Herr talman! Jag ska börja med att diskutera en fråga som det har pratats om de senaste dagarna men som Elisabeth Svantesson inte tog upp i sitt anförande.
Det var ju Moderaterna som införde pensionärsskatten i Sverige, och Moderaterna har gång på gång vidgat klyftan mellan pensionärer och löntagare. Hösten 2014 hindrade Moderaterna, med benäget bistånd från de andra borgerliga partierna och Sverigedemokraterna, den nya regeringen från att minska klyftan.
När Moderaterna nu säger sig vilja ta bort pensionärsskatten, för det var det Ulf Kristersson sa i sitt sommartal för någon vecka sedan och som kompletterar Moderaternas motion i riksdagen, är det inte tillräckligt för att sluta klyftan. Det saknas mer än 2 miljarder kronor. Min slutsats är att Moderaterna helt saknar trovärdighet i denna fråga.
Herr talman! Det är snart fyra år sedan Sverige fick en socialdemokratiskt ledd regering. Mycket har hänt sedan dess. Sverige behöver inte längre ta emot krisstöd för en hög ungdomsarbetslöshet, skattesänkningar regnar inte längre över höginkomsttagare och statsfinanserna uppvisar inte längre ett underskott på 60 miljarder kronor.
Efter fyra år med en socialdemokratiskt ledd regering har 300 000 fler ett arbete att gå till. Personalen i skola, äldreomsorg och sjukvård har fått 100 000 fler kollegor. Så många unga har ett jobb i dag att vi måste gå 16 år tillbaka i tiden för att se en lika låg ungdomsarbetslöshet. Med ett överskott på 50 miljarder i statsfinanserna och en historiskt låg statsskuld står Sverige redo att möta såväl ekonomiska skiftningar som växande behov i välfärden.
Detta är resultatet av det målmedvetna arbete regeringen har bedrivit i snart fyra år.
Den stora frågan nu handlar om vad vi ska göra med de ekonomiska muskler regeringen har byggt upp under denna mandatperiod. Hur ska vi använda dem de kommande åren?
Det råder ingen tvekan om att det i denna församling finns en insikt om att Sverige står inför stora utmaningar, problem som ska lösas och möjligheter som ska tas till vara.
De som har talat före mig har lyft fram att brottsligheten måste stävjas, att vården måste bli mer tillgänglig, att äldreomsorgen måste prioriteras och att skolresultaten måste förbättras. Allt detta kan sammanfattas med att välfärden måste stärkas för att Sverige ska bli tryggare. Jag håller med. Men ingen av dem har något trovärdigt alternativ för hur det ska gå till.
De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna talar om att vi måste prioritera, och deras prioritering är tydlig och stavas sänkta skatter. Den sammanlagda skattesänkarplanen för de fem partier som har stått i talarstolen före mig är 100 miljarder kronor, och mest för den som tjänar bäst. Prioriterar man att sänka skatten för höginkomsttagare kan man inte samtidigt investera i välfärden.
Herr talman! När Moderaterna presenterade sin vårbudgetmotion deklarerade de att den stora frågan i höstens val inte är vem som satsar mest på välfärden, vilket är förståeligt eftersom det givetvis är Socialdemokraterna, utan hur satsningarna ska bli möjliga.
Som socialdemokrat och ordförande i riksdagens finansutskott kan jag inte nog understryka hur viktigt det är med finansiering, särskilt med tanke på att den statliga finansieringen av välfärden kommer att behöva öka rejält framöver.
När man summerar Moderaternas tabeller kan man snabbt konstatera att de inte lägger mer pengar på välfärden än regeringen. Tvärtom är deras största utgiftspost ett sjätte jobbskatteavdrag på över 20 miljarder kronor. Dessa 20 miljarder hade kunnat gå till att utbilda fler förskollärare, till att anställa fler undersköterskor i äldreomsorgen eller till att förbättra arbetsvillkoren för sjuksköterskorna i sjukvården. Men Moderaterna vill lägga över 20 miljarder på ännu ett jobbskatteavdrag och sätter sedan sitt hopp till att finansieringen av välfärden ska lösa sig. Det duger inte.
Sverigedemokraterna gör en stor poäng av att de bryr sig om arbetsvillkoren i vården. Men de stora resurserna, närmare bestämt 35 miljarder, går till sänkta skatter, och välfärden får ta smällen för deras skattesänkarambitioner. Trots sitt höga tonläge om vård och omsorg vill de genomföra besparingar i kommunerna som motsvarar 20 000 sjuksköterskor.
I samband med att Centerpartiet presenterade sin vårbudget kungjorde Annie Lööf att det krävs investeringar i vårdens medarbetare för att öka tryggheten och skapa en närmare vård, vilket är angeläget. Men hur ska människor kunna räkna med några centerpartistiska investeringar i vården när partiet står fast vid att skära ned anslagen till landstingen med 3 ½ miljard kronor? Det är ju just landstingen som betalar sjuksköterskornas löner och står för deras arbetsvillkor.
Inte heller Liberalernas prioriteringar stämmer överens med hur de bedriver sin ekonomiska politik. Skolan först är namnet på deras vårbudgetmotion, men i själva verket är deras stora förslag sänkt skatt för dem som betalar statlig inkomstskatt, alltså de som har goda inkomster. Slår man ihop alla deras skattesänkningar landar man på 30 miljarder kronor, och fördelningsprofilen kan jag som socialdemokrat bara häpnas över i en tid då vi vet att klyftorna måste minska, inte öka.
Herr talman! Det är inte skattesänkningar för landets höginkomsttagare Sverige behöver. Det är inte med skattesänkningar vi stoppar brottsligheten, löser personalbristen i vård och omsorg eller höjer skolresultaten. För att lyckas med det måste vi investera i ett starkare samhälle och en tryggare välfärd. Det enda trovärdiga svaret för att öka människors trygghet, lösa problem och ta vara på vårt samhälles stora potential och många möjligheter är att stärka vårt gemensamma samhällsbygge. Det är denna väg vi socialdemokrater väljer.
Herr talman! Det gör vi redan i eftermiddag när vi röstar igenom vårändringsbudgeten. Då skjuter vi till mer resurser till viktiga områden - inte om ett eller två år utan nu i sommar och höst. Regeringen fortsätter att stärka polisen med mer pengar till bättre utrustning och skydd. Regeringen prioriterar ökad trygghet för våra äldre genom att redan i sommar skjuta till mer resurser till äldreomsorgen. Regeringen investerar även över en halv miljard ytterligare i sjukvården för att öka tillgängligheten och förbättra bemanningen.
Det är tydligt att Socialdemokraternas ekonomiska politik och prioriteringar ger trygghet för vanligt folk. Det är denna prioritering vi har gjort under mandatperioden och som vi gör här i dag, och det är den som stakar ut vägen framåt: ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.
Herr talman! Sammanfattningsvis: Denna mandatperiod har regeringen stärkt välfärden avsevärt. Det arbetar 13 000 fler i sjukvården och 28 000 fler i den svenska skolan. Under 2018 handlar nivåhöjningen om 35 miljarder kronor. Samtidigt har regeringen städat upp i statsfinanserna, och det finansiella sparandet är nu i linje med överskottsmålet. Statsskulden har amorterats och är den lägsta på decennier.
Framgent finns alltså utrymme för viktiga prioriteringar och satsningar på det som är viktigast. Det finns utrymme att fullborda Kunskapslyftet så att alla som behöver kan utbilda sig för att ta ett av de 100 000 lediga jobben. Det finns utrymme att utbilda och anställa fler poliser som värnar vår trygghet på gator och torg. Det finns utrymme att bygga och bemanna de hundratals förskolor, skolor, vårdcentraler och äldreboenden som behövs, eftersom vi kommer att ha fler barn i Sverige kommande år samtidigt som allt fler blir äldre.
Vi har skapat de ekonomiska muskler som krävs för att bygga ett tryggare Sverige. Det gör vi genom att investera i våra gemensamma lösningar, i vår välfärd - inte genom att banta ned och försvaga samhället för att sänka skatten för dem med högst inkomster.
Herr talman! Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Låt mig avslutningsvis tacka utskottets ledamöter och ersättare för debatt och samarbete under den gångna mandatperioden. Jag vill också rikta ett stort tack från hela utskottet till kansliet, som har hjälpt och stöttat oss under dessa fyra år.
(Applåder)
I detta anförande instämde Adnan Dibrani, Monica Green, Niklas Karlsson, Ingemar Nilsson, Ingela Nylund Watz och Björn Wiechel (alla S).