Herr talman! Det sistnämnda är helt naturligt en
missvisande beskrivning. Men jag vill ta tillfället i
anspråk att för Peter Eriksson och andra inskärpa att
det naturligtvis finns ett tak för kommunala skatter.
Jag tror att de allra flesta kommuner har närmat sig
detta tak på ett mycket påtagligt sätt.
Vi tar ut mycket höga skatter i Sverige, och vi
kommer att fortsätta att göra det, därför att en så stor
del av den gemensamma välfärden är skattefinansie-
rad. Men när man höjer kommunalskatter och andra
skatter passerar man någonstans en gräns, som gör att
lojaliteten mot skattesystemet övergår i en vilja att
försöka sno sig undan. Ofta gäller det grupper som
redan har det hyfsat ställt. Detta är en farlig process,
och jag är inte alldeles utan bekymmer när jag hör
dem som tror att det är kommunala skattehöjningar
som är lösningen på våra välfärdsproblem. Driver
man den linjen för hårt och vidtar åtgärder i den rikt-
ningen för kraftfullt, kan man mycket väl få ett bak-
slag som äventyrar hela den ekonomiska grunden för
den kommunalt baserade välfärdspolitiken. Det tänker
jag inte medverka till. Därför bör kommunerna också
vara med i detta sammanhang och inte släppas åt
sidan.