Herr talman! Jag tackar för möjligheten att få
komma med replik. Det var ett belysande replikskifte
som Thomas Julin och Hans Karlsson hade när det
gäller avgifterna.
Jag vill börja med att säga att vi naturligtvis avvi-
sar, det står också i vår reservation, ett system som
baseras på hjälptimmar i stället för på inkomst. Vi
tycker att det är viktigt att taxan inte konstrueras så att
de som kan betala mer skall få bättre hjälp, att de kan
köpa sig bättre hjälp. Det står utförligt om detta.
I fråga om samlat högkostnadsskydd inser jag
själv problemen. Jag satt ju med i HSU-utredningen.
Där hade vi ett tilläggsuppdrag att se över om vi kun-
de samordna högkostnadsskyddet på sjukvårdsområ-
det med kommunala kostnader. Vi misslyckades, det
skall erkännas. Vi lyckades inte heller hålla ihop ett
högkostnadsskydd inom sjukvården, utan vi delade
upp också det i två delar, som har sagts här. Det var
en del för läkemedel och en del för läkarbesök. Vi
fann helt enkelt att det var bättre för patienterna. Skall
man ha ett samlat högkostnadsskydd riskerar det
nämligen att bli högt. Det kan hamna på upp till 3 000
kronor om man också skall föra upp kommunala av-
gifter.
Därför är den s.k. Borlängemodellen så intressant.
Den fungerar ju som ett högkostnadsskydd mot hög-
kostnadsskyddet. Den gäller bara pensionärer med
enbart folkpension. Man var tvungen att ta tag i denna
fråga, eftersom förhållandena är så orättvisa i dag och
skiljer sig så mycket åt mellan kommunerna. Därför
har jag reserverat mig på denna punkt.