Herr talman! Dagens betänkande om äldreomsor-
gen är ett mycket viktigt betänkande som rör en stor
grupp människor. Det gäller en utsatt grupp som ofta
har små möjligheter att plädera i egen sak. Desto
större är vårt ansvar att fatta riktiga beslut så att de
äldres situation bli så bra som möjligt.
Sedan 1980 har andelen personer över 80 år ökat
med 44 %. Prognoser talar för ytterligare ökning med
20 % fram till år 2000. Detta kommer att ställa utom-
ordentligt stora krav på såväl medicinskt som socialt
omhändertagande av de äldre och i livets slutskede
ofta svårt sjuka personer.
Redan i dag konstaterar Prioritetsutredningen i sitt
slutbetänkande att svårt sjuka och döende människor
får för litet vård samtidigt som pengar slösas bort på
meningslösa behandlingar av lätta besvär. Utredning-
en prioriterar i första hand livshotande sjukdomar,
kroniska sjukdomar och vård av döende. Det är en
prioritering som de flesta, förmodligen alla, kan in-
stämma i. Högsta prioritet har också lindrande vård i
livets slutskede.
Våra gemensamma resurser kommer av allt att
döma inte att öka inom överskådlig tid. Inom den
närmaste framtiden kommer de tvärtom att minska. I
det läget är det utomordentligt viktigt att göra priori-
teringar inom de områden samhället har att ansvara
för. Samtidigt måste våra tillgångar användas på ett
effektivt och humant riktigt sätt.
En samordning av resurserna såväl ekonomiskt
som personellt mellan sjukvård och social service
torde vara ett sätt att maximera effekten av insatta
resurser. Ett steg har redan tagits i och med ÄDEL-
överenskommelsen, men mycket återstår att göra för
att verksamheten skall fungera tillfredsställande. Det
finns fortfarande osynliga gränser och kompetenstvis-
ter mellan landsting och kommun. Såväl formella som
praktiska hinder måste undanröjas. "Patienten i cent-
rum" är ett motto som måste få en reell innebörd.
Morgondagens äldre och sjuka kommer att ställa
stora - och berättigade - krav på omvårdnad, medi-
cinsk service och sociala insatser. Framtidens pensio-
närer kommer också att ha allt bättre utbildning. In-
formationen i massmedierna om äldres situation är
omfattande redan i dag men kommer säkerligen att
öka. Debatten om villkoren för de äldre kommer att
fokusera de aktuella problemen i ännu högre grad än i
dag. Det är bra att så sker. Det kommer att utveckla
olika vårdformer och skapa alternativ och därmed
stärka den äldre vårdtagarens ställning.
I Socialstyrelsens årsrapport 1995 som gäller upp-
följning och utvärdering av ÄDEL-reformen - den
kom för bara ett par veckor sedan - påtalas en mängd
brister och ofullständigheter i viktiga nyckelfunktio-
ner såsom utredning, vårdplanering, dokumentation
och informationsöverföring. Detta gäller såväl inom
sjukhusvården, den öppna vården och den kommunala
äldreomsorgen som mellan dessa vårdformer. Social-
styrelsen skriver att brister i samarbetet mellan hu-
vudmännen leder till att patienten flyttas mellan olika
vårdgivare i livets slutskede. Detta är inte acceptabelt.
Man framhåller också vikten av att utveckla kvaliteten
och innehållet i vården av och omsorgen om de äldre.
De allra flesta äldre bor hemma. I olika under-
sökningar som gjorts på flera håll i Sverige, bl.a. i
min hemkommun Mark, har pensionärerna uttryckt
starka önskemål om att få bo kvar i sitt hem så länge
som möjligt. Det är då utomordentligt viktigt att den
sociala hemhjälpen fungerar på ett bra sätt och att
tillräcklig hjälp ges.
Av Socialstyrelsens rapport framgår att det skett
en omfördelning av resurserna från åldersgruppen 65-
79 år till personer över 80 år. Detta gäller såväl för
särskilt boende som för social hemhjälp och färd-
tjänst. Noteras kan då att antalet personer som redan
har hemhjälp men skulle vilja ha mer hjälp har tre-
dubblats över en sexårsperiod. Samtidigt har antalet
anhöriganställningar och anhörigbidrag minskat. Det
tycker jag är mycket allvarligt.
I den moderata kommittémotionen om äldreom-
sorgen skriver vi att det skall vara möjligt att anställa
en granne eller en anhörig efter samma taxa som gäl-
ler i övrigt inom hemtjänsten. Detta är en relativt
billig vårdform som dessutom ger den äldre möjlighet
till ett eget val av assistans. Här kan även ideella
organisationer göra en insats, t.ex. kyrkor och pensio-
närsföreningar.
När det gäller insatser i äldrevården skriver Soci-
alstyrelsen: "Efter Ädelreformens ikraftträdande har
det av och till hävdats att det har skett en försämring
av läkarservicen, speciellt för de äldre som bor i sär-
skilt boende."
Denna utveckling bekräftas i sjukhemsstudien.
Man skriver i Socialstyrelsens rapport att kvaliteten
och kontinuiteten i läkarinsatserna var diskutabel. En
av orsakerna är att läkaren och den vårdansvariga
sjuksköterskan tillhör olika organisationer. Vårdtaga-
ren hamnar därmed mellan två stolar.
I vår motion pekar vi på att det bör finnas geriat-
riska specialistläkare eller allmänna specialister som
har det övergripande ansvaret och är knutna till sina
speciella enheter. Detta hindrar inte att man kan välja
att ha en egen husläkare.
För att det skall vara möjligt att bo hemma måste
det finnas en väl fungerande sjukvård. Antalet akut-
sjukvårdsplatser får inte minska om detta går ut över
de äldres behov av sjukvård.
I ÄDEL-utvärderingen påvisas skrämmande ex-
empel från Stockholms län när det gäller utskrivning
från sjukhus. Möjligheten att det föreligger liknande
tendenser även ute i landet kan inte uteslutas. Från
1993 till 1994 ökade antalet utskrivna personer som
var 65 år och äldre och som dog inom två dagar efter
utskrivningen från 109 till 235 personer, alltså mer än
en fördubbling. Efter 14 dagars hemskrivning ökade
antalet dödsfall från 729 till 1 380. Detta kan inte
kallas för human äldrevård.
Socialutskottet har reagerat starkt inför detta, och
det är med stor tillfredsställelse jag kan konstatera att
utskottet ställt sig positivt till de synpunkter och yr-
kanden om vård i livets slutskede som vi moderater
tagit upp i vår motion.
Ett annat område som berörs i ÄDEL-rapporten är
hjälpmedel. Här finns brister beträffande utredning av
behovet, långa väntetider och problem med olika
huvudmän. För den enskildes möjligheter att klara sig
själv så mycket som möjligt är adekvata hjälpmedel
fundamentalt. Vi har i en tidigare motion föreslagit en
hjälpmedelsgaranti som innebär att alla som är i be-
hov av hjälpmedel skall garanteras detta.
Herr talman! Många fler områden berörs i ÄDEL-
rapporten, t.ex. färdtjänst, kostnadsutveckling, dag-
verksamhet, rättssäkerhet inom hemtjänsten, lex Ma-
ria-anmälningar, förtroendenämndsärenden och vård i
livets slutskede. Tiden medger ej att penetrera dessa,
men de synpunkter som finns i rapporten är väl värda
att beakta.
Ett sista, allmängiltigt citat från rapporten vill jag
emellertid gärna göra:
"Tre nyckelord anger Ädelreformens långsiktiga
mål; trygghet, valfrihet och integritet. Men som ett
ytterligare mål anges även medbestämmande. De
poängteras också i Socialtjänstlagens portalparagraf.
De används i de flesta sammanhang och förutsätts
vara självklara. Men med tanke på hur äldre- och
handikappomsorgen under årtionden bedrivits har de
äldre sällan haft speciellt mycket att välja emellan.
Mest uttalat är detta om de är beroende av hjälp från
andra för att kunna klara sig. De är i beroendeförhål-
lande till andra och kan i och med detta inte fritt välja
eller bestämma vad de vill ha eftersom de alltid har en
motpart för att få sin önskan uppfylld. De är även rent
styrkemässigt i underläge just till följd av sin ålders-
svaghet, sjukdom eller handikapp."
Det här avsnittet beskriver målen och syftet med
äldre- och handikappomsorgen - något som vi säkert
alla instämmer i. Men verkligheten ger tyvärr en an-
nan bild och ett annat innehåll, vilket också Socialsty-
relsen noterar.
Varför har det då blivit så fel? En orsak är natur-
ligtvis att den förda politiken varit felaktig. Det upp-
brytande av monopol och frisläppande av konkurre-
rande vårdgivare och vårdmonopol s om påbörjades
under de borgerliga regeringsåren har stannat upp
inför återställarpolitiken.
Vi har i våra motioner utvecklat synen på väl-
färdspolitiken, där den viktigaste reformen är att av-
reglera den monopoliserade tjänstesektorn samt hälso-
och sjukvården. Äldre, svårt sjuka och handikappade
måste få bestämma över sin vardag genom att på lika
villkor få välja mellan olika former av service, vård
och boende.
Utgångspunkten är ett system med gemensam fi-
nansiering men där resurserna styrs mot de reella
behoven. Vårt förslag om en allmän sjukvårdsförsäk-
ring ger den enskilde vårdtagaren möjlighet att välja
vårdgivare, boende och social omsorg. Vi vill ge de
äldre lagstadgad rätt till valfrihet när det gäller hem-
tjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer.
Under vår aktiva tid i livet har vi möjlighet att fritt
välja inom en rad områden såsom bostad, bostadsort,
yrke, fortskaffningsmedel, inköpsställe, m.m. Då man
blir äldre och funktionerna sviktar begränsas valmöj-
ligheterna starkt. När det gäller så personliga saker
som omvårdnad och sjukvård borde det vara själv-
klart att få välja det man själv önskar.
För en gammal och sjuk människa i behov av vård
är det synnerligen viktigt att även i det läget kunna
påverka sin situation. De personliga önskemålen
måste så långt som möjligt tillgodoses.
Vi moderater var tveksamma till ÄDEL. Vi kan nu
konstatera att många problem kvarstår. Gränsdrag-
ningsproblemen mellan landsting och kommuner finns
kvar. Visst dubbelarbete utförs samtidigt som de
samlade resurserna inte utnyttjas totalt. Detta leder i
många fall fortfarande till en otillfredsställande vård
och rehabilitering.
Det bästa sättet att lösa gränsdragningsproblemen
är enligt vår mening att ansvaret för val av sjukvård
och omsorg överförs från landsting och kommuner till
en allmän sjukvårdsförsäkring som följer den enskilde
vårdtagaren, oavsett vilket sjukhus eller sjukhem han
eller hon väljer. Med en sådan försäkring skulle en
mängd alternativ uppstå. Därmed skapas också kon-
kurrens. Som en följd av detta kommer en snabbare
utveckling att ske inom hela vårdområdet samtidigt
som kvaliteten förbättras.
När patienten har full valfrihet kommer vården att
anpassa sig till den efterfrågan inom olika områden
som kommer att uppstå. Vårdtagarens önskemål och
behov kommer att stå i centrum på ett helt annat sätt
än i dag.
Herr talman! Vi står självfallet bakom våra motio-
ner om äldreomsorg, men för att vinna tid nöjer jag
mig med att yrka bifall till reservation 1.