Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan i dess helhet och avslag på
samtliga reservationer.
I det utskottsbetänkande som vi nu diskuterar be-
handlas ett sjuttiotal motionsyrkanden från den all-
männa motionstiden förra året. Vi konstaterar i betän-
kandet att ädelreformen har skapat möjligheter att
lösa många av de problem som tidigare känneteckna-
de vården och omsorgen om de äldre.
Äldrefrågorna är en viktig angelägenhet för alla.
Ingen lämnas oberörd när äldrevård och äldreom-
sorgsfrågor diskuteras. Alla har en uppfattning, och
alla anser att detta är en av de viktigaste uppgifter
som vi har att syssla med. Detta tar vi i utskottet på
största allvar.
Därför är det särskilt glädjande att kunna konstate-
ra att vi i stort sett är eniga, även om det finns en hel
del reservationer. Men i de stora och övergripande
frågorna finns det en betydande enighet.
Herr talman! Jag skall inledningsvis kommentera
en del av de sakområden som behandlas i betänkandet
och sedan skall jag övergå till att något kommentera
de anföranden som vi här har hört och också en del
allmänpolitiska frågor.
Riksdagen gav hösten 1996 regeringen till känna
vad utskottet då anförde om brister i vården av äldre,
bl.a. inom sjukhemsboendet. Utskottet konstaterar att
det finns brister i samverkan och i det gemensamma
ansvarstagandet mellan huvudmännen, framför allt
när det gäller den gemensamma vårdplaneringen.
Utskottet anser med anledning av vissa motionsyr-
kanden att tillsynen över äldreomsorgen behöver
förbättras.
Tillsynen bör skärpas och inriktas på frågor om
laglighet och rättssäkerhet. Tillsynen måste också
inriktas på att säkra kvalitet och kompetens i vården
och omsorgen så att de äldres rätt till självbestäm-
mande, integritet, trygghet och värdighet säkras. Ut-
skottet anser också att organisationen måste bli tydli-
gare. Den enskilde måste få veta vart han eller hon
skall vända sig med sina synpunkter och klagomål.
Informationen om möjligheterna att klaga måste för-
bättras. I syfte att skapa en slagkraftigare organisation
bör regeringen överväga om tillsynen kan läggas på
en och samma statliga myndighet för såväl social-
tjänsten som hälso- och sjukvården. Utskottet föreslår
här ett tillkännagivande till regeringen.
Herr talman! Vidare behandlas i betänkandet val-
frihets- och konkurrensfrågor. Utskottsmajoriteten vill
understryka att äldreomsorgen är en gemensam ange-
lägenhet som skall finansieras solidariskt och styras
offentligt. Kommunerna har ansvaret för omsorgen
och skall fördela resurserna efter behov. Samtidigt vill
utskottet betona att det är angeläget att den enskilde
ges möjlighet att själv bestämma över sin livssituation
och det sätt varpå omsorgen ges. Äldres kunskap och
kompetens skall tas till vara.
För många äldre är det dock angelägnare att få den
service och hjälp som de behöver, utformad på det
sätt som de själva önskar och med personer som kän-
ner dem väl, än att kunna gå ut på en marknad och
välja vårdgivare för denna service. Socialstyrelsens
undersökning ger inte heller något stöd för att konkur-
rensutsättning i sig leder till ökade möjligheter för den
enskilde att välja mellan kommunala och privata
vårdgivare. Varje kommun kan erbjuda vård och
omsorg i olika former och med olika utförare. Det
finns inga hinder för kommunen att lämna ut äldreom-
sorgen på entreprenadupphandling. Det finns heller
inga skäl att tvinga en kommun att köpa äldreomsor-
gen på en privat marknad. Kommunen och männi-
skorna som bor och lever i kommunen måste själva få
bestämma vad som är bäst för dem och vad som pas-
sar de lokala förutsättningarna bäst.
Herr talman! När det gäller vårdkedjor och reha-
biliteringsinsatser utgår utskottet från att de särskilda
resurser som avsatts för att stimulera samverkan mel-
lan huvudmännen ger det avsedda resultatet. Det
arbete som nu pågår runt om i landet bör innebära att
de gemensamma resurserna används bättre. Det finns
brister i samverkan, men det finns all anledning att tro
att huvudmännen tar till sig de synpunkter och den
kritik som har framförts.
Herr talman! Socialstyrelsen har nyligen gett ut
nya allmänna råd om informationsöverföring och
samordnad vårdplanering. Här betonas särskilt att
patienter som befinner sig i livets slutskede och som
samtidigt bedöms som medicinskt färdigbehandlade
skall få stanna på sjukhuset, om detta är patientens
önskemål och om det kan innebära högre livskvalitet.
Vi vet också att så sker på många håll i landet, men
det är naturligtvis viktigt att denna möjlighet finns
överallt.
En annan del av äldreomsorgen som behandlas i
betänkandet är läkarrollen i de särskilda boendefor-
merna. Utskottet delar i mycket den oro som kommer
till uttryck i motionerna. Läkarrollen har här blivit
mer perifer, vilket har lett till en försämrad medicinsk
kvalitet i vården. Patientavgifter och kravet på att den
sjuke och äldre skall kalla på läkare har i många fall
inneburit glesare kontakt mellan äldre och läkare.
I detta sammanhang finns det emellertid skäl att
erinra om att vi socialdemokrater varnade för bl.a.
denna utveckling när den borgerliga regeringen inför-
de husläkarmodellen. Husläkarsystemet kan ha sina
förtjänster under vissa förutsättningar, men för sär-
skilda boendeformer är det inte någon särskilt bra
modell.
Även om det är lätt att konstatera att det finns
brister på en del områden, får man inte hemfalla åt att
generalisera. Det finns utomordentligt goda exempel
där läkarkontakterna i de särskilda boendeformerna
fungerar på ett bra sätt. Det finns därför också anled-
ning att tro att det, där det ännu inte fungerar bra, med
ganska små insatser skall kunna bli en bättre ordning.
Herr talman! Jag vill med detta övergå till att nå-
got kommentera det som har sagts här tidigare. Jag
börjar då med moderaterna och Birgitta Wichne, som
pekar på brister i äldreomsorgen. Jag måste då fråga
moderaterna på vilket sätt moderat politik skulle in-
nebära att det blev en bättre äldreomsorg, eftersom
det i det moderata budgetalternativet finns avsevärt
mindre pengar till kommunerna än i den socialdemo-
kratiska budgeten.
När det gäller avgiftsfrågan, som särskilt Stig
Sandström ägnade sig åt, är det bara att hålla med om
att det finns en del oformligheter. Jag har också mött
de exempel som han beskrev. Det är klart att det finns
skäl att fundera över i vilken utsträckning alla dessa
modeller är lyckade. Men samtidigt skall man komma
ihåg att kommunerna har uppgiften att bestämma om
avgifterna. I Kommunförbundet pågår också ett arbete
med att följa utvecklingen. Dessutom vet vi att Soci-
alstyrelsen också följer frågan. Om jag uppfattade
Stig Sandströms inlägg rätt måste jag be om ett klar-
läggande om ifall han tycker att det är fel att vi har en
ordning som innebär att man betalar till hemtjänsten
efter förmåga. Förespråkar Stig Sandström och
Vänsterpartiet en avgift lika för alla?
Thomas Julin pekade på problemen med kostna-
derna för läkemedel. Vi vet ju alla att kostnaderna har
stigit. Vi vet också vilken påverkan läkemedelsnotan
har haft på statsbudgeten under senare år. Men det
som jag inte ställer upp på är att den modell som nu
tillämpas på ett annat sätt än den tidigare skulle omin-
tetgöra för människor som har ont om pengar att köpa
sina medicin. Det är ju faktiskt så att den nuvarande
modellen är lindrigare för den som har dåligt med
likvida medel. Man klarar sig i kassan på apoteket
med 108 kronor. Om det sedan är så att information
inte alltid lämnas på ett fullödigt sätt, får vi väl titta
närmare på hur det skall kunna bli en bättre tingens
ordning.
Jag måste erkänna att jag blev väldigt glad när jag
lyssnade på Barbro Westerholm, som tog upp den
debatt som nu pågår kring kvaliteten i äldreomsorgen.
Hon pekade på det orimliga i att man understundom
låter de enskilda händelser som redovisas målas över
hela äldreomsorgen och beskrivas som att allt är un-
dermåligt, när vi i stället har en väldigt bra äldreom-
sorg i Sverige. Den håller en väldigt hög kvalitet och
personalen är välutbildad. I samma ögonblick skall vi
också erkänna för oss själva att det finns brister och
att det är oacceptabelt att en enda människa hamnar i
svåra situationer och inte får den vård och omsorg
som hon eller han har rätt till. Men då måste vi di-
mensionera diskussionen utifrån detta och ägna oss åt
att försöka rätta till det där det inte fungerar i stället
för att beskriva hela äldreomsorgen som om den vore
alldeles under isen. I detta sammanhang skall vi se
såväl Margot Wallströms debattartikel i DN i dag som
de diskussioner som nu förs om att i nästa års budget
ta fram extra pengar till bl.a. äldreomsorgen. Natur-
ligtvis skall dessa pengar användas på ett sådant sätt
att de kvalitetssvackor och de situationer där männi-
skor råkar illa ut inte uppstår på nytt. Det blir då ett
uppdrag för de kommuner som får dessa pengar att
använda dem på ett sådant sätt att effekten blir att
människor i äldreomsorgen kan uppleva trygghet, kan
känna att den vård och omsorg som de får innehåller
kvalitet och dessutom kan uppleva att de faktiskt får
vara med och påverka äldreomsorgen och det sätt på
vilket den skall ges.
Herr talman! Med dessa ord vill jag än en gång
yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet.