande, och det visar hur vik-
tigt och omfattande de enskilda organisationernas
arbete är.
Det civila samhällets roll i fattigdomsbekämp-
ningen betonades i det betänkande som tidigare har
behandlats av utskottet, om fattigdomsbekämpning i
Sveriges utvecklingssamarbete, och även där konsta-
terades att det är viktigt att enskilda organisationer i
allt större utsträckning använder sina kontakter, sina
kunskaper och sina nätverk för att stödja framväxten
av ett starkt och pluralistiskt samhälle, som kan före-
träda de fattigas intressen och bidra till att ge utveck-
lingssamarbetet en tydlig och bärkraftig fattigdomsin-
riktning. I de fall där det är omöjligt att få till stånd
ett öppet och förtroendefullt samarbete med regering
och myndigheter i vissa länder, och där man bedömer
att ett regeringssamarbete inte skulle vara lika effek-
tivt, bör man naturligtvis låta biståndet huvudsakligen
gå via enskilda organisationer.
Jan Erik Ågren berörde också situationen i Nord-
korea, som är ett av Asiens allvarligaste säkerhetspo-
litiska problem och utgör ett direkt säkerhetshot i
regionen. Detta framgår också av skrivelsen. Sedan
1995 har FN lanserat fem appeller om humanitärt
bistånd som Sverige och EU bidragit till. FN-organ
och enskilda organisationer från bl.a. Sverige har som
en följd av det här börjat spela en roll i landet. När
det gäller att utveckla ekonomin har multilaterala
institutioner som UNDP, Världsbanken och IMF
börjat spela en viss roll för att överföra kunskaper och
reformtänkande. Vi anser från svenskt håll att man
bör stödja de ansträngningar som kan vara aktuella.
Karl-Göran Biörsmark berörde i sitt anförande att
demokratin är universell, att det inte finns några asia-
tiska värden. Där tror jag att vi kan konstatera att
både regeringen i sin skrivelse och utskottet är helt
eniga med Karl-Göran Biörsmark om att demokratin
är någonting som är universellt och som inte kan
bedömas från land till land, utan det gäller lika över-
allt. En huvudtes i skrivelsen är att öppna och effekti-
va institutioner och livskraftiga civila samhällen är av
avgörande betydelse för den demokratiska utveck-
lingen i Asien i framtiden.