Herr talman! Statsrådet talar inte om annat än den
besparing som pekas ut och säger inte någonting om
hur det hela skall gå till. Vi vill utgå från föräldrabal-
ken, där båda föräldrarna har ett gemensamt ekono-
miskt ansvar och gemensamt deltar i försörjningen av
sina barn. Så enkelt är det. Då kommer vi till en an-
nan siffra.
Låt mig säga att jag inte är ensam kritiker. Här står
hela socialförsäkringsutskottet, liksom de stora kas-
sorna i Stockholm och Göteborg och även kronofog-
darna. När man pratar med dessa människor säger de
samfällt att man inte borde med automatik efter två
månader skicka en massa ärenden till kronofogdarna.
Det drabbar ju dessa människor, eftersom de har
betalningsanmärkningar. De säger att de borde få
sköta det här i större utsträckning på kassorna, därför
att de kan lättare komma överens om betalningspla-
ner. Om det är fråga om så litet pengar - som statsrå-
det litet vårdslöst försöker beskriva det för dem som
läser protokollet - bör vi låta kassorna göra det. De
har en bättre kontakt med dessa människor, och de
kan klara ut det på ett bättre sätt.
Låt mig än en gång säga att det är för barnens
bästa och barnens rätt till båda sina föräldrar som jag
ständigt tar upp det här. Jag gör det inte för att måla
in regeringen i ett hörn - det gör ni så bra själva. Ni
vet exakt hur ni skall göra. Gång efter gång när vi
pratar om de här frågorna har ni bara ett besked,
nämligen att ni skall skicka frågorna på remiss. Det
löser inte problemen.
Återigen frågar jag: Får vi något besked i vårpro-
positionen? Det hastar. Vi har provat systemet i drygt
ett år, och det visar sig att det har utomordentligt stora
brister, som vi tillsammans borde åtgärda.