Herr talman! Att den som har ett långt livs erfa-
renhet bakom sig skall kunna få bestämma, tillsam-
mans med sina anhöriga, hur den vård man behöver
på ålderns höst skall utföras och vilken vårdgivare
man skall ha låter närmast som en självklarhet. Men
så är det inte i verkligheten.
Visserligen har mångfalden i vården och boendet
ökat de senaste åren och antalet vårdgivare har blivit
fler, men fortfarande handlar det mer om kommuner-
nas valfrihet än om den enskilde vårdtagarens. Det är
snarare fråga om att kommunerna har skaffat sig al-
ternativ och valfrihet, som sedan inte fullt ut har fått
slå igenom när det gäller den enskildes möjlighet att
välja. Det är dags att ändra det nu. Det är dags att
ändra lagen så att samma valfrihet som vi har skapat
inom barnomsorgen också får gälla inom äldrevården.
Givetvis får den enskildes valfrihet aldrig gå ut
över någon annan enskild persons valfrihet. Men det
är inte heller det som det handlar om. Vad det är för
typ av tjänster och vård man behöver och vilka resur-
ser som måste sättas in måste naturligtvis avgöras i
samråd mellan den enskilde och den som har kost-
nadsansvaret, men hur och vem som skall utföra de
tjänsterna måste den enskilde bäst kunna avgöra själv
tillsammans med sina anhöriga.
Att Socialdemokraterna är ambivalenta på den här
punkten förvånar mig inte särskilt mycket med tanke
på den interna maktkamp som nu tycks råda mellan
bevarare och förnyare. Men att t.ex. Folkpartiet inte
har ställt sig bakom den reservation och vi moderater
och kds tillsammans har avgivit på den här punkten
förvånar mig litet, eftersom Folkpartiet ändå har varit
en av föregångarna när det gäller kampen för enskil-
das valfrihet.
En av tankarna, herr talman, bakom ÄDEL-
reformen var att få bort de gränsdragningsproblem
som funnits mellan omsorg och sjukvård. Redan när
ÄDEL-reformen beslutades varnade vi från Centerns
sida för att det fanns en viss risk för att andra gräns-
dragningsproblem skulle uppstå i stället. ÄDEL-
reformen innebar att man flyttade gränserna mellan
sjukvård och äldreomsorg på ett sätt som gjorde att vi
inte var säkra på att man skulle få bort gränsdrag-
ningsproblemen. Det fanns risk att man i stället skulle
få dem på ett annat ställe.
Ett sådant problem, som kommit att bli alltmer
uppmärksammat på senare tid, är just den medicinska
kompetensen inom det särskilda boendet. En geriatri-
ker som ringde till mig för litet sedan berättade att han
en sen kväll blev kallad till ett sjukhem som kommu-
nen drev. Han försökte få reda på vad den äldre som
behövde hans hjälp hade för problem. Han tittade på
de anteckningar som fanns på sjukhemmet för att
kolla vad som möjligen kunde ligga bakom sjukdoms-
fallet. Där stod det: "Har haft hjärtbesvär. Har en son
i Göteborg." Det är inte särskilt mycket att gå efter för
den läkare som får rycka in på det här sättet.
Det behövs nu en förbättring av kontinuiteten i
den medicinska vården med en fastare koppling mel-
lan sjukhemmen och läkare med geriatrisk kompetens.
Det kan ske på olika sätt. Det behöver inte nödvän-
digtvis vara likadant överallt, men det är viktigt att
åstadkomma en fastare koppling.
Herr talman! Det finns fortfarande ett antal små
och väl fungerande sjukhem kvar här i landet. Det har
gjorts mycket för att få bort dem. Men vi tycker att
sjukhemmen fyller en viktig funktion i vårdkedjan,
inom ramen för den mångfald som behövs och som
faktiskt nu mestadels har börjat uppstå inom äldrevår-
den. Därför behöver de finnas kvar. Vi tycker från vår
sida att staten bör stimulera och underlätta det i stället
för att försvåra det. Vi har också tagit upp det i en
gemensam reservation.
Socialtjänstkommittén, som nyligen har avlämnat
sitt slutbetänkande, har i sitt förslag yrkat på en la-
gändring som ger kommunerna ett tydligare ansvar
när det gäller stödet till anhörigvården. Det är en enig
kommitté som har föreslagit det. Vi är medvetna om
att det kommer att ställa ökade krav på kommunerna,
men det är också en av de få punkter i kommitténs
förslag som innebär ökade ekonomiska krav på kom-
munerna. Vi tyckte att det här var så angeläget att det
borde kunna vara ett undantag i det nollsummespel
ekonomiskt sett som kommittén har arbetat med.
Det är viktigt att anhörigvården inte bara betraktas
som ett komplement utan också som en viktig del,
likvärdig med annan del av vården. Vi tycker inte att
regeringens förslag till ny socialtjänstlag bör avvaktas
- i den här delen kommer det att dröja, om jag har
förstått det rätt. Vi anser därför att det här bör beslu-
tas redan nu.
Herr talman! Det här är några av de punkter som
vi har tagit upp i gemensamma och enskilda
reservationer. Vi står naturligtvis bakom alla de
reservationer som vi har skrivit på men vi nöjer
oss med att yrka bifall till reservation nr 2 vid det
här tillfället.