Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det
här är ingen ny fråga. Vi brukar diskutera den en gång
i kvartalet, och vi lär få fortsätta med det.
Utformningen av det nya underhållsstödet har vi-
sat sig, enligt vad jag anser, ha mycket allvarliga
brister som vi från Folkpartiets sida pekade på när
regeringen lade fram sitt förslag. Detta konstaterande
innebär inte att vi slår oss för bröstet och säger: Vad
var det vi sade? Vi vill i stället föra en debatt och en
dialog om hur man på bästa sätt kan avhjälpa de allra
värsta bristerna i det här systemet.
Herr talman! Tyvärr ger statsrådet inte på någon
punkt några signaler om hur de här eventuella för-
ändringarna skall kunna ske. Det har nu gått drygt ett
år sedan underhållsstödet infördes. Som statsrådet
skriver i sitt svar har Riksförsäkringsverkets rapport
kommit, och en annan som offentliggörs i dag. Den
har kommenterats i medierna i dag. Jag har inte kun-
nat ta del av den, men den finns. Eftersom jag inte har
rapporten i min hand - mitt utskott har den - utgår jag
från att det som står i medierna i dag är korrekt. Där
står att de nya reglerna inte ger någon besparing. Det
är ganska allvarligt med tanke på den diskussion vi
hade när systemet sattes i sjön. Det kostar staten lika
mycket som det gamla systemet. Då måste man ställa
sig frågan: Är inte det här ett bättre underhållsstöd än
det tidigare? Det finns naturligtvis en del fördelar
med det, men då borde vi göra någonting åt nackde-
larna så att det går att hantera det på ett bättre sätt.
I en rapport från en Göteborgskassa sägs att hela
90 % av dem som sökte anstånd har fått det beviljat.
Av dessa är 15 % kvinnor, vilket aldrig tidigare
kommit fram i debatten. 75 % av dem som ansöker
om anstånd har en inkomst som understiger 150 000
kr per år. 28 % av de sökande är arbetslösa, och 93 %
av dessa beviljades anstånd. Enligt medierna i dag
säger Riksförsäkringsverket att 41 000 personer är
noterade hos kronofogdarna. I fjol var siffran 23 000.
Det bör man kanske fundera över. Vid samtal med
kronofogdarna uppges att de fall där sökande ligger
under existensminimum åtgärdas inte. De ligger som
passiva ärenden, och där får de ligga i fem år. Däref-
ter avskrivs de. När jag frågar kronofogdarna i dag
säger de att man kan uppskatta att ungefär 50 % av
ärendena är sådana som man inte kommer att göra
någonting åt eller där man i mycket liten utsträckning
kan dra in pengar till de avbetalningar som borde
göras.
Är statsrådet medveten om att de människor som
är föremål för betalningsanmärkningar, som det heter,
inte kan låna pengar i en bank, de kan inte köpa något
på avbetalning osv. Skall det pågå i fem år om de inte
får bättre ekonomiska möjligheter? Det finns en
mängd sådana problem. Det går ut över barnens bästa
när föräldrarna inte kan klara ut de här frågorna och
när vi har ett system som inte gör det bättre utan sna-
rare sämre för dem som är arbetslösa och har dålig
ekonomi.
Jag vill fråga: Vad blir nästa steg? När kan rege-
ringen komma med några ändringsförslag för att råda
bot på de värsta bristerna? I många frågor faller sys-
temet samman. Det var det som Folkpartiet varnade
för. Därför måste vi få något svar på hur vi skall han-
tera detta.