Herr talman! Äldreomsorgen har genomgått en
stor förändring till det bättre i Sverige. Inte minst har
ÄDEL-reformen bidragit till detta genom att kommu-
nerna har fått ett klart ansvar när det gäller äldres
boende och omsorg.
Men vi i Folkpartiet liberalerna är inte nöjda. Det
finns fortfarande stora brister, vilket också den senas-
te årsrapporten från Socialstyrelsen visar.
Människor i vårt samhälle har både rättigheter och
skyldigheter. Så kan grunden för det liberala samhäl-
let formuleras. Men människor skall inte behöva vara
högutbildade eller vana att söka information för att
veta vilka rättigheter och skyldigheter man har. Att
veta vad man har för rättigheter innebär en trygghet -
man vet vad man kan förvänta sig men också vad
samhället inte kan hjälpa till med.
Behovet av att känna trygghet inför ålderdomen är
stort. Även om viktiga förbättringar har skett, känner
många att de inte vågar lita på att deras behov kom-
mer att tillgodoses. Därför vill vi från Folkpartiet
liberalerna stärka de äldres ställning genom att upprät-
ta trygghetsgarantier för de äldre.
I socialtjänstlagen bör tydligare slås fast vilka
skyldigheter kommunerna har gentemot de äldre.
Vidare bör varje kommun och landsting upprätta en
trygghetsgaranti för äldre inom sitt område. Innebör-
den av trygghetsgarantin skall vara att de äldre får
veta vilken service de kan räkna med av äldreomsor-
gen och sjukvården. Om den brister skall den enskilde
också kunna vända sig till en namngiven person - en
lokal äldreombudsman - för att få hjälp.
I vårt förslag till trygghetsgaranti tar vi upp 13
punkter som vi anser vara grundläggande, och som vi
anser att kommuner och landsting skall ha som mål att
uppfylla senast år 2000.
Herr talman! Jag tänker inte redogöra för varje
punkt, men några exempel är rätten till lämplig bostad
inom sex månader och vid akut behov inom en må-
nad, rätt till eget rum på sjukhem om man så önskar,
rimliga avgifter och rätt till service om man bor kvar
hemma. Det är alltså några av punkterna för att de
äldre skall veta vad som gäller.
Herr talman! Bostadsbyte på äldre dagar kan
ibland ha en positiv effekt men kan ibland medföra
negativa hälsoeffekter. Vad resultatet blir beror på
många faktorer. Den ekonomiska situationen, tidigare
benägenhet till bostadsbyte, civilstånd m.m. är sådant
som kan påverka hur de äldre kommer att må efter
bostadsbytet.
Många studier visar att flyttning när det gäller äld-
re kan medföra ökad dödlighet och minskad funk-
tionsförmåga och livskvalitet. Depressioner och för-
virringstillstånd är inte ovanligt. En viktig faktor är
om flyttningen förberetts genom samtal och om den
har varit frivillig. Äldre som mot sin vilja flyttas från
normalt boende till långvården reagerar ofta negativt
redan under väntetiden. Kommun- och landstingsför-
bunden har utfärdat rekommendationer om vad man
skall tänka på vid flyttning. Utgångspunkten är att
individen själv skall bestämma var hon skall bo.
Vi anser att effekterna av rekommendationerna nu
bör utvärderas, eftersom det har förflutit fem år sedan
de tillkom. Men utskottets majoritet anser att det är
tillräckligt med den uppföljning som Socialstyrelsen
gör. Men vi tycker ändå att det skall göras en speciell
utvärdering av dessa rekommendationer, eftersom så
många studier visar att flyttning av äldre kan medföra
ökad dödlighet och en minskning i funktionsförmågan
och livskvaliteten. Det är därför det är av så speciellt
stor vikt att denna utvärdering sker.
Herr talman! Till Roland Larsson vill jag bara sä-
ga att han inte behöver oroa sig för Folkpartiet när det
gäller valfriheten för de äldre. Jag vill bara hänvisa
till den motion som vi har väckt, vilken bl.a. behand-
las här i dag. Av den framgår det klart var vi står, och
vi har också kallat den Trygghet och valfrihet på äldre
dagar.
Vi står också bakom en reservation i utskottet som
handlar om små, väl fungerande sjukhems möjligheter
att få finnas kvar. Det är flera partier som står bakom
reservationen. Det är en viktig fråga som vi har tagit
upp många gånger. Den är viktig och fortfarande
aktuell.
Vi från Folkpartiet liberalerna står naturligtvis
bakom samtliga reservationer, men för tids vinnande
yrkar jag här bifall till reservation nr 3.