Herr talman! Hans Karlsson talar om risken för
kvalitetssänkning. Han säger att man till slut hamnar
vid en smärtgräns.
I ÄDEL-rapporten står det att antalet patienter
som har avlidit på sju geriatriska sjukhus i Stockholm
har ökat från 25 till 165 mellan åren 1993 och 1994,
dvs. en ökning med 700 %. Kan man ta en sådan
uppgift som ett tecken på att smärtgränsen är nådd
eller var skall man dra gränsen? Det är mycket allvar-
liga siffror, kanske de mest extrema.
Hans Karlsson jämförde regeringens insatser med
en städpatrull och en renoveringsstyrka. Ett litet tips
är att man börjar städa uppifrån, vilket jag har fått lära
mig. Det innebär att man tar tag i sådant som männi-
skor retar sig på, t.ex. fallskärmsavtalen, skattefusk,
missbruk och tillskansande av förmåner, och inte till
att börja med ger sig på dem som befinner sig längst
ned på botten.
Beträffande det som sades om en renoveringsstyr-
ka vill jag fråga följande. Har inte svensk sjuk- och
hälsovård fungerat ganska bra tidigare? Om man nu
skall renovera och återställa den, är det då inte lämp-
ligt att man tillskjuter pengar?