Herr ålderspresident! Jag vill börja med att tacka för en intressant och klargörande debatt, så här långt.
Precis som många talare före mig kan jag konstatera att ekonomin nu går starkt i stora delar av världen. Vad som kanske inte har framgått lika tydligt när vi har lyssnat på oppositionen är att i en stark världsekonomi går Sverige ännu starkare. Sveriges tillväxt sedan 2014 har varit högre än i de flesta jämförbara länder. Det beror inte minst på den starka svenska arbetsmarknaden. Sedan regeringen tillträdde har politiken lagts om, från stora skattesänkningar till investeringar för fler jobb. Och vi ser resultat.
Sysselsättningsgraden hos den vuxna befolkningen är den högsta som EU:s statistikbyrå Eurostat har uppmätt i något EU-land någonsin. Andelen försörjda inom de offentliga försäkrings- och ersättningssystemen befinner sig på den lägsta nivån sedan 1981. Och sedan regeringen tillträdde har det skapats 300 000 fler jobb i Sverige, varav över 100 000 i våra välfärdsverksamheter - skolan, vården och omsorgen.
Ungdomsarbetslösheten, som var så hög under alliansregeringens tid att Sverige fick krisstöd från EU, är nu på den lägsta nivån på 16 år. Den som är ung och saknar arbete erbjuds jobb, utbildning eller andra insatser inom 90 dagar. Ingen ung människa ska behöva börja sitt vuxna liv i långtidsarbetslöshet.
Långtidsarbetslösheten har minskat och ligger bara lägre i två andra EU-länder. Tiden för att etableras på arbetsmarknaden har nästan halverats. Och efter drygt fem år har hälften av de nyanlända jobb.
I stället för ineffektiva skatterabatter för den som redan arbetar har regeringen gjort det möjligt för fler att skaffa sig den kompetens som arbetsgivarna efterfrågar. Fullt utbyggt kommer det nya kunskapslyftet att omfatta 100 000 fler möjligheter att utbilda sig eller lära sig ett yrke som leder till jobb.
Herr ålderspresident! När fler arbetar ökar skatteintäkterna. Det ger politiken muskler att möta de investeringsbehov som Sverige kommer att stå inför de kommande åren - det ska jag återkomma till. Men det ger oss också möjlighet att spara inför sämre tider.
Den förra regeringen hade ett växande underskott, och 2014 uppgick det till 60 miljarder kronor. Det har nu vänts till överskott, som vi har haft samtliga år den här mandatperioden. Det gör att vi har kunnat betala av på statsskulden som nu är den lägsta sedan 1977.
Sida vid sida med en stram och ansvarsfull finanspolitik har regeringen under mandatperioden också kunnat genomföra stora investeringar i vår gemensamma välfärd, 35 miljarder kronor till vård, skola och omsorg.
Tack vare ett resurstillskott motsvarande 2 600 utbildningsplatser utbildas nu fler sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och inte minst barnmorskor. Lärarutbildningen har byggts ut med 10 000 platser samtidigt som yrket har blivit mer attraktivt tack vare höjda löner för 65 000 lärare. Samtidigt stärks likvärdigheten i skolan med ökat statligt stöd till de skolor som har de tuffaste förutsättningarna, och stödet till förskolan gör att barngrupperna nu är de minsta på 25 år.
Även kampen mot brottsligheten har intensifierats med det största resurstillskottet till polisen under 2000-talet samtidigt som övriga delar av rättskedjan stärks. Dubbelt så många studerar nu till polis jämfört med när regeringen tillträdde. År 2024 ska Polismyndigheten ha 10 000 fler anställda.
För att stävja smuggling och handel med vapen och narkotika har Tullverket fått sin största anslagsökning på över tio år. För att bekämpa brottets orsaker genomför regeringen också ett långsiktigt reformprogram för att minska segregationen och öka stödet till kommuner och områden med socioekonomiska utmaningar.
Vi har också stärkt barnfamiljers ekonomiska villkor genom höjda barnbidrag samtidigt som ensamstående föräldrars situation har underlättats genom att underhållsstödet har höjts.
Pensionärer som har det knapert har fått det lite lättare att få ekonomin att gå ihop tack vare höjda bostadstillägg och avgiftsfri öppenvård för den som är över 85 år, och inte minst har vi avskaffat skatteklyftan för alla pensionsinkomster upp till 17 000 kronor i månaden.
För den här regeringen är det självklart att den som har jobbat ett helt långt yrkesliv inte ska betala högre skatt än den som fortfarande jobbar. Det handlar om principen att lön och pension ska beskattas lika.
Ulf Kristersson säger en sak till Sveriges pensionärer, men sedan gör han något helt annat. Alldeles nyligen presenterade han ett förslag som han påstod skulle avskaffa den orättfärdiga pensionärsskatten som han själv var med om att införa. Men om man granskar Moderaternas förslag står det svart på vitt att de inte alls vill ta bort pensionärsskatten. Tjänstepension ska fortsätta att straffbeskattas med drygt 2 miljarder kronor om året. Det är principlöst.
För mig saknar Moderaterna totalt trovärdighet när det gäller pensionärsskatten. Jag är lite gammaldags, och jag anser att vi ska hedra våra äldre som har byggt upp det Sverige som vi är så stolta över, inte straffbeskatta dem.
Herr ålderspresident! Kammaren beslutar i dag om riktlinjer för den ekonomiska politiken under de kommande åren. Många av regeringens reformer och prognoser sträcker sig långt in i den kommande mandatperioden. Får vi en annan regering efter höstens riksdagsval, ja, då är risken också stor att Sverige väljer en annan inriktning. Det gäller inte minst arbetsmarknadspolitiken.
Även om vi redan har uppfyllt den förra regeringens mål om 5 miljoner sysselsatta måste ambitionerna i jobbpolitiken fortsätta att höjas. Målet om EU:s lägsta arbetslöshet vägleder alltjämt den ekonomiska politiken. Hälften av den nedgång i arbetslöshet som vi har sett under mandatperioden är resultatet av regeringens politik.
Samtidigt har vi en utmaning framför oss när det gäller att nyanlända som nu får stanna i Sverige också ska komma i arbete. Den utmaningen blir inte mindre på en av världens mest avancerade arbetsmarknader med höga kunskapskrav. Där har dagens debatt i kammaren visat tydliga alternativ.
Ska den som kommer till Sverige mötas av tydlig förväntan och skaffa sig de kunskaper som efterfrågas av svenska arbetsgivare? Eller ska vi anpassa arbetsmarknaden till nyanlända och driva fram en låglönesektor med jobb som man inte kan försörja sig på? Ska människor ha råd att flytta dit jobben finns, eller ska vi införa marknadshyror? För mig är valet självklart.
När 120 000 jobb är lediga för att arbetsgivare inte hittar personal med rätt kompetens ska den som saknar arbete självklart skaffa sig de kunskaper som krävs för att komma i arbete. Är du ung ska du skaffa dig gymnasieexamen och gå vidare till jobb eller högre utbildning. Har du redan yrkeskunskaper som efterfrågas ska du lära dig svenska så fort det går, komplettera dina kunskaper och ta ett av lediga jobb som finns. Är du lite äldre och saknar rätt kunskaper kan du börja med en subventionerad anställning, röja sly längs vägarna eller gå bredvid i hemtjänsten eller i omsorgen.
Sverige blev ju inte ett av världens rikaste länder med låga löner. Vi blev ett starkt samhälle genom att säkra arbete åt alla med löner som det går att leva på och bostäder som vanligt folk har råd att bo i.
Herr ålderspresident! Kanske det främsta vägvalet för väljarna inför höstens val handlar om välfärden. Det är därför som statsminister Stefan Löfven har sagt att det här valet blir en folkomröstning om välfärden. Under de kommande åren kommer Sverige att växa med 200 000 fler barn och 300 000 fler äldre. Det är ett glädjebesked att vi skaffar fler barn och lever allt längre. Men det också en utveckling som förpliktar.
Vi ska bygga förskolor, skolor, äldreboenden och vårdcentraler. Vi ska utbilda och anställa undersköterskor, sjuksköterskor, lärare och förskollärare. Det här är kommande mandatperiods riktigt stora arbetsuppgift. Ska Sverige klara den uppgiften måste vi prioritera. Det räcker inte med att luta sig tillbaka mot de resursökningar som den här regeringen har genomfört hittills. Sverige har inte råd med stora skattesänkningar nästa mandatperiod.
I en tid då behoven i välfärden växer måste vi investera mer. Alternativen är i praktiken samma sak som nedskärningar. Frågan inför höstens val är: Ska vi ha mer personal i sjukvården eller mindre, mer stress i hemtjänsten eller mer tid för våra äldre, fler anställda i skolan eller mindre tid för lärarna med barnen?
För mig är svaret tydligt. Välfärden går före stora skattesänkningar för dem som tjänar mest.
Herr ålderspresident! Regeringen har under mandatperioden bytt riktning på politiken. Reformer har genomförts för att öka trygghet och jämlikhet. Sverige står rustat för sämre tider. Med principen att gemensamma investeringar går före stora skattesänkninga kan Sveriges samlade styrka öka. Med rätt prioriteringar inför den kommande mandatperioden går samhällsproblemen att lösa, om vi prioriterar rätt.
(Applåder)
I detta anförande instämde Adnan Dibrani, Monica Green, Niklas Karlsson, Ingemar Nilsson, Ingela Nylund Watz, Fredrik Olovsson och Björn Wiechel (alla S).