Herr talman! Folkpartiet ställer sig i allt väsentligt
bakom de förslag som läggs fram i propositionen och
i betänkandet. Sveriges samarbete med de nya demo-
kratierna i Öst- och Centraleuropa är, som vi ser det
och som vi alla är överens om, en av hörnstenarna i
vår utrikespolitik.
Jag vill emellertid ta upp några aspekter på den
bakomliggande analysen av förhållandena och ut-
vecklingen i Öst- Centraleuropa. Vi har där en reser-
vation och även ett särskilt yttrande från Folkpartiets
sida. Jag tror att den bakomliggande analysen är rätt
viktig för förståelsen för och förhållningssättet till det
vi skall hantera.
I vårt särskilda yttrande berör vi de skrivningar
som finns i betänkandet kring gemensam säkerhet. Låt
mig slå fast att kommunismens och planekonomins
fall var en stor seger för folken i Central- och Östeu-
ropa. Det var inte väst som besegrade öst. Det var öst
som bröt samman på grund av systemets oförmåga att
överleva. Det var folken i öst som vann sin frihet.
Skrivningarna i betänkandet är därför inte alldeles
givna. I själva verket tryckte staterna i väst in i det
sista väldigt hårt på stabilitetsaspekterna. Man hade
kontakt med och satsade på herrar som Gierek, Ho-
necker, Brezjnev och Gorbatjov ända tills samman-
brottet var fullständigt.
I själva verket var det under 80-talet - jag har
själv sett det - MR-rörelser och t.o.m. fredsrörelsen i
väst som mest klart och entydigt satsade på demokra-
tirörelserna i Östeuropa. Ängslan och tveksamhet
präglade väldigt länge västs förhållningssätt. I någon
mån fortsätter det än i dag.
Det utskottet skriver om systemskifte, synen på
marknadsekonomi och hastigheten med vilken dessa
förändringar borde ske tycker jag att det finns anled-
ning att uppmärksamma. Utskottet skriver att mark-
nadsekonomin innebär begränsningar. Vi som lever i
en marknadsekonomi har naturligtvis klart för oss
vilka svagheterna är. Men i det här sammanhanget när
det gäller utvecklingen av de nya demokratierna i Öst-
och Centraleuropa är ett sådant konstaterande full-
ständigt onödigt. Det är alldeles uppenbart så att det
är kommunismen, planekonomin och diktaturen som
är orsaken även till de missförhållanden som finns i
dag i de nya demokratierna.
Allt detta ledde till ekonomiskt, socialt, ekologiskt
kaos, civilt vakuum och i väldigt stor utsträckning
redan före systemets fall till svart ekonomi. Allt detta
är sådant som de nya demokratierna har ärvt och som
finns kvar och präglar mycket av förhållandena, även
efter det att förändringar har vidtagits. Det är således
inte systemskiftet som är orsaken till de stora och
svåra problem av social och annan karaktär som
präglar många av dessa stater. Det är inte hastigheten
eller brådskan i systemskiftet som är orsaken. Dessa
problem är minst lika stora, eller större, i de forna
kommuniststater där man har kommit väldigt liten bit
på vägen när det gäller förändringar. I alla stater, även
i dem som har kommit längst, finns följderna av det
gamla systemet fortfarande kvar och spelar en stor
roll när det gäller attityder och förhållningssätt hos
människor och i strukturer i samhället. Det är således
alldeles klart, som vi ser det, att det gäller att satsa
fullt ut på fullt genomförd demokrati och marknadse-
konomi. Det tillsammans med en uppbyggnad av ett
civilt samhälle, fria civila strukturer som aldrig fun-
nits i den forma kommuniststaterna, kan innebära att
de här staterna tar sig upp på fötter. Det leder inte
med automatik till, men är absolut en förutsättning
för, både socialt och ekologiskt hållbar utveckling.
Herr talman! Därför är det i Sveriges intresse att
så snart möjligt integrera de nya demokratierna i den
europeiska gemenskapen. Det är viktigt för demokra-
tin och stabiliteten i de här staterna och i Europa.
Därför välkomnar vi från Folkpartiet också en ut-
vidgning av Europas säkerhetsstrukturer. Det sägs
ofta att vi inte får skapa några nya gränser eller del-
ningar av Europa. Men att säga nej till förändringar
innebär att man permanentar de gamla gränserna och
uppdelningarna när det gäller Europas säkerhetspoli-
tiska gränser. Det innebär inte ökad säkerhet.
Herr talman! Från Folkpartiets sida sluter vi upp
bakom och tycker att det är väsentligt med priorite-
ringen av samarbetet med Central- och Östeuropa i
vårt närområde. Vi har dock fått glädjande nog gehör
i utskottet för några synpunkter när det gäller andra
stater som vi har framfört i vår motion. Vi har pekat
framför allt på Ukraina, en av de stater där det tagit
väldigt lång tid innan man har påbörjat en förändring.
Men efter parlaments- och presidentvalen 1994 har
Ukraina slagit in på en ny kurs. Det är viktigt - Uk-
raina ligger också i vårt närområde - att se till att
satsa på Ukraina, som är en säkerhetspolitisk nyckel-
stat i den framtida europeiska säkerhetsstrukturen och
en stat med vilken Sverige faktiskt har ganska många
gamla historiska band.
Två andra stater som vi nämnt och där utskottet
också har slutit upp är Slovenien och Makedonien i
det forna Jugoslavien. Det är alldeles givet att det
forna Jugoslavien, som befinner sig i krig, inte kan tas
upp i det här sammanhanget även om det behöver
stöd. Men Slovenien, som redan från början lyckades
stanna utanför konflikten efter sitt korta befrielsekrig,
är i dag en stat som i allt väsentligt i karaktär och
geografiskt sammanfaller med de övriga vichegrads-
staterna och därför bör behandlas därefter.
Makedonien är en stat som också lyckats hålla sig
utanför de våldsamheter som äger rum i det forna
Jugoslavien men är utsatt för inte minst Greklands
strypgrepp och konsekvenserna av FN-blockaden mot
Serbien. Makedonien är därför i stort behov av stöd
och samarbete för att kunna upprätthålla stabiliteten.
Därför är det välkommet att utskottet har instämt i
våra synpunkter.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och
i övrigt till utskottets hemställan.