Herr talman! När det gäller Ulla Anderssons passning till mig under anförandet skulle jag vilja konstatera en gång för alla att fram till precis nu har jag aldrig yttrat siffran 400 miljarder i någon som helst skattedebatt över huvud taget. Ulla Andersson vet att när artikeln hon refererade till publicerades var det första jag gjorde att beskriva att den inte var rättvisande för Centerpartiets skattepolitik. Vill man ta del av den ska man läsa vår budget. Varför Ulla Andersson fortsätter att hänvisa till den artikeln efter att vi både har twittrat och talat om det vet bara Ulla Andersson.
Jag däremot kom i min generositet så nära jag någonsin har varit att ge Ulla Andersson en komplimang i talarstolen när jag i mitt anförande sa att Vänsterpartiet åtminstone har vett att inte tala högt om det faktum att man vill lämna EU. Men nu när Oscar Sjöstedt fick chansen att förklara och försvara sitt EU-motstånd borde Ulla Andersson i rättvisans namn få samma möjlighet.
Är det inte så att ytterkantspartierna i svensk politik borde dra slutsatser av den brexitsoppa vi nu ser? När ett av de största och tyngsta EU-länderna försöker gå ur EU lamslår det ekonomin, den offentliga sektorn och samhället. Det är ingen rimlig väg framåt. Det finns inget rimligt alternativ, och det är helt enkelt en oklok politik. Ibland måste man göra omprövningar när verkligheten förändras. Är det inte dags att Vänsterpartiet skippar drömmarna om ett isolationistiskt Sverige som inte samarbetar med sina grannländer, Ulla Andersson? Är det inte dags för Vänsterpartiet att göra samma resa som Miljöpartiet har gjort och verklighetsanpassa politiken och acceptera EU-medlemskapet?