Herr talman! Jag kan inte låta bli att begära replik. Det var länge sedan vi hade en EU-diskussion.
Du och jag satt faktiskt så sent som i går på samma sammanträde, Emil Källström. Vi hade överläggning med ett par statssekreterare från regeringen med anledning av att EU-kommissionen har presenterat sitt förslag till så kallad långtidsbudget. I det förslaget tycker de, från deras sida, att det är en jättebra idé att den svenska EU-avgiften ska öka med 15 miljarder kronor årligen. Jag tycker att det är en dålig idé.
Där har du en del av svaret på din fråga i ditt anförande. Det kostar pengar. Sverige är en av de enskilt största nettobidragsgivarna. Vi betalar alltså först en stor summa pengar, som ska växa ytterligare om EU-kommissionen får som den vill, och sedan får vi tillbaka en liten slant i andra änden. Det är en ganska dålig affär för det svenska folket. Det är ett delsvar på frågan. Det går djupare än så, för detta är såklart mer komplext.
Vi kan titta på ett land som Norge. Jag vet inte hur bilden av Norge är. Är det att folket står på ruinens brant, att det är svält, farsoter och total misär och att landet fullständigt håller på och kollapsar? De betalar ju en betydligt mindre avgift än vad vi gör för att vara anslutna till EES, inre marknaden. Men de har i övrigt obegränsad och lika fri handel med EU-länderna som Sverige har. Jag vet inte om Norge är mardrömslandet, som man tänker på i första hand. Det gör inte jag i alla fall.