Herr talman! Först vill jag konstatera att partierna är i
stort sett överens om att vi skall ha samarbete med
våra grannländer i Öst- och Centraleuropa. Vi är
också eniga om att detta samarbete är mycket angelä-
get med tanke på vikten av att utvecklingen i dessa
länder blir så positiv som möjligt.
De dramatiska händelser som vi fått bevittna un-
der de senaste åren innebär att en dynamisk utveck-
ling kommit i gång i de länder som tidigare var under
kommunistisk regim. Det är en verklig utmaning för
oss att på olika sätt bidra till att denna utveckling går i
rätt riktning. Om utvecklingen skulle gå snett, skulle
det innebära en stor säkerhetspolitisk risk för hela
närområdet och en oerhörd tragik för länderna i fråga.
Vi kristdemokrater anser det vara mycket angelä-
get att på allt sätt jämna vägen för ett allt närmare
samarbete med EU för dessa länder. De avtal som
finns är ett steg på vägen och vi anser att de bör ut-
vidgas till mer medlemsliknande avtal. Ett tätare sam-
arbete bidrar till att utveckla demokratin och respek-
ten för de mänskliga rättigheterna. Sverige bör vara
pådrivande, inte minst när det gäller de baltiska sta-
ternas utveckling mot ett allt närmare samarbete med
EU och ett medlemskap.
Det jag hittills nämnt rör de två första målen som
regeringen föreslagit för vår östpolitik, nämligen att
främja säkerhetsarbetet, där vi har samarbete med
olika institutioner, t.ex. tull och polis, och att fördjupa
demokratin. Framsteg på dessa områden är en förut-
sättning för en gynnsam utveckling mot de två andra
huvudmål som vi är överens om - en socialt hållbar
och ekonomisk omvandling och en miljömässigt håll-
bar utveckling.
Jag tänker uppehålla mig något mer vid dessa om-
råden, eftersom vi kristdemokrater här har föreslagit
mer resurser än regeringen och utskottsmajoriteten.
Omvandlingen till en fungerande marknadseko-
nomi har gått snabbt framåt i de baltiska staterna och i
flera länder i Centraleuropa. I Ryssland finns det
däremot stora svårigheter. I flera av länderna finns
växande sociala klyftor som i sämsta fall kan äventyra
den nya ekonomiska utvecklingen och även den spi-
rande demokratin. Vi kristdemokrater ställer oss där-
för positiva till särskilda satsningar inom hälso- och
sjukvården och ett speciellt riktat stöd till t.ex. till
handikappade och barn. Inte minst på dessa områden
bör i växande utsträckning svenska enskilda organi-
sationers erfarenhet och kompetens tas i anspråk. Vi
menar, precis som när det gäller biståndsverksamhe-
ten i u-länderna, att många enskilda organisationer har
en förmåga att bilda nätverk med likartade organisa-
tioner i mottagarlandet och på så sätt skapa ett förtro-
endefullt samarbete. Därför bör vi utnyttja deras ka-
pacitet och därigenom effektivisera våra insatser.
Näringslivsutveckling är centralt. Näringslivsstö-
det bör inriktas på att bidra till att skapa goda förut-
sättningar för utvecklingen av samarbetsländernas
näringsliv och samarbetet mellan företag i Sverige
och mottagarländerna. Vi håller med om att vitala
områden som är av betydelse för näringslivsutveck-
lingen bör identifieras och stödjas långsiktigt. Krist-
demokraterna vill betona att det är starkt motiverat att
främja utvecklingen av ett ekologiskt jordbruk och ett
energiförsörjningssystem baserat på förnybara ener-
gislag och största möjliga effektivitet. En satsning på
morgondagens teknik möjliggör en hållbar utveckling.
Både BITS, Swedecorp och Swedfund har lång er-
farenhet av utvecklingssamarbete med uppgift att
främja och utveckla näringslivet i mottagarländerna.
Dessa organ bör även efter inkluderingen i det av
regeringen föreslagna "stor-SIDA" användas i ökad
utsträckning i uppbyggnadsskedet i Östeuropa.
För Swedecorps del vill vi kristdemokrater avsätta
mer pengar än regeringen och utskottsmajoriteten
förordar. Vi menar att den roll Swedecorp kan spela
vad gäller kunskapsöverföring och ledarutbildning för
näringsliv och näringslivsorganisationer är av funda-
mental betydelse, särskilt med tanke på att ett funge-
rande näringsliv kan verka stabiliserande också i en
demokratisk process. Swedecorp har under en lång
följd av år genom samarbetet med svenskt näringsliv
bidragit till att skapa bärkraftiga och ändamålsenliga
företag i samarbetsländerna. Därför vill vi kristdemo-
krater att Swedecorp skall tilldelas 100 miljoner kro-
nor, vilket innebär en ökning med 25 miljoner av den
ram regeringen och utskottet föreslår.
Skapandet av väl fungerande statliga institutioner
är av central betydelse också för ett fungerande nä-
ringsliv. Det är inte bara en fungerande kapitalmark-
nad och ett rättsväsende som behövs för att marknad-
sekonomin skall fungera och vara sund. Nobelprista-
garen Douglas C. North har kartlagt etikens betydelse
för länders välfärd. Han menar att det avgörande för
om ett land är rikt eller fattigt är om transaktionskost-
naderna kan hållas låga.
Förutsättningen för låga transaktionskostnader är
bl.a. att människor kan lita på varandra i affärsuppgö-
relser. Denna lärdom har de flesta av oss kunnat dra i
våra relationer på många olika områden och i livets
olika situationer - man måste kunna lita på varandra
om samhället skall kunna fungera både i den trängre
och den vidare kretsen. Detta är allvarliga frågor som
måste sättas i fokus i länder där brottsligheten ökar
och korruptionen har blivit ett allvarligt ekonomiskt
och politiskt problem.
Samhällsomvandlingen har fört med sig en situa-
tion, där regelverket och rättsfunktionerna inte har
förmått hantera dem som vill utnyttja situationen.
Arvet från den kommunistiska perioden har bidragit
till bristerna i samhällssolidariteten. Frågan är i vilken
utsträckning vi kan bidra till att utveckla känslan av
hederlighet. Ibland fattas den ju också i vårt land,
tyvärr.
Det fjärde målet är att stödja en miljömässigt håll-
bar utveckling. Det har också varit ett av de första
målen för det svenska och nordiska samarbetet med
Central- och Östeuropa att förbättra miljön. I första
hand rör det sig om vattenrening, åtgärder mot luft-
föroreningar och kärnsäkerhetshöjande åtgärder.
Dessa områden bör även i fortsättningen vara priorite-
rade. Tillräckliga resurser för miljöinvesteringar
kommer att saknas inom överskådlig tid.
Vi kristdemokrater vill peka på möjligheten att
stödja miljöinvesteringar i Polen genom Ecofund,
som drivs av Polens finansdepartement i samarbete
med Miljödepartementet. Projekten kallas "debt for
environment swaps" och går ut på att skuldavskriv-
ning sker mot att Polen satsar motsvarande summa i
lokal valuta på miljöprojekt. Landet som avskriver
skulder garanteras en plats i Ecofund och därmed
möjligheter att påverka projekten. Polen är ett av de
länder som bidrar mest till försurande luftföroreningar
i Sverige. Vi kan alltså hjälpa oss själva samtidigt
som vi hjälper Polen. Det är en offensiv strategi för
att minska försurningsproblemen. En minskad belast-
ning på Östersjön är ett viktigt bidrag för att minska
miljöskulden till barn och barnbarn. Jag kan nämna
att USA har efterskänkt 10 % av Polens skuld och
Frankrike och Schweiz någon procent. Förhandlingar
pågår också med en del andra länder.
EU:s öststöd har haft sin tyngdpunkt i Centraleu-
ropa. Vi kristdemokrater menar att Sverige bör verka
för en förskjutning mot Östersjöområdet. Inom ramen
för Helsingforskommissionen har ett åtgärdsprogram
för Östersjön tagits fram gemensamt av alla de berör-
da länderna. I programmet beskrivs vilka åtgärder
som bör vidtas under de kommande 20 åren för att
återställa Östersjöns ekologiska balans. Utöver de 132
konkreta utsläppskällor som har identifierats beskri-
ver programmet också behoven av lagar, regleringar,
miljömedvetenhet och utbildning hos befolkningen
samt kunskapsöverföring inom dessa områden till
länderna i öst. De totala kostnaderna för programmet
beräknas uppgå till så mycket som 150 miljarder
kronor.
Den revidering av åtgärdsprogrammet som ge-
nomfördes under våren 1992 innebar en skärpning av
det fortsatta miljöarbetet. Länderna förband sig då att
arbeta enligt försiktighetsprincipen och att använda
den mest miljövänliga tekniken.
Jag vill erinra om att Östersjöns miljö lyftes fram
som en prioriterad fråga i regeringsdeklarationen, där
följande står att läsa: "Sverige skall vara pådrivande i
det internationella miljöarbetet. Projektet att återställa
Östersjön i ekologisk balans, som jag initierade 1990,
kommer att drivas med förnyad kraft." Men nu sänks
miljöbiståndet med 50 miljoner kronor. Det tyder inte
på någon kraftsamling. Vi betraktar det som totalt
oacceptabelt. I stället menar vi att ökade resurser bör
anslås till åtgärdsprogrammet för Östersjön för att
man i realiteten skall kunna driva projektet med för-
nyad kraft. Därför vill vi satsa mera än vad regeringen
gör, ända upp till 246 miljoner kronor just på Öster-
sjömiljön.
De insatser som Sverige har medverkat till har
varit framgångsrika. I flera av våra östliga grannlän-
der finns stora naturvärden. Vi vill också satsa på att
stärka den biologiska mångfalden. Ytterst handlar det
om ifall vi är beredda att betala priset för miljöförstö-
ringen eller om vi tänker lämna över denna nota till
våra barn, en nota som i värsta fall inkluderar skador
som är irreparabla. Vi anser att satsningen på miljön
är alldeles för låg, och som jag sade vill vi öka den
med 246 miljoner kronor.
Därför vill jag yrka bifall till reservation 14 och
reservation 11 när det gäller det första momentet.
(forts. prot. 96)