Herr talman! Göran Lennmarker sade att man inte
kan bygga en socialistisk välfärdsstat i Central- och
Östeuropa. Lennart Rohdin har fortsatt med att säga
att det inte är systemskiftet i Öst- och Centraleuropa
som är orsaken till problemen, utan det gamla syste-
met med planekonomi, kommandoekonomi.
Jag är beredd att delvis instämma i det man här
har sagt. Man har definitivt inte kunnat bygga ett
socialistiskt välfärdssystem i Öst- och Centraleuropa.
Det är inte de stora systemförändringarna i dag som är
grunden till problemen. Där är vi helt överens. Det är
gamla felaktigt uppbyggda system som är orsaken.
Därmed inte sagt att det inte skulle kunna gå att bygga
ett socialistiskt välfärdssystem i något annat land. Det
bör vara fullt möjligt. Det som framför allt har präglat
de gamla kommandoekonomierna - förutom att det
inte varit särskilt hög tillväxt, inte ekologiskt gynn-
sam, och inte heller har det gynnat jämställdheten i så
stor utsträckning - är det demokratiska underskottet.
Människors inflytande över sin vardag har inte funge-
rat. Deras ringa inflytande på högre nivåer över vilka
ledare som valts och hur ledarna har styrt är det stora
problemet.
Det är intressant att notera att det, när vi diskute-
rar biståndet och samarbetet med Central- och Östeu-
ropa i dag och det som tas upp i det här betänkandet,
över lag väldigt mycket handlar om säkerhetsfrågor.
Det är svårt att undvika, därför att i många år har vi i
Sverige huvudsakligen pratat om och sett på Ryssland
som det stora hotet. Det är ju det som i väldigt stor
utsträckning har motiverat att vårt försvar har satsat
över 30-40 miljarder kronor per år under en period av
flera år bakåt i tiden.
Vårt försvar har byggt på rädslan för/hotet av ett
anfall från öst. Men vi kan samtidigt se på vad vi har
gjort sedan befrielsen kom i Öst- och Centraleuropa,
när människorna själva - precis som Lennart Rohdin
var inne på - gjort sig av med ett system som inte var
demokratiskt.
Demokratistödet till Ryssland exempelvis har un-
der de tre senaste åren uppgått till 300 miljoner kro-
nor totalt, och under motsvarande period har vi satsat
över 100 miljarder kronor på vårt svenska försvar.
Under kommande period, som diskuteras i det här
betänkandet, är vi beredda att för demokratistödets
del satsa omkring 200 miljoner kronor på Ryssland.
Det skall jämföras med vad vi lägger ned på att ut-
veckla JAS, som inte fungerar, eller vad vi lägger ned
på ubåt 2000 eller på en rad andra väldigt destruktiva
system inom det svenska försvaret.
Under kommande period omfattande ett och ett
halvt år satsar vi totalt drygt 1 miljard på bistånd till
Öst- och Centraleuropa. Det är väldigt ynkligt i för-
hållande till försvarskostnaderna.
Vi i Vänsterpartiet har inte heller några stora
summor pålagda här, utan det handlar framför allt om
miljöstödet. Vi har lagt på ytterligare 150 miljoner
kronor i förhållande till regeringens budget. Flera
andra partier har kunnat satsa mer i sina respektive
budgetar, men jag hoppas att vi åtminstone som en
minsta gemensamma nämnare här skall kunna öka
samarbetspengarna till Öst-och Centraleuropa med
150 miljoner kronor.
Jag kan jämföra med Norge, som nyligen har an-
slagit extrapengar för att ta hand om atomubåtar och
annat avfall på Kolahalvön. Sverige anslår bara mot-
svarande 80 miljoner kronor osv. Så här kan man
fortsätta med jämförelser.
Vad vi i Vänsterpartiet vill är att regeringen åter-
kommer med större anslag och ser hur man bredare
kan stödja utvecklingen i de här länderna.
Den huvudinriktning som tas upp i betänkandet
och som Sverige satsar på tycker vi i Vänsterpartiet är
riktig. I stort ansluter vi oss till den. Vi tycker också
att det är väldigt positivt att vi här har fått en samlad
bild av biståndspengarna till Öst- och Centraleuropa,
till skillnad från förut när det varit en uppdelning på
en rad områden och när det varit en väldigt svår han-
tering. Det har varit mycket svårt att få en överblick
över vad det faktiskt har handlat om.
Vidare tror jag att man måste satsa mycket mera
på samordning och samarbete mellan enskilda organi-
sationer på området och myndigheter. Där har det
funnits stora brister.
Jag vill peka på några av de områden som finns
med här.
Jag var inne på demokratistödet. Stödet till folkrö-
relserna och uppbyggnaden av rättsstaten ser vi som
väldigt väsentliga.
Miljösaneringen är av enorm betydelse. I fråga
framför allt om Östersjön, vårt gemensamma hav, kan
stora insatser göras.
Sedan vill jag peka på sociala projekt som väldigt
ofta har kommit i skymundan och som definitivt inte
har fått några stora pengar. Där har man exempelvis
från handikapporganisationer och från olika landsting
i Sverige under många år satsat på kunskapsöverfö-
ring till framför allt Baltikum, men även till Rumänien
och en rad andra länder i Östeuropa, för att billigt och
på ett mycket effektivt sätt kunna dela med sig av
erfarenheter och hjälpa till med uppbyggnaden av ett
bra och fungerande stöd till människor med handi-
kapp. Det gäller exempelvis barn som föräldrarna
själva tidigare inte har kunnat ta hand om. Det skall
de här föräldrarna kunna göra på ett bättre sätt.
Vi måste se fler områden på det sociala området -
exempelvis prostituerade barn, gatubarn, som i allt
större utsträckning börjar finnas i flera städer i Cen-
tral- och Östeuropa.
Jag vill också peka på vänortssamarbetet, som har
spelat en stor roll i Sverige och som betyder att vi får
kunskaper och nya kontakter. Där vill jag också att
satsningen på sociala områden i större utsträckning
kommer in. Det skall inte bara gälla tekniskt bistånd.
Dessutom vill jag peka på den forskarflykt som
har tagits upp i flera motioner och som är ett allvarligt
problem. Jag tror att Sverige och andra väststater
måste göra mycket mera för att Ryssland och andra
länder i Öst- och Centraleuropa skall få behålla kvali-
ficerade forskare i stället för att dessa, som nu är
fallet, försvinner.
När det gäller exportkrediterna till Ryssland hän-
visar jag till Vänsterpartiets reservation. Vi menar att
det är orimligt att man redan från början har bestämt
att Ryssland skall få en liten andel av de här export-
krediterna. Det som gör det möjligt för Ryssland och
för det svenska biståndet att fungera är att man kan
bygga upp fungerande exportkrediter. Det är väldigt
märkligt att man just beträffande området Ryssland
har varit så njugg. Orsaken är att läget i Ryssland
betraktas som mycket instabilt och att man därför inte
vill satsa. Men jag vill då hävda att vi tidigare har
gjort det när det gällt Baltikum och dessutom haft en
större satsning.
Vi i Vänsterpartiet menar att exportkreditgaranti-
erna måste fungera på samma sätt och att de måste ge
Ryssland samma möjligheter som andra stater.
Herr talman! Jag vill också peka på omvandlingen
av militära resurser till civila. Det finns bra utbild-
ningsinsatser genom BITS. Behoven här är enorma. I
exempelvis Kaliningrad sker det en stor omvandling
av militära resurser till civila, men det kostar pengar.
Dessutom handlar det om hur man får människor
anställda inom försvaret att ta en civil syssla och
också om produktionsapparaten. Där kan Sverige göra
mycket.
I fråga om kärnkraftsavvecklingen tycker jag inte
att Sverige är särskilt konsekvent. Jag undrar varför
det inte satsas mera helhjärtat, om inte annat så av
rent egoistiska skäl. Tjernobylolyckan var ju en stor
katastrof inte bara för Ryssland utan även för vårt
land. Vi vet att Sverige är med dels när det gäller att
göra vissa reaktorer säkrare, dels - som i fallet med
Mochovcereaktorn i Slovakien - när det gäller att
bygga upp och nystarta reaktorer som inte tagits i
bruk.
Jag vill hänvisa till en artikel i tidningen Times
den 20 mars. Författaren frågade om knappa bi-
ståndsmedel verkligen bör användas för att färdigstäl-
la Sovjetdesignade reaktorer. Tror vi att de över hu-
vud taget kan bli säkra när vi för övrigt för egen räk-
ning beslutat om att avveckla kärnkraften?
Det finns dock i detta betänkande litet grand som
är positivt. Jag vill då peka på kollektivtrafiken.
Vänsterpartiet och flera andra partier har lyft fram hur
viktigt det är att en fungerande kollektivtrafik byggs
upp. Vi i Sverige har både god erfarenhet och kun-
skaper om hur det går till. I utskottet har man varit
väldigt positiv till våra krav på detta område.
Till slut vill jag peka på frågan om medlemskap i
EU, som jag inser kan ha sitt värde om de här staterna
i Öst- och Centraleuropa kan komma med. Men vad
som framför allt är viktigt i dag är att se till att de
tullar och handelshinder som finns för de här länderna
avvecklas.
Herr talman! Jag hänvisar till Vänsterpartiets re-
servationer. Jag står bakom dem, både egna och såda-
na som vi har gemensamt med Centerpartiet, Miljö-
partiet och Kristdemokraterna. Jag vill särskilt yrka
bifall till reservation 7, som handlar om kärnsäkerhet
och energistöd och som vi har framställt tillsammans
med Centerpartiet och Miljöpartiet. Likaså gäller det
den totala ramen för östsamarbetet. Där yrkar vi i
Vänsterpartiet på ytterligare 150 miljoner kronor.