Herr talman! Av Sveriges 8,8 miljoner invånare är
litet mer än 1,5 miljoner över 65 år. Under de närmas-
te decennierna kommer de allra äldsta, de över 80 år,
att öka. Vi blir i förhållande till befolkningen inte fler
äldre, men fler blir allt äldre. Samtidigt kommer anta-
let äldre invandrare att öka. Det här är en utmaning
för oss, att ta hand om dessa nya grupper från olika
kulturer och med andra värderingar och referensra-
mar.
Jämfört med tidigare, och jämfört med andra län-
der, har äldre i Sverige det relativt bra. Vi läser om
eländesbilder och om dystra fall, och naturligtvis
måste vi rätta till de fel och brister som finns. Ingen
skall fara illa som äldre. Men bilden blir litet obalan-
serad. Det här medför också en risk när det gäller
attityderna till åldrandet. Vi i Folkpartiet liberalerna
tycker att bilden av äldre måste modifieras. Ålders-
diskriminerande attityder och fördomsfull behandling
av äldre i vårt samhälle måste bekämpas med all kraft.
Och sådana attityder finns.
Detta kan ske genom förmedling av kunskap om
vad åldrandet innebär. Det är inget handikapp att vara
gammal. Det är först vid rörelsehinder, ohälsa eller
sjukdom som åldern kan bli en försvårande omstän-
dighet. Äldreomsorgen måste ha som mål att stödja,
kompensera och ge sådan omvårdnad att man kan
leva ett så normalt och självständigt liv som möjligt.
Herr talman! Det är tillfredsställande att utskottet
nu tillkännager för regeringen behovet av tillsyn med
avseende på frågor om laglighet och rättssäkerhet.
Här finns också ett tillkännagivande om kvalitetssäk-
ringen. Det här är någonting som vi i Folkpartiet
liberalerna länge har arbetat för.
Vi har också tagit upp det här med en kommunal
äldreombudsman. Tillkännagivandet om att den en-
skilde måste veta vart han skall vända sig med syn-
punkter och klagomål är ett steg i rätt riktning, även
om vi hade önskat en tydligare precisering av hur det
här skulle gå till. Jag tycker att det är litet beklagligt
att vi inte kom hela vägen när det gällde ett bredare
tillkännagivande.
Det finns en rad reservationer bifogade till betän-
kandet. Jag skall här kommentera några av Folkpartiet
liberalernas reservationer.
När det gäller konkurrens och valfrihet finns det
en enighet bland de partier som tillhörde den förra
regeringen. Denna fråga har också belysts av tidigare
talare, så jag skall inte gå närmare in på den. Jag vill i
stället gå in på det som är en hjärtefråga för oss, näm-
ligen närståendevården, som ju står för ungefär två
tredjedelar av omvårdnaden om äldre.
I betänkandet står det att regeringen i den kom-
mande socialtjänstpropositionen kommer att föreslå
att socialnämnden genom stöd och avlösning bör
underlätta för den som vårdar närstående som är lång-
varigt sjuka eller har funktionshinder. Nu har vi fått
den här propositionen, och vi har också motionerat i
anslutning till den. Och visst står där en del om själv-
bestämmande och integritet, men regeringen kommer
ändå inte riktigt till skott. Den nya bestämmelsen är
vagt utformad, och risken är att det hela stannar vid
vackra ord på papperet. Man glömmer bort hur viktigt
det är att valet att bli närståendevårdare måste vara
frivilligt, både för den som vårdas och för den som
vårdar. Den vårdades integritet måste bibehållas.
Närståendevård passar många, men alla upplever det
inte som uteslutande positivt att bli vårdade av en
nära anhörig.
Vi anser att man måste underlätta för dem som vill
bli närståendevårdare att vara det och för dem som
väljer att ta emot närståendevård. I syfte att underlätta
denna utveckling tycker vi att regeringen borde ta
initiativ till överläggningar med de båda kommunför-
bunden för att se hur ett konkret utökat stöd till när-
ståendevårdaren skall kunna se ut.
Reformförslag som man skulle kunna ta upp vid
sådana överläggningar är en fortsatt utbyggnad av
avlastning och växelvård, förbättringar i kommuner-
nas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter
för närstående att anställas, en utvidgning av kretsen
av personer som har rätt att vara närståendevårdare
med ersättning från försäkringskassan samt en ytterli-
gare förlängd period för ledighet för dem som vårdar.
Det här skulle kunna ge bättre förhållanden för dem
som önskar vårda släktingar eller andra närstående i
hemmet, vilket i sin tur skulle innebära både mänskli-
ga och ekonomiska vinster. Med det yrkar jag bifall
till vår reservation 10 under mom. 10.
Det finns en rad andra saker som vi lyfter fram i
våra reservationer. Det handlar bl.a. om att ett gott
näringstillstånd är grundläggande för äldres hälsa. Det
innebär i sin tur att man måste både få näringsriktig
mat och ha tänder att tugga den med. Här ser vi med
oro på vad som händer inom tandvården i dag. Man
måste ha ganska mycket pengar på banken för att
klara sin tandvård.
Vi tar också upp det här med vårdkedjor. Det
finns bra enstaka länkar, men alltför ofta finns det inte
länkar som kopplar ihop de olika delarna. Vi efterly-
ser tydligare uttalanden i det här betänkandet.
Vi tar också upp frågan om information vid in-
skrivning och vårdplanering. Vi trycker på att geriat-
risk kompetens måste finnas och att en fortlöpande
utbildning av sköterskor och annan personal i geri-
atrik måste ske. Här händer väldigt mycket nytt inom
forskningen.
Naturligtvis är det här med vård i livets slutskede
med smärtlindring en oerhört viktig del. Det är mig en
gåta att det fortfarande brister. Det här är någonting
som diskuterades redan i mitten av 70-talet, när Bror
Rexed ledde en utredning om vård i livets slutskede.
Ändå tycks det vara så väldigt svårt att få det här till
stånd.
Slutligen har vi avgifterna. Vi ser det som oerhört
viktigt när man sätter avgifterna att den anhörige som
bor kvar i det egna hemmet inte råkar i ekonomisk
misär. Vi anvisar i vår motion möjligheter för hur
man kan åstadkomma det här.
Därmed, herr talman, vill jag bara tillägga att även
om vi bara yrkar bifall till reservation 10 under mom.
10 står vi i Folkpartiet naturligtvis bakom övriga
reservationer där Folkpartiet finns med bland reser-
vanterna.