Fru talman! Mer än hälften av jordens befolkning
bor i Syd-, Sydost- och Ostasien, och 13 städer i den-
na del av Asien har runt 10 miljoner invånare eller
mer. Tokyo t.ex. har 27 miljoner invånare.
Även om hundratals miljoner människor i Asien
lever på eller under den absoluta fattigdomsgränsen
är Asien samtidigt en kontinent som fram till den
asiatiska krisen hösten 1997 haft en enastående eko-
nomisk utveckling. Vid sidan av giganten Japan har
Sydkorea, Taiwan, Hongkong och Singapore nått
OECD-nivå och hör alla till världens främsta han-
delsnationer. Och även om man måste se kritiskt på
tillförlitligheten hos den kinesiska statistiken har
Folkrepubliken Kina sedan Deng Xiaopings reformer
i slutet av 70- och 80-talen genomgått en oerhörd
utveckling. Nio av Sveriges 30 största exportmarkna-
der låg år 1997 i Asien.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att av
de samlade forskningsanslagen i Sverige under
1997/98 gick 2,5 % till u-landsforskning medan en-
dast 0,8 % gick till projekt som specifikt fokuserade
på Asien. Av de 17 000 svenska studenter som läsåret
1996/97 tog vara på möjligheten att studera utom-
lands valde endast 1 % att bege sig till Asien. Detta
skall återigen ses mot bakgrund av att vi där har mer
än halva världens befolkning.
I fokus för Sveriges relationer med länderna i
Asien står ekonomiskt samarbete och handel. Detta
står i sin tur inte på något sätt i motsatsställning till
svenska ambitioner vare sig det gäller demokrati och
mänskliga rättigheter eller biståndssamarbete. Erfa-
renheten visar ofta att demokrati följer på ekonomisk
tillväxt.
Det är viktigt att Sverige genom EU bidrar till att
Asiens länder integreras fullt ut i det internationella
samarbetet för frihandel. Det är viktigt att Folkrepub-
liken Kina snarast får möjlighet att gå med i WTO,
men det skall ske på samma villkor som för andra
WTO-medlemmar. Taiwan, som är världens fjortonde
handelsnation, får inte längre blockeras från inträde i
WTO.
Utvecklingen i flera asiatiska länder de senaste tio
åren, särskilt i och med den asiatiska krisen, har visat
att demokrati inte är ett västerländskt påfund utan
något som har universell giltighet för människor
runtom i världen. Allt tal om s.k. asiatiska värden när
det gäller krav på demokrati och mänskliga rättighe-
ter i Ost- och Sydostasien har avslöjats som oförbät-
terliga politiska ledares rädsla för ett öppet och de-
mokratiskt samhälle. I Sydkorea, Thailand och
Taiwan har det visat sig att stater med fungerande
demokratiska institutioner varit bättre rustade att
möta och hantera följderna av den asiatiska krisen.
Lee Teng-hui, Martin Lee och Kim Dae-Jung är tre
framstående asiatiska ledare som alla avvisar försva-
ret av auktoritära styrelser med hänvisning till några
s.k. asiatiska värden.
Fru talman! De indiska kärnvapensprängningarna
för ett år sedan upprörde oss alla. Sedan har detta i
första hand setts i relation till den indisk-pakistanska
konflikten kring Kashmir, men det torde i minst lika
hög grad från indisk sida ha varit avsett som en kraft-
full markering inför Folkrepubliken Kinas militära
och nukleära upprustning och utplacering. På samma
gång som världssamfundet måste markera det full-
ständigt oacceptabla i den kärnvapenspridning ut-
vecklingen i Sydasien visar på, finns det anledning att
påminna de fem "traditionella" kärnvapenmakterna
om att de fortfarande i allt väsentligt inte svarat upp
mot sina utfästelser om kärnvapennedrustning gente-
mot icke-kärnvapenstaterna.
Betänkandet om den svenska Asienstrategin, som
vi här diskuterar, lyfter fram den strategiska betydel-
sen av kunskapen i Sverige om Asien, de olika asia-
tiska länderna och deras kultur och samhällsliv. Den
gjorda inventeringen visar på rader av önskvärda
åtgärder för att förstärka Sveriges möjligheter på det
området. Men det återstår att förverkliga i form av
beslut och resurser.
Språk- och kulturkunskap är givetvis basen för ett
framtida svenskt Asienkunnande. Språkutbildningen
bör i första hand utvecklas där kunnande redan finns
etablerat vid svenska universitet och högskolor. För
andra asiatiska språk, i Sverige s.k. små språk men i
Asien ibland mycket stora språk, bör prioriteringen
snarare vara att öka möjligheterna för svenska stu-
denter att studera vid andra europeiska universitet.
Inom humaniora och samhällsvetenskap/ekonomi bör
utrymmet för studier och forskning med inriktning på
asiatiska förhållanden mer medvetet prioriteras.
Efterfrågan på studieplatser i Sverige för studenter
från asiatiska länder är glädjande stor. Den kunskap
om och det intresse för Sverige som därmed skapas
utgör en ovärderlig tillgång för Sveriges framtida
relationer med länder i Asien. Detta område bör kun-
na utvecklas väsentligt.
Än mer angeläget är det att öka förutsättningarna
för svenska studenter att kunna utbilda sig och forska
vid universitet i Asien. Det svenska Linneaus-
programmet är ett välkommet steg i rätt riktning.
Finansiering via biståndsmedel utgör emellertid en
mycket olycklig begränsning till att gälla länder med
vilka Sverige har biståndssamarbetsavtal. Därmed
utesluts i detta sammanhang viktiga länder som Ja-
pan, Sydkorea, Taiwan, Hongkong, Singapore m.fl.
Svensk politik för ett utökat samarbete med Asien
inom utbildning och forskning får inte inskränkas av
valet av biståndsländer. Det är bra att utskottet så
klart ställer sig bakom detta krav, som framförs i
Folkpartiets motion.
Fru talman! Nu på fredag, den 4 juni, är det tio år
sedan massakern ägde rum på Himmelska fridens
torg i Peking. Vi minns de gräsliga bilderna som
kablades ut över världen, där unga kinesiska studenter
fick sätta livet till för att de krävde demokrati och
öppenhet. Ännu en gång fick vi uppleva hur en kom-
munistisk diktatur behandlar sina egna medborgare.
Vi minns den unge studenten som ställde sig framför
stridsvagnen och inte väjde undan. Men i dag, tio år
senare, fängslas studenter och andra kinesiska med-
borgare fortfarande för att de står upp för demokrati
och mänskliga rättigheter i världens största diktatur.
Ingenting är viktigare för utvecklingen än bygga
upp demokrati och mänskliga rättigheter. För att göra
detta arbete fordras det pengar. Vi menar, precis som
kristdemokraterna har påpekat genom Jan Erik
Ågren, att vi inte får skära ned på detta bistånd när
det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och ut-
veckling av detta. Det är därför som Folkpartiet i sin
partimotion har mer pengar för just den här typen av
arbete. Jag ställer mig bakom den enda reservation
som är fogad till detta betänkande.
När det sedan gäller det särskilda yttrandet nr 4,
som gäller trepartssamarbetet i biståndsfrågor, finns
inte mitt namn med, men jag står bakom texten i det
särskilda yttrandet.