Herr talman! Jag skulle vilja börja med att understryka att kulturmiljövård egentligen inte handlar om platser och ting utan om människor. Det är lätt att ibland glömma bort det. Syftet med en aktiv kulturmiljövård och en kulturmiljövårdande politik är att ge oss människor förutsättningar att behålla kontakten med historien och på något vis stå bättre rustade för framtiden.
Statens roll i detta är en fråga om ansvar. Som beslutsfattare har vi ett ansvar för ett kulturarv som fanns långt innan vi tillträdde och som ska finnas kvar långt efter det att vi avslutat vår tid här. Vi har ett ansvar att till våra efterträdare lämna över någonting som är i minst lika gott skick som det var när vi fick det av våra föregångare.
Men vårt ansvar är större än så. Kulturmiljöpolitiken handlar, som sagt, i en förlängning om människor. Vi ska väga olika intressen mot varandra men också peka ut färdriktningen för framtiden.
Det här innebär två saker. Först och främst måste vi ha en pragmatisk och realistisk syn på kulturmiljövård. Den politik som vi fattar beslut om måste vara möjlig att hantera lokalt och regionalt. Vi måste ta hänsyn till att förutsättningarna faktiskt är olika i olika delar av landet. Vi måste också ta hänsyn till att det finns olika intressen för oss människor. Bevarandet av kulturmiljöarvet är ett sådant.
Jag vill inte sticka under stol med att det här handlar om en balansgång och att det alltid kommer att vara så. Det finns ett oerhört värde i att bevara och utveckla de kulturmiljöer och det kulturarv vi har. Men det finns också andra värden som inte är helt oviktiga. Det är viktigt att länsstyrelserna har den rollen och får göra sådana bedömningar, och det är nog viktigt att vi rätt så långt kan decentralisera arbetet med att värna vårt kulturarv och våra kulturmiljöer.
Vi måste också själva här ha ett ansvar. Det leder mig in på min andra slutsats, nämligen att kulturmiljöpolitiken, som visserligen handlar om att bevara, inte får vara konservativ. En oerhört viktig fråga är det vi lämnar över till våra efterträdare. Där tror jag att "hela landet"-perspektivet är det kanske allra viktigaste.
Vårt kulturarv och våra kulturmiljöer måste värnas för eftervärlden i lika stor utsträckning var de än finns. Återigen blir det lokala perspektivet viktigt när det gäller hur detta ska ske. Det gäller att se till att ett nationellt ansvar tas. Allt måste inte ligga här i Stockholm. Inte heller finns allt som ska bevaras här.
På samma sätt är det med vårt kulturarv. Jag tycker att den satsning som vi gjort på det industriella arvet har varit riktig och framgångsrik. Politiken har bidragit genom att sända en tydlig signal om att detta är en viktig del av vår historia vid sidan av runstenar och även kyrkor. Det här tycker jag är bra illustrationer av en god politik som förs på området.
Herr talman! Uppdragsarkeologiutredningen avlämnade alldeles nyligen sitt betänkande. Det är spännande frågor som lyfts fram. Efter sedvanlig remissbehandling och överväganden i Regeringskansliet får vi anledning att återkomma till de frågor som berörs. Jag vill inte här föregå den processen och ska inte gå in på några detaljer. Men jag kan säga att det är viktigt med ett starkt regionalt perspektiv samt naturligtvis att människor får del av det arbete som arkeologin bedriver.
Kulturmiljövården, det arkeologiska arbetet, är alltså till för människorna, inte tvärtom. Den inställningen tycker jag att det är viktigt att vi har med oss i den framtida processen.
Vi har också fått regeringens förslag till statsbudget presenterat. Flera av de frågor som berörs här i dag står i direkt kontakt med statsbudgeten. Jag tänker inte kommentera det så mycket mer - kanske kommer det upp senare här - utan nöjer mig med att konstatera att de bedömningar och prioriteringar som gjorts i stort sett känns bra.
Vad gäller reservationerna i övrigt kan jag konstatera att vi har en ganska så stor samsyn. Vi har bara lite olika skrivningar, men annars har vi i utskottet en ganska så stor samsyn i de här frågorna. Vi har också under arbetets gång diskuterat vissa skrivningar och gjort dem bättre.
Herr talman! Under år 2005 fördelar staten drygt 450 miljoner till kulturmiljövård, pengar som tillkommer en sektor som utvecklas snabbt. Agenda kulturarv har formulerat det så här: Förutsättningarna för det offentliga kulturarvsarbetet håller på att förändras. Framtidsfrågorna i dag handlar om mångfald, delaktighet och hållbarhet.
Arbetet med vår kulturmiljö är en fråga om livskvalitet. Vi har ansvaret att se till att förutsättningarna finns för att bevara den, men vi ska även se till att vårt kulturarv finns tillgängligt för alla och att det gör det i hela landet. Vi ska balansera olika intressen mot varandra och föra en politik som inger respekt för regionala och lokala skillnader.
Mångfald, delaktighet och hållbarhet - det är bra beskrivningar på hur politiken måste utvecklas. Jag tycker att vi är på väg åt rätt håll.
Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer i betänkandet.