Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
betänkandet 1995/96:SoU2 i dess helhet och avslag
på samtliga reservationer.
I detta betänkande från socialutskottet behandlas
drygt femtiotalet motionsyrkanden om äldrefrågor
från den allmänna motionstiden i år. I motionerna tar
man upp ett brett fält av äldreomsorgen och med den
närbesläktade områden, vilket redan framgått av de-
batten här.
Jag tycker att det redan från början finns skäl att
understryka den omfattande samsyn som på det här
området i allt väsentligt råder i utskottet tvärs över
partigränserna. De åsiktsskillnader som ändå finns är
ofta marginella och handlar mer om medlen än om
målen.
Jag säger detta eftersom det till och från bränner
till kring de här frågorna i den allmänna debatten; ofta
med utgångspunkt i någon officiell rapport eller i en
enskild händelse som uppmärksammats i massmedi-
erna. Det är lätt att tro att de politiska partierna vid de
tillfällena i riksdagen står långt från varandra, men i
regel tycker vi förhållandevis lika.
Bara för att det råder stor samsyn får man natur-
ligtvis inte nonchalera signaler om brister i välfärden
och omsorgen när det gäller de äldre - och för den
delen inte för någon annan heller. Varje enskild
människa som kommer i kläm är en för mycket och
ger anledning till att noga ta reda på vad som faktiskt
har inträffat och varför det har inträffat.
Herr talman! Det finns skäl att noga följa utveck-
lingen inför det som nu händer i kommuner och
landsting. De omfattande besparingar som nu genom-
förs kommer naturligtvis att påverka kvaliteten. Att ta
bort 10-15 % och ibland mera och samtidigt säga att
det inte påverkar kvaliteten är inte riktigt trovärdigt.
Kvaliteten i äldreomsorgen är så mycket mer än ett
slags miniminivå för vad som är acceptabelt.
Frågan bör i stället formuleras så här: Innebär be-
sparingarna att kvaliteten sänks så mycket att äldre-
omsorgen blir otillräcklig och ovärdig ett välfärds-
samhälle?
Herr talman! Sannolikt finns det på de flesta håll
en sådan marginal till ett slags nedre gräns att det går
att klara rimliga kvalitetsmål trots de neddragningar
som nu sker. Men samtidigt måste man naturligtvis
säga att färre anställda i omsorgen betyder lägre kvali-
tet. Möjligheten att rationalisera och effektivisera
omvårdnad är så mycket mera begränsad än vad som
gäller när varor produceras.
Det går alltså inte att utfärda en garanti för att ris-
ken inte skulle finnas att detta någonstans i detta land
kommer att innebära så stora kvalitetssänkningar att
det inte är acceptabelt i en välfärdsnation som har alla
människors lika värde som utgångspunkt och mått-
stock. Alla människors lika värde skall självfallet
också gälla inom äldreomsorgen; därmed också rätten
till samma vård, omsorg och behandling som alla
andra kan få.
Jag återkommer till frågan om en utvärdering och
analys av äldreomsorgen och välfärden.
De olika områden som tas upp i motionerna och
därmed i betänkandet handlar om valfrihet och trygg-
het inom äldreomsorgen, äldreboendet och hemtjäns-
ten samt om vård och rehabilitering, anhörigvård,
vård och behandling av demenssjuka, en god vård i
livets slutskede, äldreombudsman, övergrepp mot
äldre, äldre invandrare och frågan om högkostnads-
skydd för kommunala avgifter.
Merparten av motionsyrkandena har utskottet be-
handlat mycket positivt. De flesta motionerna grundas
på en oro för de äldre i samhället och på hur omsor-
gen om äldre i framtiden kommer att fungera.
Herr talman! För oss socialdemokrater är äldre-
omsorgen en gemensam angelägenhet som skall fi-
nansieras solidariskt och som skall styras demokra-
tiskt och offentligt. Kommunerna har verksam-
hetsansvaret, och resurserna skall fördelas efter be-
hov. Verksamheten skall präglas av trygghet och
kontinuitet. Den skall i så stor utsträckning som möj-
ligt utformas efter de äldres behov och önskemål. Ett
av målen för äldreomsorgen är att de äldre skall ges
möjlighet att själva bestämma över sin livssituation
och över det sätt varpå omsorgen ges.
Detta gäller naturligtvis också de äldres möjlighe-
ter att bo kvar hemma, även när behovet av vård och
service är omfattande. För detta ändamål har det visat
sig att de statsbidrag som utgått har skapat bra förut-
sättningar för kommunerna att tillgodose behovet av
särskilt boende för äldre.
Herr talman! Sedan skall jag kommentera några av
reservationerna.
I frågan om alternativ respektive valfrihet inom
äldreomsorgen framhärdar Moderaterna i sin defini-
tion av valfriheten. Det är inget att bli överraskad
över. Jag respekterar Moderaterna för deras inställ-
ning här. Moderaterna vill ju privatisera äldreomsor-
gen, därför att de tycker illa om offentligt driven vård
och om den offentliga sektorn. Då är det ganska na-
turligt att inta nämnda förhållningssätt.
Men samtidigt som jag säger att jag respekterar
detta ställningstagande är det nödvändigt att peka på
den omständigheten att all erfarenhet visar att nämnda
alternativ kommer att leda till dyrare vård och om-
sorg. Det innebär också att det blir sämre ur ett rättvi-
se- och jämlikhetsperspektiv.
För oss socialdemokrater handlar valfrihet om val-
frihet för alla, inte bara för några.
Folkpartiet vill enligt reservation nr 3 öka trygghe-
ten i äldreomsorgen. Det är en lovvärd ambition som
naturligtvis också vi socialdemokrater ställer upp på.
Jag är övertygad om att alla andra har samma ambi-
tion. Men då infinner sig naturligtvis frågan om vilka
medel man väljer.
Socialtjänstkommitténs förslag innehåller det
mesta av vad Folkpartiet vill uppnå. Förslaget bereds
nu i regeringskansliet. Det finns därför inga skäl att
slå in dörrar som redan är öppna.
Kravet på att landsting och kommuner skall upp-
rätta en trygghetsgaranti för äldre låter sig väl sägas.
Men det är inte en trygghetsgaranti som kan ge kom-
muner och landsting en ekonomi som garanterar de
äldre en god vård och omsorg. Det är i stället en
samlad ekonomisk politik som syftar till minskad
arbetslöshet och sanerade offentliga finanser som ger
denna trygghet. Detta borde Folkpartiet ha insett när
man förde befälet i Finansdepartementet.
Det är inte särskilt hedervärt att kritisera den städ-
patrull och renoverinsstyrka som nu är i full fart med
att städa och återuppbygga Sverige. Jag uppmanar i
stället Folkpartiet att delta i den städningen och reno-
veringen av landet. Jag är också övertygad om att
Folkpartiet har mycket att tjäna på att slå in på den
vägen.
Herr talman! Jag lovade tidigare att återkomma till
uppföljningen och utvärderingen. I Socialstyrelsens
årsrapport redovisas en del oroande tendenser. Det
handlar om personer som avlider inom 2 respektive
14 dagar efter en utskrivning från somatisk akutsjuk-
vård.
I denna redovisning finns det uppgifter om att an-
talet avlidna i Stockholms län 2 dagar efter utskriv-
ning fördubblats mellan 1993 och 1994. I en jämfö-
rande studie i Värmland finns inte denna skillnad.
Studien visar vidare att det i Stockholms län blivit allt
vanligare att en gammal människa som skrivs in på
sjukhus skrivs ut till en ny boendeform under de allra
sista levnadsdagarna.
Dessa uppgifter föranleder följaktligen frågan om
hur människor bemöts, behandlas och vårdas i livets
slutskede. Det går inte att dra absoluta slutsatser av
dessa uppgifter, men dessa är i sig tillräckligt alarme-
rande för att man skall gå vidare med studier och med
en uppföljning.
Regeringen tillkallar därför inom kort en särskild
utredare för att belysa frågan om hur äldre bemöts
inom vård och omsorg. Utredaren skall kartlägga och
beskriva brister i bemötandet av äldre inom vård och
omsorg, analysera vad som påverkar personalens
bemötande av äldre, analysera faktorer i organisation
och struktur som bidrar till brister i kvalitet och bemö-
tande, belysa internationella erfarenheter och kunskap
på området, kartlägga och beskriva pågående utveck-
lingsarbete i kommuner och landsting som rör kvali-
tetsutveckling och utveckling av innehållet i omsorg
och vård samt föreslå åtgärder som kan bidra till att
dessa brister och missförhållanden kan avhjälpas.
Herr talman! Under många år har äldreomsorgsar-
betet varit inriktat på viktiga strukturfrågor. Det har
gällt organisationsförändringar och - framför allt -
frågan om en ny, tydlig ansvarsfördelning mellan
huvudmännen. Formerna för vård och omsorg har
engagerat politiker och tjänstemän. Frågan har stått i
förgrunden under lång tid. Mot denna bakgrund anser
regeringen att det nu är dags att fokusera mer på inne-
hållet i äldreomsorgen, på frågor som berör bemötan-
de, respekt för äldres självbestämmande, integritet,
trygghet och värdighet.
Herr talman! Jag vill avsluta med att än en gång
påminna om den omfattande samsyn som råder kring
äldreomsorgen i utskottet, en samsyn som kommer till
uttryck i betänkandet och i de många gemensamma
texter som finns där. Polemik gällande några enskilda
avsnitt får inte skymma detta faktum.