Herr talman! Jag blir lite bekymrad när Miljöpartiet nu säger att man vill fortsätta med en politik som innebär ett slöseri med byggsubventioner och att man vill bygga ut denna politik, som faktiskt inte fungerar.
Människor vill för det första gärna bo i ägda bostäder. Man vill bo i ett småhus eller köpa sig en lägenhet, för man vill disponera sin tillvaro lite mer själv och till exempel bestämma själv när man ska renovera. Det har också över tid visat sig vara ett billigare boende.
Men i stället ska människor drivas in i fattigdomsfällor och in i dyra hyresrätter där fastighetsägaren - snarare än den enskilde som äger sitt boende - ska ha vinsten.
Jag tycker att detta är en bekymmersam politik. Det finns ju ett småskalighetsdrag i Miljöpartiet, tycker jag, som ofta är bra. Här verkar detta dock helt ha kommit bort till förmån för någonting annat.
Jag tycker också att det är märkligt att ni låter Per Bolund diktera bostadspolitiken. Vi har ju hört bostadsministern vara mycket skeptisk till det förstärkta amorteringskravet. Mycket talar nu för att han har rätt och för att detta har blivit ett hinder för byggande, för försäljning av bostadsrätter och, inte minst, för unga hushåll i växande tillväxtregioner att komma in på bostadsmarknaden och därmed också kunna flytta till en arbetsmarknadsregion med jobb. Detta hotar ju också kompetensförsörjningen.
Du säger att man ska ha råd, Janine Alm Ericson, men samtidigt höjer ni skatten för människor som arbetar. Ni höjer skatten på sparande, och ni har höjt skatten på det investeringssparkonto som en del använder för att spara ihop till en kontantinsats. Nu säger ni också nej till varje form av bosparande för att människor ska kunna ta eget ansvar och spara ihop till insatsen.
Detta bådar inte gott för framtiden. Jag talar gärna om dessa frågor, men det krävs att vi ser att det faktiskt är en stor grupp som i dag ställs utanför bostadsmarknaden och som inte får chansen att komma in och att äga sitt boende.