Herr talman! "Alla unga hjärtan slår för den framtid som är vår." När alltför många i det svenska samhället bidrar till att sprida pessimism, oro och svartmålning, också i denna kammare, får man vända sig till den mest populära av all populärkultur. De jag nu citerade är svenska förskolors ohotade kungar, Samir och Viktor, och deras VM-låt Put Your Hands Up för Sverige .
Det finns all anledning att känna optimism och framtidstro i Sverige - låt ingen slå i dig något annat! Sverige är på många sätt i ett fantastiskt intressant läge, för vi har under lång tid varit en kombination av ett välfärdsland och en ekonomisk framgångssaga. Vi är väl rustade för den framtid som är vår med tanke på vår teknikoptimism, vårt utbildningssystem och vår entreprenörsanda.
Det finns fog för optimism. Den senaste mandatperioden har vi gjort alltför lite för att ta till vara detta grundläggande positiva läge för Sverige. Vi har höjt skatten för de företag som skapar framtidens jobb. Vi har höjt skatten på snart sagt allt som rör sig. Vi har undvikit att ta de stora och breda strukturgrepp som vårt land behöver. Men detta förändrar inte det faktum att vi är i ett mycket spännande läge i en internationell jämförelse.
När jag ser tillbaka på mandatperioden påminns jag inte bara om Samir och Viktor utan också om en gammal socialdemokratisk valslogan, "Stolt men inte nöjd". Trots att detta har varit en mandatperiod då viktiga framsteg inte har skett och viktiga steg framåt inte har tagits har det också skett saker under de senaste fyra åren som det finns anledning att vara stolt över.
Det är bra att vi har fått en energiöverenskommelse på plats. Det hade varit ännu bättre om vi dessutom hade fått långsiktiga spelregler när det gäller biodrivmedel och liknande, men det är bra att Energikommissionen kom i mål.
Det är bra att vi nu har kommit överens om förstärkningar av försvarsanslagen. Fem partier har tillsammans inlett den resan. Men det skulle behövas betydligt mer.
Det är också bra att vi nu de facto är överens, från Sverigedemokraterna till Vänsterpartiet, om att vi behöver satsa mer på svensk polis som ett led i att göra landet tryggare. Också här behövs betydligt mer. Det har varit snack men inte lika mycket verkstad. Icke desto mindre pekar nu politiken i rätt riktning.
Icke desto mindre har vi behov av ett antal strukturreformer där vi inte har tagit steg framåt. Det enda ordentliga försök som har gjorts de senaste åren var de bostadsförhandlingar som i slutändan inte ledde fram till särskilt mycket alls. Det är dåligt. Efter valet vore det bra om man kunde sätta sig och komma överens om en långsiktig och moderniserad svensk bostadspolitik, för den illa fungerande svenska bostadsmarknaden är alltmer ett reellt problem som kostar i ekonomisk utveckling.
Samma sak kan sägas om skattesystemet, som är alltmer omodernt, och arbetsmarknaden, som trots att vi är på toppen av en högkonjunktur inte släpper in hundratusentals människor, inte minst nyanlända. Vi måste skapa nya vägar in i arbete.
I den motion som Centerpartiet har lagt fram - jag passar på att yrka bifall till Centerpartiets reservation 3 - finns ett antal förslag som vi har presenterat under våren, utöver de strukturgrepp som vi ser behövs.
Utöver breda överenskommelser när det gäller framtidens skatter, arbetsmarknad och bostadsmarknad tror vi att vi behöver genomföra ett antal reformer som går att rulla ut redan nu i höst.
Vi vill ha frihetsreformer för landsbygden som innebär att vi tar bort hinder för byggande och hinder för utveckling. Det handlar om att skogsägare ska kunna nyttja sina resurser för att skapa framtidens jobb. Det handlar om att vi helt och hållet tar bort strandskyddet som det ser ut i dag i stora delar av landet och på så sätt bidrar till lokal utvecklingskraft.
Vi vill se resultat för miljön och har lagt fram förslag under våren om ett grönt avdrag för hushåll så att det blir väldigt enkelt för villaägare och andra att bidra till grön omställning. Det handlar om att de på ett mycket enkelt sätt ska få tillgång till subventioner för vissa saker - solpaneler på taket, batterier i källaren, laddstolpar ute på uppfarten och liknande.
Vi har också offensiva förslag för grönt flygbränsle och grön omställning av svenskt flyg. Det absolut mest effektiva sättet att här och nu få till en förändring är nämligen att se till att det fossila bränsle som vi tankar nära nog 100 procent av svenska flygplan med steg för steg byts ut mot det gröna flygbränsle som med en klok industripolitik dessutom skulle kunna tillverkas här i Sverige.
Vi ser också stora behov när det gäller att göra vården mer tillgänglig. Vi vill ha en primärvårdsreform. Svenska sjuksköterskor förtjänar nya karriärvägar. Det ska vara möjligt att utvecklas såväl i fråga om ansvar som i fråga om lön för sjuksköterskor i Sverige.
När Centerpartiet talar om hopp och framtidstro gäller det alla delar av Sverige, också platser där många verkar ha gett upp. När det gäller det vi kallar för utsatta och särskilt utsatta områden kan vi konstatera att Sverigedemokraterna vill riva dessa områden. Statsministern klarade inte ens av att utesluta att man ska sätta in svensk militär för att få bukt med problemen.
Centerpartiet ser en annan väg. Vi har presenterat det vi kallar för Falkenbergsmodellen, där vi utgår från det enda område i Sverige som har varit med på listan över utsatta områden men som inte längre är där på grund av att vi har sett förbättringar. Det handlar om ett helhetsgrepp där man satsar på samhällsbyggnad, stadsbyggnad, utbildning, vägar till jobb och det civila samhället. Det låter enkelt, och det är det också om man tar helhetsgreppet och ser till att människor som bor i dessa områden upphör med att känna sig utanför.
Vi har visat detta i ett område - kommunen råkar vara centerstyrd. Men detta måste spridas. Hopp och framtidstro ska vara vägen framåt för hela Sverige.
Herr talman! Det finns en rad risker i såväl den svenska som den internationella ekonomin. Vi ser de tidiga tecknen på att vi kanske är på toppen eller kanske till och med har toppen bakom oss när det gäller den svenska högkonjunkturen. Byggandet minskar förhållandevis substantiellt. Det har kommit småföretagar- och företagarbarometrar som säger att de som skapar de svenska jobben, de som har blivit belönade med högre skatter de senaste åren, börjar känna allt större oro. Kvinnors nyföretagande minskar substantiellt. Detta tillsammans med byggandet, förändringar som vi ser i arbetslöshetsprognoser och så vidare ger vid handen att vi sannolikt har konjunkturtoppen bakom oss.
Internationellt finns det ett flertal risker. Det kanske värsta globalt är vad som händer med handelskriget och hur det påverkar en liten och internationellt utsatt svensk exportindustri och Sverige som exportnation.
Lite närmare, på den europeiska nivån, är det uppenbart att brexit är det största orosmolnet. Vi vet inte vad det mynnar ut i. Deadline för förhandlingarna tickar allt närmare. Detta är någonting som mer eller mindre paralyserar det brittiska samhället. Man kan läsa brittiska tidningar. Detta är snart sagt det enda folk talar om. Hur ska man agera när det gäller brexits olika skeden och olika aspekter? Jag läste en lång artikel, herr talman, som bara handlade om hur man ska göra med husdjur som transporteras mellan Frankrike och Storbritannien. Bara det skulle antagligen kräva ett antal år av förhandlingar.
Detta är ett stort misstag. När man frågar britterna i opinionsundersökningar är det en majoritet som säger att de är för det man kallar för en mjuk brexit. Hade britterna fått chans att rösta igen hade de nog röstat för att man skulle stanna kvar i unionen.
Alla sansade bedömare säger att detta är någonting som är mycket farligt för ett land. Inte ens stora Storbritannien, med kanske världens mest kompetenta statstjänstemän, ser ut att klara av det. Det säger alla sansade bedömare. Sverigedemokraterna säger däremot: Det där verkar ju trevligt. Borde inte Sverige göra samma sak?
Ytterkantspartierna i svensk politik, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, vill gå ur EU, trots det man nu ser i Storbritannien. Vänsterpartiet och Ulla Andersson har åtminstone vett att vara tysta i frågan. Sverigedemokraterna spelade däremot så sent som denna vecka upp detta som ett av de viktigaste vallöftena. Man vill se en svexitomröstning under nästa mandatperiod med all den soppa som det skulle innebära. Sverige skulle bli en spelplan för ryska internettroll och andra utrikesintressen. Det skulle, oavsett hur det går, bli en mycket smärtsam process för Sverige med mycket oklarhet och mycket osäkerhet. Och vi skulle lamslås, oklart hur länge.
Hur, Oscar Sjöstedt, kan man vid sina sinnens fulla bruk föreslå detta som ett av sina starkaste vallöften? Hur kan det vara det bud man går till svenska folket med? Vi fick en lång rapsodi från Oscar Sjöstedt om vad han skulle tala om i valrörelsen. Svexit var inte en av punkterna. Men din partiledare har precis sagt att detta är ett av Sverigedemokraternas viktigaste vallöften. Detta vore totalt ansvarslöst för ett parti som aspirerar på att vara kvar i Sveriges riksdag. Ändå väljer Sverigedemokraterna den vägen - varför?
(Applåder)